2004 Château Kirwan (och 2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo)

I snart två veckor har svenskarna kunnat dricka bordeaux från 2004 utan att resa utanför 50-skyltarna. I snart två veckor har alltså framför allt Finare & Vinare tryckt i sig Médoc’s finest som om det vore päronfestis. Förutom 2004 Château Kirwanläsupplevelsen – bordeaux by proxy är också bordeaux – är insatsen ovärderlig för oss andra, som har lite för få flaskor för att våga ta livet av dem i jakten på en känsla för hur långt de har kommit. Men man kan inte bara åka snålskjuts. Quid pro quo, som Clarice Starling sade. Vik hädan, korkskruvsångest.

Dödskallefjärilen landarChâteau Kirwan, tredje cru från Margaux som Decanter hissade i sin genomgång av västra strandens nollfyror. Rädslan att bli besviken sköljer över mig när jag sätter i skruven. De här flaskorna har ju släpat en sådan barlast av spänning och förväntan med sig. Och så – med första aningen ur flaskhalsen kan jag slappna av och alla spjällen i näsan åker upp på maxdrag.

Vilken doft… Direkt ur glaset en tät, härligt öppen och elegant parfym av svarta vinbär och mandel åt det aromatiska bittermandelhållet, nästan lite blommigt. Inte alls farligt fatigt, desto mer aptitretande kryddighet som gör det svårt att slita näsan ur glaset. Fräscha hallon och körsbär ovanpå, aromatiska övertoner, en aning blyertspenna, lite saltlakrits och en liten animalisk touche. Och hela tiden denna vidunderligt rena frukt med sina skarpa och genomtänkta konturer. Snyggt, snyggt, snyggt.

Vinet är förstås lite mer knutet i munnen än i näsan, med härlig syra och mjuka, finmaskiga tanniner. Som att hålla kikaren bak och fram och titta på doftspektrumet – dofterna har bara inte runnit ut i kanterna på smaken än. Utan erfarenhet av gammal Kirwan känns framtiden so bright, I gotta wear shades. Ett av årets allra bästa viner på Creutzgatan. Varför, varför beställde jag bara tre flaskor? (För att plånboken inte räckte längre, förstås, men tankarna snurrar ändå.) Kirwan har fått en del kritik för att ha rollandiserats och kapat sina rötter, men vinet känns absolut inte fjäskigt, bara rent och välgjort med fötterna i sandjord och grus på Cantenacplatån. Hela tio procent petit verdot, läser jag, med den lätt memorerade formeln 40/30/20/10 (cs/m/cf/pv).

2004 Pio Cesare Langhe NebbioloFlaskan tar slut alldeles för fort till köttfonduen och vi söker tröst hos en gammal vän: Pio Cesare Langhe Nebbiolo från 2004. Det är fortfarande svårt att fatta att det här vinet säljs för en hunka på Systembolaget. Strålande doft med körsbär, lite tjära, nyponsoppa och rosor vid en dammig stenmur. Härliga egensinniga tanniner precis som jag vill ha det, stramt och snyggt i en klass långt över sina 102 kronor. Snälla, snälla Pio Boffa, fortsätt att skicka vin på den här nivån till monopolet utan att dubbla priset. Snälla.

*

PS. Obegripligt nog prickar vi samma helgmeny som Finare & Vinare igen (fast de var givetvis snabbare på att skriva av sig). Kom igen nu. Var har ni gömt mikrofonen?

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

13 kommentarer på “2004 Château Kirwan (och 2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo)”

  1. magnord Says:

    Ja, nu har väl snart de flesta 2004:or plöjts igenom i bloggosfären (känns det åtminstone som, det är ju inte riktigt så om man ser till hur många viner som faktiskt släpptes den 15/10). Det som fascinerar är att i stort sett varenda flaska har lovordats. 2004 i Bordeaux verkar inte ha varit så dumt ändå.

    Creutzgatan? Det tycks finnas ett tätt litet kluster av vinbloggare på Kungsholmen ;-)

  2. anders Says:

    Ja, om de andra smakar så här kan man till och med använda orden bordeaux och prisvärde i samma andetag.

    Det är väl här det händer, tydligen :) Få se bara vad några års sprängningar längs Lindhagensgatan gör med lagringsobjekten…

  3. anders Says:

    Du bor också i krokarna, alltså?

  4. magnord Says:

    Ja, och vi misstänker starkt att ytterligare en av de mer välbesökta bloggarna också har sin hemvist på Kungsholmen. Men lite tisseltassel håller spänningen uppe ;-)

    Fast egentligen borde vi ha skyltar med bloggarnas namn på oss i nästa släppkö på Regeringsgatan. Vi har säkert stått uppradade som ankungar efter varandra vid något tillfälle.

  5. anders Says:

    Japp – se kommentarstråden till min kaffepost härförleden.

    Skyltarna borde för övrigt ge ett visst företräde i kösammanhang, va? På det viset får ju fler ta del av upplevelserna :)

  6. Frankofilen Says:

    Kungsholmen in da house! Vi får väl ha en Kungsholmsoffline för att gemensamt kunna matcha Finare och Vinare i antal provade viner?

    Namnskylt på släpp skulle nog snarare rendera en del sura kommentarer om vilken nörd man är och hur tusan man kan skriva som man gör.

    Åter till Kirwan – återigen svår digital cyberstimulering av snålvattnet; det låter ju alldeles underbart. Det var ett av de viner jag också satsade på. Håller med om att 2004 verkar riktigt lovande, har inte hittat en enda uppgift om gröna toner vad jag minns.

  7. anders Says:

    Nej, den här var också helt befriad från grönt. Inte ens en liten paprika trots 20 procent cabernet franc. Grymt snygg, jag är fortfarande lite hög på doften.

    En offline någon gång är ingen dum idé. Men det krävs nog minst en i veckan för att hänga med F&V…

    Neurde, moi? Nä, stå på Regeringsgatan och försvara sig mot folk som tyckt saker känns inte lockande. Nu har väl inte jag den räckvidden i och för sig.

  8. magnord Says:

    Ach, vilken miss, jag ser att Frankofilen redan har ”kommit ut” som Kungsholmsbo i din kaffetråd. Det hade jag missat. Men det var just Frankofilen vi misstänkte som den tredje mannen i Kungsholmsklustret, å nu var det ju fastställt. (Hej, Frankofilen!) Vi får väl ses nån gång, in real life så att säga, på Terrenos till exempel.

    /Drucket


  9. […] i minnet med hedervärt omnämnande: 2004 Château Kirwan, 1996 Billecart-Salmon NFB, 2000 Braida Bricco dell’Uccellone, 2004 La Spinetta Barbera […]

  10. Vintresserad Says:

    Är född och uppvuxen på Kungsholmen (iallafall de första 24 åren…)

    Ang 2004 – har provat två andraviner: Les Songes Magdeleine och La Croix de Beaucaillou. De är ”helt OK” för en lagom inbiten Bordeaux-drinkare, men sannolikt har de flesta slotten selekterat hyfsat hårt (både i vingården och framförallt i källaren) när de gjorde 1a vinerna, för de verkar klart bättre (slutsats från bloggosfären och Tryffelsvinens provning på Nordiska i höstas). Jag provade även ngt vin i höstas i London (Ch Lagrange) och det var mkt bra på Nordiska, men inte riktigt lika bra i London… fast kanske bara minnet som sviker. Hursomhelst tror jag man kan dra slutsatsen att det fanns många bra 1a viner till förhållandevis rimliga pengar… men att det mesta nog är slut för länge sedan. Möjligt undantag: Clos Fourtet var mkt gott på Nordiska och fanns kvar före jul.

  11. anders Says:

    …eller så letar man upp en närbelägen marknadsekonomi och skaffar det man tror på. 2004 är inte en årgång som tar ”slut”, utom på Systembolaget. Och jag tror att du har helt rätt i att det inte är ett riktigt bra andravinsår.

    Lagrange vet jag att Decanter gick igång på ordentligt, men jag har inte prövat.

  12. Lena Says:

    Hej!
    Är det någon av er som provat Château Kirwan från 2003? Skulle vara kul höra vad ni kännare tycker om denna. Jag har endast en flaska så jag vågar inte öppna utan att veta om den är färdig. Och vad jag ska dricka den till. Några tips på var jag ska vända mig för den informationen förresten?
    Mvh
    Lena som inte är en kännare men dock en njutare

  13. anders Says:

    Hej Lena! Njutare är vi allihop i första hand, resten är bara ett sätt att få smaken i munnen lite oftare :)

    Jag har inte druckit Kirwan 2003, men det var generellt ett bra år i Bordeaux. Robert Parker pratar om ”the finest Kirwan made in the last quarter century”, ger 93 poäng och rekommenderar 2009-2022. Gott om tanniner, så jag skulle ta det lugnt ett bra tag till om jag vore du. Samtidigt görs Kirwan i en rätt modern stil numera, så man behöver inte ge den tio år eller mer för att den ska bli tillgänglig.

    Ofta är producenterna/slotten rätt vänliga med upplysningar om lagring och mat om man ringer eller mejlar, och de flesta har numera vettiga hemsidor. Lagringsfönster från de största skribenterna är lätta att googla fram. Och om du gillar lamm är det alltid jättegott till bordeaux. Bonne chance.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s