2003 Ridge Santa Cruz Mountains

Vad tycker ni om vinmakare som lämnar sitt visitkort i alla viner de gör? Skickligt, konsekvent och personligt vinmakande – eller brist på fantasi och en strävan efter att trycka alla klossar oavsett form genom det runda hålet?

2003 Ridge SCMPaul Draper på Ridge, nyligen invald i de amerikanska vinmakarnas Hall of Fame, hör till de mer konsekventa. 2003 Ridge Santa Cruz Mountains, i praktiken ett slags andravin till världsberömda Monte Bello, öppnar med just den doft som blivit Drapers eget calling card – och till och med kristnats till the Draper perfume eftersom alla kände igen den men hade svårt att klä den i ord. För er som inte upplevt den handlar det om en aromatiskt parfymerad spetsdoft som förenar en rad mogna bär, från jordgubbar via hallon till lite mörkare björnbär, och amerikanerna med många thanksgivingkalkoner bakom sig slänger gärna in ett tranbär också. Dessutom varsamma ektoner och kryddor. Förföriskt sötfruktigt men inte det minsta syltigt.

Att överföra den näsan från husets lysande zinfandelviner till den här bordeauxblandningen (68 procent cabernet sauvignon, 23 merlot, 5 petit verdot och 4 cabernet franc) är inte det minsta problem. Lite mogna svarta vinbär och en attraktiv kryddighet finns bredvid när vi saligt sniffar och sniffar. I munnen är vinet generöst fruktigt och ganska stramt samtidigt, en lindans som kräver stor skicklighet och bättre syror än många andra kalifornier. Det är vansinnigt bra balanserat, ganska lätt och väljer elegans över kraft.

I dag saknar det i princip helt mognadstoner och tanninerna är fortfarande medelhöga, men jag känner inget sug efter långlagring. Det är alldeles för gott i dag och härifrån kan den snygga frukten bara vissna även om andra nyanser tar den platsen. Eftersmaken drar åt körsbär och en vink om gräddiga fat (Draper kör med lufttorkat i stället för rostat och använder bara 40 procent nya fat till SCM). Knappt ett spår av Bordeaux, men ändå ljusår från klichébilderna av cali cabs med marmeladkaraktär. Å andra sidan är ju Santa Cruz Mountains inte Napa – jag har aldrig frusit så mycket som en helg i just de här rasande vackra bergen när jag pluggade i San Francisco.

Med de petiga glasögonen på kunde eftersmaken varit lite längre och frukten överlag något tätare, men nu letar jag verkligen. Jag älskar det här vinet. Dessutom måste Ridgeetiketterna stå på någon lista över världens snyggaste; rena och pregnanta men ändå med en diffus retrokänsla. Ögongodis. Och så en lagom nördig och fyllig genomgång av betingelserna under 2003 på baksidan.

Men jag kommer inte över att något i doften påminner så starkt om La Spinetta. Någon gång måste jag ställa upp Santa Cruz Mountains, Geyserville och Bionzo bredvid varandra.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “2003 Ridge Santa Cruz Mountains”

  1. Johan P Says:

    Trevligt att läsa att du gillar SCM såpass och visst är Draper fantastiskt duktig. Men jag blir lite orolig då jag inte har planerat att dra korken ur den första av mina 2003:or förrän om ett par år. Förstår att jag enligt ditt tycke gör fel men har i mina beräkningar utgått från hur andra årgångar smakat med lång lagring och de har varit ganska fantastiska.

    Håller helt med dig om de stilfulla etiketterna som för en tio år sedan lockade mig att köpa SCM första gången (och dricka den väldigt ung). En kärlek som hållit i sig sedan dess.

    Har närmast framför mig en 2004 Monte Bello Chardonnay som lär vara på topp nu.

  2. anders Says:

    Jag tror mycket väl att de här har ett antal år i sig fortfarande (det är ju också vad jag läser på andra håll). Jag har aldrig smakat på någon riktigt gammal SCM, och då har jag svårt att föreställa mig vilka positiva lagringseffekter som skulle väga upp att fruktparfymen tunnas ut. Om du har den erfarenheten skulle det aldrig falla mig in att säga emot. Men det handlar nog mest om att det är så gott i dag… Det blir till att sprida ut dem jag har kvar och följa kurvan.

    Jag har också några 2004 MB Chard, det kanske är dags framåt vårkanten, då?

  3. Johan P Says:

    Det är Ronny på Sb Regeringsgatan som testat MB Chardonnay och sagt att det är mycket bra och peakar nu. Har du provat tidigare årgångar? Jag är novis.


  4. Instämmer helt i likheterna mellan Gallina, Bionzo och röda Ridge. Varför inte slänga in en Piaggia Il Sasso från Mauro Vannucci, Carmignano i provningen…

  5. anders Says:

    Borta ett tag här… Nix, ingen erfarenhet av husets vita, men allt annat de gör har ju varit gott år efter år (lite besviken på röda 2004 än så länge, men hoppet lever). Ska bli kul att testa.


  6. […] tror att jag ska hålla mig till Drapers röda, som jag aldrig blivit besviken på. Till och med zinfandel, Kaliforniens egen tårtbotten, får […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s