2000 La Spinetta Pin
Inga aromatiska fatskyar. Ingen bittermandel. Ingen eterisk hallonparfym.
Och inte minsta noshörning någonstans.
Man får vara bra klyftig för att ropa La Spinetta när någon lurig jävel ställer fram gammal Pin i blindprovning. Den som har druckit Gajas Sito Moresco någon gång känner däremot igen sig. Följaktligen blir man inte heller besviken trots att vinet inte är vad man väntade sig.
Pin var framför allt L:s favorit under vårt sommaräventyr på La Spinetta, på den svårnavigerade kullen i Castagnole Lanze i juni. Stefano Mazzetta insisterade på att illustrera hur små skiftningar i druvblandningen gav årgångarna olika karaktär och öppnade flaska efter flaska. För att sedan slänga med den här som en reklam-t-shirt när vi åkte, trots att vi flög Ryanair och kunde köpa pinsamt lite av honom. Det är ändå en 30-eurosflaska. La Spinettas goodwill hos oss är nog att köpa en mindre vingård för.
Pin var Spinettabrödernas far, den gamle patriarken Giuseppe Rivetti. Årgång 2000 innehåller fortfarande runt sex procent cabernet, sedan plockade de bort den komponenten och nöjde sig med barbera och nebbiolo. Glasen ger först en intensiv barberadoft, den där sorten som ambitiös plantering, bra extraktion och några års lagring ger: Den drar nästan åt skoputs eller ofarliga lösningsmedel. Kärnbitter körsbärsfrukt är hjärtat i doften, med nyanser av läder, tjära och jord bredvid, och en ovedersäglig svartvinbärston. Frukten lägger på sig rondör och sötma i karaffen.
I munnen är det lätt och friskt, gammaldags ung barberakaraktär trots bordeauxskvallret. Körsbären har riktigt mycket kärnor och eftersmaken är nästan besk på riktigt. Utan rejäl luftning och rejäl mat till är det lite obalanserat och dessutom en smula glest i mitten, men det rättar till sig. Husets vingårdsbarbera är bättre, för att inte tala om barbarescotrion, men Pins lite tuffa och oborstade charm gör den ganska oemotståndlig.
//anders
This entry was posted on februari 12, 2008 at 20:09 and is filed under vin. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: Barbaresco, Barbera, cabernet sauvignon, Italien, Monferrato rosso, nebbiolo, Piemonte
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
februari 12, 2008 den 22:14
Pin är härligt gott, så pass att vi tyvärr aldrig lyckats spara dem (grattis till alla som lyckats med det). Enosvezia bjöd oss på en vertikalproving under Vinordic 2006 med 1996-1999. Precis som du skriver är likheterna med de nysläppta vinerna inte så stora. Otroligt spännande utveckling åt olika håll….
februari 13, 2008 den 5:01
Mm, det är kul att se vad som händer. Den vertikalen hade man inte tackat nej till. Men det här är svårt att låta bli under spädbarnsåren, för just det där lite bråkigt oborstade är ännu mer dominerande då.
februari 13, 2008 den 22:30
Din snutt är uppe hos oss nu!