Graillots nollsjua är, hmm, okej
Behöver ni mer än rubriken? Sveriges egen kravallcrozes är testad och klar och försedd med en sån där tvåa som svenska tidningar delar ut till Micke Nilsson när han inte bidragit aktivt till motståndarmålen. Och då fick den gärna knapra lite på sin prislapp.
Jag gillar verkligen Graillots tjurigt slimtrimmade charkdiskar, även om jag också plirar förvirrat när kön rensar Mörby C på fem minuter. Tidigare årgångar har slitit hårt och framgångsrikt i köket på Creutzgatan. Men medan 
man kan köpa 2007 års sydrhônare med förbundna ögon blåste det mer motvind uppe hos Alain.
Alltså finns det mesta man önskar sig i doften: seniga charkuterier utan en massa fett, granbarr, örter, järn, ett helt lass vitpeppar, någon violton och mörka hallon (eller röda björnbär… välj det som känns minst ansträngt). Ett kul blindprovarvin om man vill glänsa med att spika producenten på tre sekunder. Medan smaken har hela listan – utan riktig substans. Graillots crozes brukar behöva några år, je le sais bien, men stoppning och djup lär inte materialiseras i garderoben. Och så en lite omogen känsla i svalget, trots att tanninerna är överraskande milda.
Lammfärsbiffar med bacon och rosmarin i färsen, trattkantareller i såsen, och Alain och vi har det rätt bra när dottern har somnat. Men slank och senig är inte samma sak som tunn och blodfattig.
//anders
PS: Roligast med den här flaskan: vårt sent påkomna gästköande i systembutiken i Nordstan, i Sveriges stolta framstjärt. Hundratals människor. Och tre parallella, spontant uppkomna köer, plus ett förvirrat försök med kölappar som tog slut alldeles för tidigt. Hätska dispyter i trängseln? Blod blandat med 2000 Pol Roger BdB upp till fotknölarna? Nä då. Bara en bygdens son som till slut sjunger sanningen ut över massorna.
-Men nu får ni la änna styyyra opp detta…
Etiketter: Crozes-Hermitage, Frankrike, lamm, Rhône, Syrah
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
november 22, 2009 den 21:30
Jag var där i onsdags, i Nordstan alltså, och måste tillstå att jag stod en stund och funderade över hur de gör med köandet vid släppen. Och jag förstår inte hur de ska kunna lyckas med något vettigt där utan att bygga om butiken (igen).
Letade även länge efter något vettigt att köpa, och handlade efter efter viss vånda en styck Sydrhônare från 2007 som inte provats tidigare. Vilken högoddsare;-) Den slank ner under helgen och givetvis var den bra. Rätt in i min gränd:-)
F.ö. borde de generellt, åtminstone i de tre vinkällarbutikerna, i samband med månadssläppen gå ut till kön i förväg och dela ut kölappar TILL ALLA. På så sätt undvikes huggsexa om klenoderna, som givetvis får förvaras utom räckhåll för de som inte köat sig till en kölapp. Är det svårt att tänka så?
november 22, 2009 den 23:12
I Nordstan brukar de köra lite olika varianter vid släppen. Det mest genomarbetade med ett par bord som disk för att spärra av nästan hela vinkällardelen brukar användas när släppen infaller på lördagar. Annars blir det nog lite mer ad-hoc. Jag får se hur det blir nästa gång. Då tänker jag vara där ganska tidigt…
november 23, 2009 den 15:44
Här var det bord, men de tre köerna löpte fram till de två kvinnorna bakom den och det var väl inte uppenbart vem som skulle ha service först. Och så 75 kölappar eller så utspridda på blandade händer i trängseln… På Regeringsgatan hade det blivit harmageddon.
Björn, dags att konsulta lite.
november 24, 2009 den 9:31
Anders, tänkte bara meddela att du har mail.