Tastebud overload III: Grenache

So y’all know the drill by now. Flight nummer tre den där torsdagskvällen ställde upp några av grenachevärldens monoliter mot varandra. Jag hade gått som en liten grabb den 23 december i flera dagar inför den här flighten, rosenkindad av förväntan. Sesam, öppna dig.

• Vin nummer 1: Mörkt röd med rejält bred brunorange kant. Ledsam start: Doften säger att det här är en före detta châteauneuf. Oren buljongtärning dominerar, med svamp, lite port, russin och gamla plommon. Mest ruiner. Smaken är också bara buljong, sötma och kraftiga tanniner finns kvar orörda men all fruktarom har oxiderat.

Facit: 2001 Giraud Les Grenaches de Pierre.

• Vin nummer 2: Ungefär samma färg, men tätare och överlag med hälsosam. Doften är en sådan som blåser strumporna av dig, vrålande, vansinnigt god. Tät och oerhört intensiv, med ogenerade animaliska toner. Här finns läder, brettig stallbacke som skvallrar om producenten, hö, örter och vitpeppar. Plommonfrukten och några vinbär är inte dagsfärska, men perfekt söta och levande.

Munkänslan är obeskrivlig. Jag skriver lätt – om ett vin med minst 16 procent alkohol. Man häpnar. Enorm smakkoncentration, men en balettdansös kring tungan. Smaken av stall, örter, peppar och ädel ålder har perfekt balans och tar aldrig slut. Det gör tyvärr glaset. Det är som att dricka en parfymerad häst som man gått förbi med vitpepparkvarnen. Svindlande. En av mina största upplevelser någonsin.

Facit: 2000 Domaine du Pégau Cuvée Da Capo. 100 skinande poäng från Parker: ”It should last for 25-30 years, and take its place among some of the greatest Chateauneuf du Papes ever made”. Nog så. Det är en mycket märklig känsla: Jag kanske aldrig får dricka en bättre châteauneuf. Spooky.

• Vin nummer 3: Yngre, mer violett och mer koncentrerad färg. Doften är sagolikt sötfruktig, med mörka bär och körsbärslikör bredvid lite mint, eucalyptus, vanilj, kex eller rostat bröd. I munnen är frukten så mångfacetterad och underbart jämn att man himlar med ögonen och bara vill suga ut mer. Superfräsch, tät och strålande balanserad med litet hallonstick och en elegant lätthet trots smakmättnaden. Vilken fantastisk precision! Tanninerna är klockrent avvägda och eftersmaken vill aldrig gå och lägga sig. Otroligt bra.

Facit: 2002 Sine Qua Non ”More Than Just A Number”. 20 procent syrah. Mitt första möte med Manfred Krankls mytiska garageviner med de skruvade namnen. Ett obegripligt gott vin som hade knockat vad som helst, när som helst – utom möjligen 2000 Da Capo. Livet är inte alltid rättvist.

• Vin nummer 4: Nära de två första i färgen, men tätt ut i kanten. Det doftar en sak: Mintchoklad. I sådan mängd att man börjar skratta. Med möda letar jag upp lite übersöta plommon och en lakritston också. Natuligtvis smakar det mint och choklad, med övermogen frukt och mycket tät munkänsla. Det är extremt eget och egentligen riktigt gott, om det inte vore för den överdrivna fruktsötman som saboterar balansen för mig. Men vad dricker man det till? After Eights?

Facit: 2003 Kalleske Old Vines Grenache.

Att para ihop rätt glas med rätt vin kräver inget som helst arbete. Jag röstade förstås på Da Capo som flightens vinnare, men inte utan att tveka lite. Det säger en del om hur fin SQN var. Den påminde lite om Mordorées La Reine des Bois, men på en helt egen nivå. Det finns mycket att berätta om SQN och La Garage d’Or, men en annan gång, kanske. En fantastisk uppställning som det kommer att ta tid att smälta. Å andra sidan lär inget liknande dyka upp och störa den processen. Tyvärr.

I morgon: Nittiotalsvertikal med en av Napa Valleys mest hyllade vinmakare. Välkommen till drömfabriken.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Tastebud overload III: Grenache”

  1. Magnus Says:

    Vi storknar av avundsjuka och beundran. Hur kommer man in på dessa provningar?

    Dina briljant välformulerade smaknoter – eller ska vi kallas dem smaksonetter? – från denna flight får en att undra om inte Grenache är den största druvan av dem alla? Fast det där med ”parfymerad häst” får mig att skruva upp smakfantasin till 11 för att hänga med i upplevelsen.

    Och: ”en balettdansös kring tungan”? En fantastisk bild, det ska erkännas, men vad ska mamma tro? ;-)

    Fortsätt! Det här är lysande underhållning.

    /Magnus

  2. anders Says:

    Men tack snälla, jag rodnar. Detta från bildhuggaren bakom några av Vinsveriges mest applåderade och kopierade smaknoteringar…

    Hm, jag såg kanske inte alla dimensioner i balettliknelsen innan jag tryckt på ”publicera” :) Å andra sidan var det inte långt mellan de mest skilda upplevelser just då.

    Kommer in gör man genom att ha tur och få nys om att det var på gång, för att sedan skicka ett mejl till Gunnar på Divine som satt på nycklarna till himmelriket. Men jag tänkte vänta till sista posten med att tacka honom.

  3. Henrik Says:

    Vad mamma ska tro?
    Jag har ingen aning om vad hennes fantasi säger henne, men pappa blir avundsjuk.
    Eller avundsjuk, det blir ju jag inte alls, för i ordet avundsjuk bor en missunnsamhet. Aldrig att jag missunnar författaren bakom dessa notes denna upplevelse, men jag skulle också velat haft den själv.
    Sökes alltså, en synonym till avundsjuka utan missunnsamhet – och så en låda var av Pegau da Capo och Sine Qua Non.
    Grenache är nog aningen underskattat, va? Särskilt med 2005:orna på ingång…


  4. Stor underhållning! Det verkar som julafton har bytt datum i år… vilken entusiasm, och på pricken Anders, visst är det häftigt att en ch’neuf kan hålla 16% och samtidigt kännas ”lätt”. Rena trolleriet… I kategorin 100% grenache vill vi också slå ett slag för Chapoutiers Barbe Rac, ett makalöst vin. Bör gå att privatimportera…

  5. anders Says:

    Beklagar, Henrik – ärans och hjeltarnes tungomål har inte försetts med något sådant ord. Vilket är märkligt, eftersom jag letar efter ett så fort någon annan gör något kul. Det blir till att köra med avundsjuka ändå och hoppas på ömsesidig förståelse.

    Och grenache är roligt. Tänk vilka platta, orena, kokta och spritiga saker man har drabbats av när den här druvan inte får tillräckligt mycket omsorg. Och nu detta. Var annars hittar man en sådan spännvidd?

    FV, på något sätt är det bland de där slipade stenarna gamla och nya världens schablonstilar och dess fans kan mötas, inte sant? Stor koncentration och kraft utan att bli melass, smaktyngd som förmår ta upp mycket ekfat, örtbuketter som inte slår över i bitterhet…

  6. Frankofilen Says:

    Franskspråkig Grenache från södra Rhônedalen uppe i vinvärldens verkliga finrum minglandes med storheter som tex Nebbiolo och Riesling? Absolut, vin blir inte mycket bättre när det är välgjort. Mer châteauneuf åt folket!
    Suveränt underhållande läsning, Anders. Fick en klädsam rodnad av balettdansös-liknelsen när Magnus påpekade den. Är det det här som avses när jänkarna talar om ”sexy wines” i sina notes? ;-)
    Hoppas någon gång få smaka Da Capo och någon SQN.

  7. Henrik Says:

    Anders, jag jobbar i stort sett varje dag på att uppfinna detta ord.
    Någon gång ska jag lyckas – Sine Qua Non känns tillvaron utan detta ord.
    En anledning är att jag är så trött på att så många svensklar (ja, nu fördomar jag ner mig också) trött börjar tala om Jante i alla möjliga sammanhang. Jante, som är uppfunnet av en norrman och handlar om hans uppväxt i Danmark…
    Ändå, mindre avundsjuka och mer glädje till folket.


  8. […] och annat varmt. Ställer man den på 100-poängshyllan kommer jag att låna av grannen och ge utomjordiska 2000 Da Capo 104 […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s