Tastebud overload IV: Togni 1994-1997

Upplösningen närmar sig – hjärtligt välkommen tillbaka. Philip Togni är en sån där producent som jag har läst mycket om men aldrig haft tillfälle att prova. Man kan inte vara annat än nyfiken på en man som gjort 1956 Château Lascombes, 1958 Mayacamas och en lång rad andra storheter, men som gång på gång slagit sig loss för att få göra vin på sitt eget sätt. Dessutom har han rykte om sig att ha Bordeaux för ögonen i sitt arbete, vilket borde passa mig som tycker att amerikanska producenter ibland tar i för mycket. Jag blev mycket glad för chansen till den här vertikalen.

• Vin nummer 1: Men se där, direkt ett vin som delar gruppen. Någras nummer ett, medan andra skakar på huvudet och spekulerar i en tvivelaktig flaska. Jag tillhör de övertygade: Doften är jättefin och tät med hela vinbärsbusken, plommon, en gnutta paprika och läder, ren och fräsch. Och i munnen smakar det faktiskt bordeaux! Bra vinbärsfrukt, trä och tobak, elegant med strålande balans, rikt, osött och fräscht med fina tanniner. Good to go, men decennier av liv kvar i strukturen. Mycket bra! Möjligen störs några av att mognaden börjar ta över den omedelbara fruktigheten?

Facit: 1994 Philip Togni Cabernet Sauvignon. En förtjust Parker gav 97 pinnar.

• Vin nummer 2: Samma mörka och täta färg med något mer orange reflexer. Doften känns väl igen men kommunicerar inte lika direkt med näsan. Här finns mer av blyertskänsla och stramare frukt. Det skvallrar rätt bra om vad som händer i munnen: Betydligt tuffare tanniner och ett mineraliskt drag bredvid vinbären. Klassiskt i stilen men sedvanlig Napakoncentration. Härligt vin men tydligt ofärdigt trots sina tolv år.

Facit: 1995 Philip Togni Cabernet Sauvignon (96 poäng).

• Vin nummer 3: En aning brunt skiljer utseendet från artfrändernas. Motsatsen till tvåan: Generös och omedelbar frukt. Jag får faktiskt lite chilenska vibrationer av de nykrossade svarta vinbären, känslan av vinbärsblad och en gräston. Här finns också något animaliskt som jag tycker mycket om. I smaken har den gröna paprikan tagit ett par kliv fram bredvid cassisen, med söta mosade bär och framträdande men trevliga tanniner. Gruppens flightvinnare med bred marginal, men jag föredrar den chilebefriade nittiofyran.

Facit: 1996 Philip Togni Cabernet Sauvignon (96 poäng).

• Vin nummer 4: Remember me, but ah, forget my fate… Det här glaset är tydligt korkskadat. En hjärtskärande insikt, eftersom ni redan har räknat ut att detta är en omsusad 1997. Jag är inget orakel på årgångskartan i Napa, men 1997 vet jag har både höjts till skyarna och fått besk kritik för att inte stå sig. Jag hade verkligen velat kalibrera gommen. Dessutom Parkers favorit med skyhöga 98 poäng. Men det känns fel att gnälla för mycket i kväll.

Facit: 1997 Philip Togni Cabernet Sauvignon (98 poäng).

Jag älskar att fylla i kunskapsluckor. Vertikaler är en särskild utmaning eftersom det är samma vin, och det är galet roligt att leta årgångsprägel. Och den gamle engelsmannen förtjänar sitt rykte. Den som beställer Togniviner har något att se fram emot, men det kräver en 15 år eller så av väntan. Bonuscitat, från New York Times 1990: Philip Togni cabernets sell for $25 to $30 and are in very short supply. Ja jösses.

Ja mina vänner, vi börjar närma oss slutet på den Tokiga Torsdagen. Jag känner en tomhet i bröstet. Som en snuttefilt tröstar jag mig med att sista posten i morgon innehåller inte mindre än åtta viner, bland annat ytterligare en Sine Qua Non och några blindsmakade världsstjärnor som bara materialiserades när det hela egentligen var över.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: cabernet sauvignon, Kalifornien, Napa Valley

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.