2001 Roagna Langhe Rosso
Hon kom genom raderna av rankor, i lerigt blåställ, med sekatören i handen. Hundarna på gårdsplanen slutade hoppa med sina skitiga tassar på mina linnebyxor.
Ja, jag vet ju inte så mycket om sånt här, men jag är säker på att min man kommer snart, sade hon var tredje minut. Medan hon guidade oss igenom 
många års produktion av barolo och barbera och svarade på de allra mest obskyra detaljfrågor om tillverkningen. Man kan nämligen det, naturligtvis, om man tillbringat livet med en sekatör eller en pigeagestav i handen. Fast om man är kvinna i Piemonte tror man inte det.
Tanten hette signora Sordo. Gården var näst intill omöjlig att hitta nånstans i Castiglione Falletto där grusvägar och traktorspår flyter ihop, och har egentligen inget med rubriken att göra. Men det är henne jag tänker på så fort jag doftar på Roagnas Langhe. Detta är klassisk nebbiolo ut i minsta långmacererade tanninpolymer. Tranbär, multna löv och läder i näsan. Det är bara att bocka av skolboken: Rosor, körsbär, lösningsmedel, nypon. En liten jordgubbskaraktär. Lakrits får hoppa in för tjäran som inte riktigt finns. Och så den där subtila träkänslan från 25-hektolitersbotti.
Retronebbans bålverk Roagna har jag skrivit om i fjol, och du kan tryggt räkna med att inget har förändrats sedan dess. Vinet är friskt i munnen och behöver rätt lång luftning för att skaka av sig vintersömnen. Slankt är det och slankt förblir det, fast intensiteten är klart godkänd för en Langhe. Tanninerna är lite oväntat uttorkande för en nolletta, och på det hela taget hade det gärna fått kosta lite mindre än 199 spänn. Men superklassiskt, enkelt och bra med ålderns komplexitet och den rätta slånbärssyrliga eftersmaken, det kommer man rätt långt med i mitt kök.
//anders
PS: Tävlingen om världens fulaste etikett hårdnar.
PS 2: Beklagar det pinsamt låga bloggtempot just nu.
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: Italien, Langhe, nebbiolo, Piemonte
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
april 21, 2009 den 19:46
Gillade verkligen detta skarpt! Det var dock efter ett antal dagar i öppen flaska och min kumpan som varit med från början höll med om att det utvecklades med tiden. Är Roagnas snack om att bara släppa moget lite överdrivet? För visst skulle lite längre ryggläge inte vara ogynnsamt?
/Erik
april 21, 2009 den 20:10
Drack detta i februari. Vinet hade en oväntat kraftig doft av jäst vid öppnandet. Hällde över i vid karaff och det tog faktisk ett tag innan jästen försvann. Efter dryga timman hade vinet en kraftig dominans av russin/fikon i doften (väl mycket i min smak). Fikonen och russinen avtog efter ytterligare någon timma och nu upplevde jag vinet som slankt och elegant och riktigt riktigt gott.
april 21, 2009 den 20:35
Skamligt att vi inte provat detta än, trots påstötningar från vännen Holger i Göteborg. Med goda förväntningar och Roagnas 2001 Barolo La Rocca e La Pira på lut är det dags att beställa….
Fint skrivet om signora Sordo!
april 21, 2009 den 21:26
Har beställning inne på Roagnas Vigna Rionda (04). Någon som provat?
april 21, 2009 den 22:15
Erik, vi är överens om att det behöver ett tag på sig för att vecklas ut. Klart godare efter ett tag. Samtidigt vill man inte att frukten ska falna för mycket, för jag vet inte om den här har stoppning för att bli god som helt utmognad. Och man får nog erkänna att det är snudd på unikt med såpass gammal Langhe i butik – de flesta är ju tänkta att skapa lite kassaflöde medan man ligger på baroloflaskorna.
FV, det är inte Rocca e Pira, men tillfredsställande gammelnebba likafullt. Tack för uppmuntran.
A, det där låter som en knasig flaska. Nån sorts efterjäsning eller mikrobiell historia, typ. Vigna Rionda är lagd rabarber på men inte provad.
januari 25, 2010 den 22:46
fin beskrivning! jag tycker det är bra med ursprung för pengarna. och kul att kunna köpa ett vin när det är moget och klart.
januari 26, 2010 den 8:42
Tackar. Och håller med om allt. Ett av mina största problem med Systembolaget är att man tvingas köpa vin mer eller mindre på chans för att det sällan går att få tag på en lagrad flaska att prova.