2006 Palliser Estate Pinot Noir

Canard au canard! Anka med anka i kväll: Låren får några timmar i sötsalt rimlag innan de confiteras, oändligt långsamt, i ankflott med rosmarin och peppar. Köttet faller av benen när man ropar på det. En snabb vända under grillelementet för att krispa till fettkappan, och så en bondsallad slängd med vinaigrette på blodapelsin, dijonsenap och dragon. Utmärkt tillfälle att testa en kiwipinot, no?

ankconfit-2006-palliser-pn

När ett vin framstår som vidöppet redan när man stoppar näsan i flaskhalsen, då är det vidöppet. Det här vinet skickade Neal Martin i spinn (a divine Pinot Noir, 94 poäng, varsågod) och man börjar ana varför. Frukten är verkligen ogenerat mogen, en parfymerad rödsaft av körsbär och jordgubbar spetsat med lite kryddiga björnbär. Ändå lyckas doften vara hyggligt finlemmad, med en välkommen köttighet och slöjskyar av viol och blodapelsin. Plus en antydan till järn eller våt sten.

Martinborough ligger på nordöns sydspets, med kullar runt omkring och ett antal gamla flodbäddar som blivit vingårdar. Allan Johnsons vinfilosofi innehåller inga konstigheter; alla ambitiösa producenter tar väl hand om jord och stockar numera, och att vilja göra fullmogen, fyllig pinot i nya världen sticker inte heller ut. Och Fullmogen är precis vad det här vinet har på kavajslaget.

Attacken är omedelbar, fruktsötman påtaglig. Rent och fint, jordgubbssaftigt, med bra bett i syrorna och en fin liten mineralkänsla. Man får leta efter tanninerna, men då hittar man dem. Att var sjunde milliliter är alkohol (14,4 procent) märks inte alls och någon muskelpinot är det inte. Min invändning är att Johnson satsat allt krut tidigt i matchen: Förförisk, öppen doft, söt attack – och sedan klingar allt av. Mitten och den kaffe- och jordstrukna eftersmaken håller inte samma nivå. Samtidigt kan det vara fel att dricka det här med Neals fanfarer i bakhuvudet. För den som gillar sötfruktig pinot är det ett fynd för under 200 spänn.

Det var ett tag sedan jag klunkade i mig ett rött vin så här glupskt – säkert tre, fyra stycken av de ”8,3 standard drinks” flaskan innehåller enligt etiketten slinker ned innan någon hinner säga fruktslampa. Å andra sidan var det ett tag sedan jag vargglupade ner mat med sådant salivslaskande begär också. Kom ihåg att inte servera för varmt.

//anders

PS: Olistat på boa, men Bristly fixar smidig privatimport som funkar som BS. Du behöver alltså inte lära ditt lokala systembolag hur man exekverar en privatimport den här gången.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

17 kommentarer på “2006 Palliser Estate Pinot Noir”

  1. JW Says:

    Salivframkallande beskrivning av både mat och vin. Det här måste provas, kan man beställa enskilda flaskor eller är det låda som gäller?

  2. Michel Says:

    Anders,

    Fullträff som vanligt. Hungrig och sugen blir man också. Confit och Pinot Noir … fattar inte att någon ens funderar på att bli buddist, eller muslim, eller något annat heller för den delen.
    Confit och Pinot rules …

  3. anders wennerstrand Says:

    Tack pojkar. JW, det går utmärkt att beställa en flaska åt gången. Nånstans mellan 180 och 190 kronor, minns jag. Michel, visst är det grym mat och en grym kombo? Lång tillagningstid, men den sköter ju sig själv så gott som hela tiden; själva arbetsmomenten tar ju nästan ingen tid alls.

  4. Frankofilen Says:

    Oj, jag har helt glömt bort Pallisers Pinot. Tack för det! Låter härligt, och med blodapelsin på toppen i den öppna doften.


  5. Apelsintoner är väl alltid ett stort plus eller hur? Extremt lockande post för den som är torsk på ankconfit. Det får bli en beställning…

  6. anders wennerstrand Says:

    Förlåt den sena responsen – påsk on the road, ni vet.

    Apelsintonen är inte särskilt markant, ska erkännas, men visst är det alltid ett plus i min bok. Fast det funkade med apelsin i vinaigretten. Lite fjäskigt vin, visst, men gott är det ju.

    Frankofilen, det låter som att du har en flaska på vänt?

  7. Frankofilen Says:

    Ehh nej… snarare glömt bort att beställa ;-)

  8. Winepunker Says:

    Missa inte Pallisers andra viner om ni kan hitta dem, genomgående utmärkta med omedelbart uttryck och opretentiös belöning tätt packad i flaskorna. Inga storheter, men genuint goda utan att aspirera på så mycket mer.
    Dessutom tycker jag vinerna gjort en klar kvalitetsresa sedan jag hittade fram till dem första gången 1993 (på plats).
    Nu gillar ju jag det mesta från NZ, kiwitorsk som jag är…

  9. anders wennerstrand Says:

    Ante mig att du hade både erfarenheter och åsikter. Omedelbart uttryck är en utmärkt tagline för det här vinet och resten håller jag också med om. Ingen Block 5, även om Neal Martin är däruppe och surrar, men å andra sidan får man tre flaskor för en Block 5.

    Husets SB och Chard finns att beställa, har du provat dem?

    Kiwitorsk, det låter jätteläbbigt. Vad dricker man till det?

  10. Winepunker Says:

    Har inte provat de senaste årgångarna (2007 för SB tror jag), men jag provade båda för kanske 18 månader sedan, måste vara förra omgången, bra koncentration i ganska typisk NZ-stil utan att bli karikatyrer på något sätt. SB’n gillar jag, Chardonnayen tyngdes en liten aning av alkoholen vill jag minnas, men den är god den med.

    Kiwitorsk är inte kul att vara, även om det blivit bättre tillgänglighet på godsakerna med åren här uppe i norr (lite klent med Pinot Gris dock, något som alla Kiwitorskar gillar skarpt om det kommer från Otago eller Canterbury).

  11. Henrik Says:

    Till kiwitorsk dricker man såklart en ung och lasersvärdig riesling för att syrorna ska tåla varandra …
    I övrigt låter det här mycket trivsamt för en som är lätt svag för kiwi-pinot. Det är väl nånstans grejen med kiwipinot, den där öppenheten, den omedelbara vänligheten.
    Att man sedan inte når ända till bourgogne …
    Few do.

  12. anders wennerstrand Says:

    Mmm, syra… fast inte mycket kvar av torsken, va?

    Vänlig kiwipinot stämmer bra, inte utan djup och till ett sympatiskt pris. Jag tror egentligen att det är rätt sällan man ska jämföra med bourgogne, det är olika viner; fast jag gör ju mig skyldig till jämförelsen själv också.

  13. Henrik Says:

    Nej, jag har svårt att se torsken överleva redan kiwin, men nu var det ju inte jag som komponerade menyn …
    Däremot, med tanke på att jag en gång grillat piggvar och serverat den med en beurre blanc med blodapelsin som främsta krydda, så kan jag tänka mig att just piggvar skulle kunna tåla lite kiwi.
    Men, jag tror att det blir bättre med blodapelsin och jag vet att det blir lysande med en stram riesling till.

  14. Winepunker Says:

    Det var ett evigt prat om kiwitorsk och hur den skall tillagas! Jag gillar riesling, visst, men längtar knappast att bli inknådad med blodapelsin. Snart åker väl grillen fram också…

  15. anders wennerstrand Says:

    Okej, lite tramsigt kanske ;-)

    Hm, inknådad med blodapelsin var länge sedan…

  16. JW Says:

    Vidöppet var ordet. Belönar både näsa och gom omedlbart. Efter att ha provat (läs klunkat) kan jag bara hålla med i din beskrivning av vinet. Tack för tipset! 180 kr flaskan kostar det.

  17. anders wennerstrand Says:

    Men se där, det var raskt marscherat. Skönt att veta att man inte lurat ned dig i fel gränd. Kritiska psykologer skulle nog börja prata om instant gratification, men vad fanken, jag tar det som det är.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s