Tastebud overload II: Corton

Utan att vilja låta som Gary Vaynerchuk: Välkomna tillbaka till del två av Den Tokiga Torsdagskvällen. I glasen: Fyra högklassiga bourgogner från Domaine d’Ardhuy, alla Corton Grand Cru 2003 men från fyra distinkta lägen. Skillnad – eller inte? Cortonviner hör ju till de kraftigaste och mest tanninstyrda i Bourgogne och frågan är hur mycket egen karaktär som släpps fram redan efter fyra år. Ardhuy omtalas här och där på nätet som en stjärna i stigande, gammal negociant som slutat handla och börjat odla själv.

Vin nummer 1: Underbar pinotfärg, rätt tät. Något knuten men varm, komplex och… och… och alldeles underbar doft. Djup, något parfymerad med körsbärsmarmelad och en jordig ton.

I munnen tillkommer svarta vinbär och en omutbar knytnäve med tanniner. Yikes. Hallon finns här också, och en duktig syra. Potential är förnamnet. Kalasvin som man bara ska försöka glömma i åtta, tio år.

Facit: 2003 Domaine d’Ardhuy GC Corton Pougets. Mjuka tanniner och drickbart som ungt, enligt boken. Tjenare. Gökungen 2003 ställde nog en del på huvudet även i Bourgogne, ser det ut som.

Vin nummer 2: Något glesare färg. Öppen och generös bourgognedoft av jordgubbar med storartade och tydliga kryddövertoner, och lite hallonsylt vid sidan om. I smaken har vinet en elegans av bordeauxsnitt och en lättsaftig munkänsla, men är stumt och har inte alls hunnit ikapp doften. Alldeles för ungt.

Facit: 2003 Domaine d’Ardhuy GC Corton Clos du Roi.

Vin nummer 3: Litet brunstick skiljer glaset från de andra. Doften är mer elegant och drar åt mörkare och inte så omedelbar frukt. Samtidigt finns här en liten överton av godispåse och en del jord; jag tycker mycket om doften. I munnen är det lås på luckan; stramt och mest tanniner, men den frukt som känns är elegant och har attraktiv körsbärskaraktär. Mycket lovande.

Facit: 2003 Domaine d’Ardhuy GC Corton Renardes.

Vin nummer 4: Det mörkaste glaset av alla. Här är faten mer framträdande än hos artfränderna och jag får till och med en liten flashback till La Spinetta; aromatisk doft med mandelmassa och en liten likörton. Vinet har ganska stor kropp för en bourgogne och rejält med tanniner, smaken är ädel och mycket elegant med mörk frukt och framträdande fattoner. Det är tydligt ofärdigt men strålande gott och visar framför allt upp en underbar balans. Mycket bra.

Facit: 2003 Domaine d’Ardhuy GC Corton Hautes Mourottes. Tanninrikt och höga fenolhalter, enligt facit, vilket skulle förklara den aromatiska karaktären och myckenheten mörk frukt. Flightens favorit för mig, tätt före Renardes.

Summa summarum är det uppenbart att den som tror att Bourgogne ger ljusa körsbärssaftiga sommarviner inte har satt tänderna i Corton. Det är nämligen tänderna som får ta den största smällen under det här passet. Nyttiga lärdomar inkasserade – och ja, några hundra meter hit eller dit spelar stor roll i Bourgognes grand cru-pussel. Nästa avsnitt: Sine Qua Non och mitt livs första hundrapoängare. Och det är två olika glas. Be there.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: Bourgogne, Frankrike, pinot noir

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.