2001 Joguet Les Varennes Du Grand Clos

Skam den som ger sig. Vinvärldens alla skällkor klämtar om att Loiredalens cabernet franc-viner är skamligt underskattade – och jag tycker att de smakar som att röja sly med tänderna. Grön, kärv, omogen växtsaft. Och tack vare Frankofilen tänker jag bara på mupparna varje gång.

2001 Joguet Les VarennesMen Charles Joguet är ett aktat namn i den vackra dalen, och när jag hux flux får syn på en färdiglagrad Chinon på Regeringsgatan måste den förstås provas. Vingården med det imposanta namnet Les Varennes du Grand Clos hade tills alldeles nyss en plätt med unika oympade stockar som buteljerades separat, men det är förstås inte den här. Och förresten gick det som man kunde förvänta sig med den: Phylloxeran kunde knappt tro sina ögon, ringde alla sina kompisar och hade cabernetkalas tills det tog slut.

Den ympade varianten från skapliga 2001 öppnar med två ackord: Kryddor och stall. Drivor av båda. Inte minst lagårdsbacken är nog på gränsen till vad många tål utan att springa efter wunderbaumpaketet. Vinet är tydligt moget, gräsigt, med vinbär och rätt söt röd bärfrukt bredvid örter och tobak, läder och viss fatkaraktär. Faktiskt ganska nyanserat, och fritt från den där grönpaprikachocken som brukar få mig att önska att Loirebönderna höll sig till sauvignon blanc, chenin och muscadet. Lovande.

Och visst är smaken med på tåget. Les Varennes är syrligt och saftigt, ganska lätt, och klunkbart på ett föredömligt fräscht sätt. Ordet rättframt dyker upp i huvudet, och bilder av byrestauranger i Frankrike. Och paprikafritt, till på köpet! Okej, lite gräsigt, men det tål jag. Dessutom tydlig jordkaraktär, lite småskitigt; alltid ett plus i min bok. Tanninerna är goda men en gnutta uttorkande, eftersmaken lite kort med en svans av fat.

Det här är inget spektakulärt vin, men välgjort och riktigt gott att dricka. Synd att det står 169 spänn på prislappen, för det dämpar suget att bunkra för sommaren.

//anders

PS: Visst blir man sugen på att plocka fram Crayolalådan och färglägga farbrorn på etiketten? Vilken säljpitch: Ett vin för hela familjen! Ni vet vart ni ska skicka royalties när det blir verklighet.

PS 2: Dagen efter har tonerna av körsbär och hallon klivit fram ur ledet, på kossornas bekostnad. Tillsammans med kryddigheten och den lätta, syrliga munkänslan påminner det obekvämt mycket om pinot om man dricker lite slarvigt.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “2001 Joguet Les Varennes Du Grand Clos”

  1. Frankofilen Says:

    Som du beskriver det låter det ju som ett riktigt trevligt vin och man bli nästan frestad att prova. Fast bara nästan; det räcker med en annalkandes pollensäsong utan extra gräsbelastning. Jag behöver lite längre konvalescens, det har ju inte gått ett år sedan 2005 Les Perruches ännu. Men någon gång så…

  2. anders Says:

    Det är trevligt! Riktigt gott, faktiskt. Smakar som en blandning av basbordeaux och bourgogne, om man generaliserar på gränsen till det olagliga. Och ganska långt från Les Perruches, om jag läser din post rätt… För 98 spänn hade det blivit grillvärmare i sommar, nu vete fan.

  3. Frankofilen Says:

    Det är egentligen märkligt hur många chanser jag är beredd att ge de här vinerna trots att jag aldrig varit förtjust i dem när vi provat. Givetvis är det vinsnobberiet som viftar på sitt fula huvud; hade det inte handlat om franska viner hade det sannolikt varit svarta listan och bojkott direkt. Jämför Sydafrikansk Pinotage som för evigt (?) får dras med epitetet skitdruva i min bok och aldrig får nya chanser, det finns helt enkelt för mycket annat att prova från regioner jag gillar.

  4. anders Says:

    Word…

  5. Ulf Says:

    Hm, jag har en flaska Clos de l’Echo Crescendo 1999 någonstans i vintankarna. Tank 3, tror jag, innehållandes viner som ”vinner på att lagras aningens till men får öppnas om behovet tränger på” (tank 1 – rött, glöm; tank 2 – riesling, glöm; tank 4 – färdigt, drick vid behov…). Ska bli spännande att se vad det kan erbjuda.

  6. anders Says:

    Clos de l’Echo har jag haft svårt för, men å andra sidan har jag inte testat Crescendo (eller något nio år gammalt därifrån).

    Slå en signal om du börjar få trångt i tank ett eller två.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s