1998 Château La Nerthe Cuvée des Cadettes

Kolla att ni inte har volymen uppdragen för högt, mina vänner, för nu är det Seriously Loud Goddamn Hallelujah Time och förstärkaren på elva. Och ni som inte är så förtjusta i Châteauneuf-du-Pape kan nog dra ned rätt rejält och stoppa persilja i öronen.

1998 La Nerthe Cuvée Des Cadettes NYLa Nerthe gör bara Cuvée des Cadettes när de tycker att årgången är bra nog. 1998 gick det mesta i lås och man brukar backa till 1990 för att hitta ett år som matchar. Kommandanten Joseph Ducos började 1870 putsa upp ett slott på dekis, och planterade den vingård där man i dag hämtar druvorna till Cuvée des Cadettes. Den skapligt ålderspotenta grenachen utgör knappt hälften av cuvéen, som har rätt mycket syrah och mourvèdre jämför med många andra slott. Och så det vanliga receptet på en cocktail av framgång och sell out-kritik: 18 månader på ny ek. Och jag som är så förtjust i La Nerthes vanliga, ganska elegant lågmälda uttryck – är det här verkligen min tekopp?

Det är här jag behöver det elfte förstärkarsnäppet. Ja, det är precis detta som är min tekopp i Châteauneuf. Det är faktiskt hela min servis, med ett dussin små snirkliga silverskedar och gräddsnipa.

Ah, la pureté. Doften är så skinande ren i frukten att Benediktus XVI snart kommer springande med en saligförklaring. Strålande vildhallonmättad grenachekaraktär dominerar trots den låga andelen, med jordgubbe och till och med några svarta vinbär på kanten. Fat? Visst, men jättesnyggt integrerade och kortklippta, mest bara en liten kaffeton. Visst är kadetterna inga traditionalister som Mont-Olivet häromnyssens, men de försvarar sina galets roulés till sista droppen.

Och detta är allt annat än en frukttårta. Lite djuriska stalltoner finns, en mineralig jordkaraktär, örterna och vitpepparn. Tio år av mognad har plockat fram några lagerblad, ett uns tobak och begynnande skogssvamp.

Och smaken, smaken… Klingande rena och klara linjer här också. Underbart nyanserad smak i perfekt balans, fräsch och saftig munkänsla, slank och lång som en sommarnatt. Quoi? En slank lyxcuvée från Châteauneuf? Javisst. Det här är elegans som mer än viskar om bourgogne, rödfrukt med lite hallonsylt på toppen och härliga fint vävda tanniner. Garrigue och lite anis fyller i bilden. Savory är ett användbart engelskt uttryck som vi saknar, men tänk välkryddat kött med skicklig stekyta som man vill tugga på.

Mognadsmässigt är nittioåttan i en extremt välvillig fas just nu – alltid en skön känsla att pricka krysset på det viset – men har gott om tid på sig. Det ser ut som att châteauneuferna kommer att stå tätt som energiskog i toppen av årslistan 2008. Den här knuffar ingalunda bort utomjordiska 2000 Pégau Da Capo från tronen. Men räkna bort den, och jag har aldrig upplevt en godare châteauneuf. En kvar – tänk om jag haft mer pengar när den såldes.

//anders

PS: Apropå 2000 Da Capo blev Drucketgänget så förförda att de gick och smällde vårbudgeten på en flaska. Tack och lov blev den till belåtenhet: Underbar läsning här. Dessutom erbjuder de en second opinion om 1998 Cadettes ur en flaska som verkar betydligt mognare än min.

PS 2: Resan är påbörjad! Det känns stort att ha satt första bocken på Decanters lista över 100 Wines To Try Before You Die. Den som vill bjuda på exempelvis 1945 Mouton-Rothschild eller 1921 Yquem kan höra av sig när som helst.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

5 kommentarer på “1998 Château La Nerthe Cuvée des Cadettes”

  1. Anonym Says:

    Vilket vin! Kul att höra att faten är så fint integrerade. Det lyckas förstås bara de allra bästa åren. 1997 Cuvée des Cadettes hade istället en ganska dominerande, om än verkligt ädel, ekfatskaraktär – frukten mer åt det medelfylliga hållet. Ämabelt vin, även det…

    Har du smakat på 2003 La Nerthe Tradition? Vi hoppas och tror att man lyckades bättre med 2003 Cadettes…

  2. Frankofilen Says:

    Det här låter ju förutsägbart helt underbart, Anders. Men säker kan man ju aldrig vara trots tilltagen prislapp, bra årgång och känd producent. Önskar jag hade några flaskor.

    Hmm…är det månne Finare Vinare som skriver incognito ovanför, tycker stilen känns igen…

  3. Frankofilen Says:

    Och du Anders, visst måste man väl följa upp den här upplevelsen med 2005 La Reine des Bois? Du älskade ju nolltrean… *nudge nudge*


  4. Hehe, visst är det så, gjorde bara en snabb hijack av sonens mac och inloggning ;-)
    Seså, grabba korkskruven, Anders…

  5. anders Says:

    Fantastiskt! FV drar iväg en kommentar utan att orka logga in med eget namn – och blir genast outade av Frankofilen på ren stilsäkerhet. Man tackar för morgonens första gapskratt.

    Jag önskar också att jag hade fler flaskor, men två var en smärtgräns för 700 spänn, osmakat. Det här är en av kärnorna i SB-problematiken för vinintresserade: Man måsta ta så många beslut på lösa grunder, för när man provat själv (även om det hade kunnat gå fortare i just det här fallet, möjligen, men det fanns flera indikationer på att den behövde mer liggtid) är det tomt i hyllorna. Fast den här kan nog gå att få tag på internationellt med lite tur.

    Hm, La Reine-hetsen har börjat ;-) Fast jag har bara två av den också, snåljåp som man är vissa månader…

    Och nej, ni skrämde bort mig från att lägga moolah på 2003 LN Regular. Den där årgången har satt myror i huvudet på mig och det känns som att man vill vara väldigt övertygad innan man handlar något.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s