Spätt och etikett

Den envist läsvärde Frankofilen myntar uttrycket etikettdrickande i en intressant post. En av poängerna är att dra en tydlig rågång mot etikettköpande, som leder till att man sitter där med överprissatta flaskor som levt på andras meriter i heta eller klassiska områden. Men när en efterlängtad flaska väl släpats hem finns det ingen poäng med att klä den i folie, måla väggarna vita och nollställa sinnena utan att dra nytta av kunskaperna. Njut av att etiketten finns i ditt hem – ergo, etikettdrickande. I kort sammandrag.

Skulle det alltså handla om annat än smak och doft? Självklart. Den där totala exorcismen av all förförståelse är en chimär som du kan jaga tills du kräks.

Självbedrägelse, alltså? Inte nödvändigtvis. Bara ett myller av faktorer vi inte kommer ifrån. ”Om jag kan få ut ännu mera njutning av att se etiketten, kanske minnas mötet med vinmakaren eller resan i regionen så varför inte?” skriver Frankofilen. Jag skulle vilja lägga till att när vi dricker ett vin med etikett och allt är också potentialen för hjärtskärande besvikelse större. Ingen av oss hyllar oreserverat ett svagt vin från en kär producent i nordkoreanskt tonläge, men visst får de fina upplevelserna en extra sjuss. Varför skulle jag tacka nej till den?

Bakgrunden till det som liknar ett försvarstal är nog att vi oftast läser professionella bedömare med andra uppdrag än att ha det bra vid köksbordet. För konsumentjournalister med en diversifierad publik förblir kanske ett visst mått av blindhet det minst dåliga alternativet. Vi andra har lyxen att smaka på samma flaska i flera timmar, med mat och allt. Eric Asimov i NY Times har lite perspektiv här. Känner ni den tinglande känslan av förväntan i maggropen när ni tar reda på lite mer om kvällens flaska?

*

Annars är det dåligt med vin just nu. Konjären klagar över beredskap och jourer som tar livet av vindrickandet, jag gnäller över ständiga kvällspass. Vid midnatt, när hela munnen smakar automatkaffe, börjar man inte lufta den där spännande toskanaren för sig själv. Å andra sidan är jag så förkyld att jag inte skulle kunna skilja Dr Pauly från Dr Pepper, ens om jag fick se etiketten.

//anders

Explore posts in the same categories: vin