Posted tagged ‘Systembolaget’

Primörchimär 2.0

oktober 15, 2008

Kanske får man byta namn? På den tid kassörskan behöver för att knacka in de 19 tecknen i Anders Wennerstrand hinner landets bordeauxsugna Bo Al och Ann Ek göra rent hus med 600 flaskor Pontet-Canet.

Resten gick i alla fall att skriva in i systemet, men det är förstås ingen garanti för att man får en enda flaska. Alltså bara att vänta på årets dragning i Det Stora Statliga Vinlotteriet.

Systembolaget har tagit åt sig av vrålen efter förra årets djungelsläpp. Plockning och sammanställning av ordrarna i lugn och ro nån vecka efter onsdagskravallerna, bra. Och sedan ut med det som blivit över om två veckor, bra. Hela havet stormar inte lika mycket som i fjol, när flaskor man fått nej på fanns på hyllorna i andra städer flera dagar efter.

Ändå känns det inte okej. Vad då då? Tja, känslan av att inte själv kunna påverka utgången är en aspekt. Ens köande är förgäves när en (1) kassa fungerar på det Systembolag man satsat på. Eller om kassörer i Landskrona och Umeå är snabbare på de där märkliga tangentborden.

Men framför allt känns det inte okej att köa som får – till ett lotteri om några dussin lådor av viner som resten av den industrialiserade världen badar i sedan länge. Hur många detaljer som än har putsats upp är det förstås läppstift på en gris. Känslan av att spelplanen jämnats ut sedan i fjol är lika flyktig som topptonerna i den Pontet-Canet man inte fick när man lyfter blicken. Det här är nog så bra det blir under ett monopol, med ett IT-system som butikschefer vill ha in på Tekniska museet.

En tanke: När det är dags att börja korka upp Pontet framåt 2017 kanske vi ändå har helt andra möjligheter att få tag på nollfemman? I den bästa av världar får inte den här cirkusen någon praktisk betydelse i sluträkningen. Till och med svenska times are a-changin’.

//anders

Primörchimär 2: Upplösningen

oktober 22, 2007

Ladies and gentlemen! The moment you’ve all been waiting for – dragningen i Det Stora Statliga Vinlotteriet! Vänligen stäng av mobiltelefonerna och inget prat i salongen. Varsågoda att hämta ut vinsterna, men glöm inte att ni måste betala för dem på vägen ut.

Hrrrmm. Alltså. Facit. Pontet-Canet: check. Cos: check. Kirwan: check. Montrose och Pichon Baron: på väg från Malmö, där de fortfarande finns i tämligen riklig mängd. Stolpe ut: Lagrange (kan jag väl leva med, men synd på ett bra pris) och Lynch-Bages (en favorit som jag är lite ledsen över att gå miste om).

Om andra entusiasters uppgifter stämmer levererades båda till beställare vars ordrar bör ha stämplats in efter min. Alltså, totalt sett är jag rätt nöjd och får dessutom lite pengar över till novembersläppet. Det är känslan av godtycklighet och brist på pålitlig kontroll som ger den dåliga smaken. I praktiken är den avgörande faktorn inte om jag ser till att vara i tid, utan hur sekundflink i fingrarna just min expedit är. Och i övrigt är systemet ogenomskinligt. Med ett monopol följer ett jätteansvar för att spelplanen inte lutar en millimeter åt något håll.

Många verkar dessutom ha kammat noll på vissa slott trots att flaskor fanns kvar i butikerna en bra bit in i förra veckan. Naturligtvis borde den som beställt dem 10.04 på måndagen ha rätt till dem. På måndagskvällen får man inventera i butikerna, stämma av mot ouppfyllda beställningar, och skicka till depån för omfördelning. Självklart. Eller?

Allt tal om dubbelbeställningar, lokal kreativitet med centrala direktiv och sena beställningar som fallit ut till hundra procent orkar jag inte ens gräva i. Att SB missbedömt intresset, överskattat Malmö och Göteborg och gjort en del konstiga kvoteringar verkar klart. Nästa år blir det kaffetermos och campingstol på Regeringsgatan, även om budgeten inte räcker nånvart i nollfemhysterin. Hellre en Lynch-Bages i handen än 360 i depån.

//anders

Primörchimär

oktober 15, 2007

Stockholm, Lilla Nygatan, måndag morgon den 15 oktober. Kön utanför Systembolaget växer dramatiskt.

Nämligen från noll till en köande, när jag ställer mig där en kvart före det beramade sekundsläppet av tre år gamla ”primörer” från Bordeaux. När portarna hålls upp är vi kanske tio hoppfulla, varav åtminstone tre är mer intresserade av Rosita än Rieussec. Så för all del gick det geschwind att stämpla in beställningen, jämfört med om jag stått och knött längs Regeringsgatan, men nu återstår ju ändå Det Stora Statliga Vinlotteriet innan någon är säker på att få köpa någonting alls.

Frankofilen har egentligen sagt det som behöver sägas om det här spektaklet. Möjligen är min bild av årgången lite mer positiv, men det ändrar inget i resonemanget. Hur såg det ut på Regeringsgatan, förresten?

//anders