Posted tagged ‘Domaine d’Orfeuilles’

2002 Silex d’Orfeuilles Vouvray

oktober 9, 2007

Måndagkväll i oktober, vi orkar inte laga mat och regredierar tacksamt till den bästa färdigmat som finns: Fullmatad, färsk norsk oktoberkrabba. Visst är det fantastiskt? Det kan inte bli inte slöare än så – 2002 Silex d’Orfeuilles Vouvrayden behöver inte ens tre minuter i mikron. Delad och klar av tjejen i fiskdisken. Och så är det en av de godaste gåvor den nordiska höstnaturen öser över oss. Kostnad för en stor hona: 52 kronor per person. Capricciosa, anyone?

Vi slår ihop en snabb aioli med sherryvinäger och gott om fransk senap och tar fram det enda vita vi hittar i kylen. Silex d’Orfeuilles måste ligga bra till som världens fulaste etikett: Brunt sepiamurrig med illa typograferad text i, just det, brunt och sepia – och oläsligt guld. Och så fuskbrända kanter som på skattkartorna man ritade på dagis. Au secours…

Illamåendet lägger sig med första doften. Härliga gula äpplen samsas med lite päron, någon tropisk ton åt melonhållet, sötmandel, en pyttegnutta arrakspunsch, rejält med sten och rök och – törs jag skriva det? – en del våt ylleunknad. Vinet är härligt visköst i munnen, nästan oljigt om det inte vore för de höstfriska limesyrorna. Äpplena finns här också, och citrus, tillsammans med hela det dammiga stenbrottet, och en rökton som tar över i den långa eftersmaken och nästan drar åt lakrits. Seriöst och absolut osött. Och herregud så gott.

Den som inte gillar mineraler är härmed varnad. Vinet möter havsmineraliteten i krabban på ett underbart sätt som skulle ge flintaallergiker en dödlig dos. Jag är rätt förtjust i Loiredalens cheninviner men blir ändå glatt överraskad. Silex d’O hamnar på vår stamrepertoar redan efter första försöket. [edit: slutsåld…] Säkert rätt lagringsdugligt med tanke på den höga syran, men jag är rädd att punschtonerna tar över och snor scenen från mineral och fräschör.

//anders