Skummande, slabbigt ordsex

-Men ärligt, du verkar ju tycka att det är roligare att hitta på konstiga ord än att prova vin?
-Alltså, om man vill veta något om ett vin går man ju hellre till andra bloggar.
-Ta inte illa upp, men…

Får jag höra ibland. Och det gör mig inte det minsta.

Men jag kom att tänka på det när jag snavade över den här smått geniala lilla monologen av Stephen Fry. Älskar man orden förstår man.

Do they bubble and froth and slobber and cream with joy at language? Do they ever yoke impossible words together for the sound-sex of it? Do they use language to seduce, charm, excite, please, affirm and tickle those they talk to? Do they?

We try, Stephen. Puss.

//a

PS: De som känner mig vet ju att jag är en tvångsmässig korrläsare som inte missar den där felkommateringen utan att den gör ett hack i min läsning. Jag vet. Men som Stephen säger, jag försöker att fokusera på det roliga i stället. Lite som med vin, ni vet.

Annons

I Olofsons garderob

Har ni läst Peder Sjögrens Svarta palmkronor? Gör det. Finns här och där på antikvariat och second hand-affärer; en översvämmande rikt målad burlesk från 40-talet om akterseglade svenska sjömän i Grao, Valencias sunkiga, vitlöks- och oljestinkande hamnstad. Livsnödvändig för hispanofiler. Här finns Olofson, en enorm göteborgare med en mössa som ser ut som ett höstlöv som singlat ned i håret på honom, och i dag kom jag att tänka på Olofson.

Han tillbringar nämligen hela den lysande öppningsscenen i en garderob och vet inte hur han ska ta sig ut. Han har på en nyck smugit in i garderoben hemma hos den outhärdlige norske sjömansprästen i Grao, och blivit kvar där tittande i gamla tidningar, ”djupt och allvarligt försjunken i sitt studium”, skriver Sjögren, ”i synnerhet som bilderna föreställer vackra kvinnor”. Och plötsligt upptäcker han att det är någon i rummet, och han har ingen aning om hur länge vederbörande varit där. Och där sitter han i rävsaxen.

För han kan ju inte bara gå ut som om inget hade hänt. Alltså sitter han kvar. Fast då blir det ju ännu konstigare att lämna garderoben. Alltså sitter han kvar. Och snart är det alldeles omöjligt. Alltså. Och så vidare.

Lite så kan det kännas att inte ha skrivit något på fyra månader. Om ni undrar.

Men det mesta går som bekant att lösa med riktigt bra pinot noir (även om ett par sänkta flaskor på vägen borde ha haft tillräckliga propplösande egenskaper). Det finns ingen druva som ger så mycket åt näsan under sådana där filttoffliga höstkvällar som är bland det lyxigaste årets lyckohjul har att komma med, ni vet den vackra hösten när man fortfarande kan ha ytterkläder i ylle och kisa mot solen innan den försvinner i en malström av gråmulet och fruset snor och tjockt och vindtätt. Majbubbel, sommarvitt, juleport – måste jag välja en kombination av årstid och vin är oktoberpinoten oslagbar. Och med tårna inne i resonemanget kring varför insåg jag att jag kände igen det någonstans ifrån. Beklagar skåpmaten.

Absurt nog är det, inser jag, snarlikt vin i kupan den här gången. Samma druva från samma hörn av Kalifornien, de svala västra delarna av Sonoma County även om det står Sonoma Coast på flaskan den här gången. Dimodlad pinot härifrån har en egen karaktär som går att skilja ut om man skärper sig lite, en rosenkindad fräschör med höga toner som med lite vilja kan påminna om hösten i Rålambshovsparken (ta det lugnt nu; bildligt, menar jag, det där friska nypet i kinderna och näsan).

Men den här producenten kör storslalom runt Dutton-Goldfield om vi ska dra jämförelsen vidare. La Neblina är cuvéen från Radio-Coteau, blandad från några lägen i Sebastopol och Occidental och underbar i både munnen och näsan. Syrliga körsbär är stommen, men den kryddiga profilen har nyans, resning och ett ovanligt djup som håller näsan kvar under kanten. Rätt mycket CA PN, även av hög klass, smakar för mycket syrah för mig, men Eric Sussman är bourgogneskolad och det märks, inte minst i den där grönmyntiga fräschören. Dessutom lite tobakskryddigt motstånd från en del stjälkar. Och så en lång, välskulpterad efterklang med bara den minsta lilla värme. Ahh.

Sade jag perfekt frukt? Ett riktigt nästaklunkvin. En vanlig oktoberdag. Man tackar.

//a

Seek, and ye shall find: The return

Det var långt över ett år sedan sist, men nu är det dags igen. För nytillkomna tittare funkar det så här:

Varje gång du klickar dig in på bloggen via en sökning med någon sökmotor skvallrar WordPress för mig om vilka ord du sökte på. Listorna med folks sökbegrepp är en liten ljuspunkt i vardagen, för när man rensar bort de dryga 80 procent som helt enkelt är namn på viner återstår en färgglad provkarta över mänsklighetens lustar. Eller åtminstone över dess milt inadekvata tumme med internet. För vart det än var de ville, så inte var det till min blogg i alla fall.

Så med förhoppning om lite konstgjord andning mitt i fimbulvintern – en färsk samling irrfärder i cyberrymden med slutstation Nettare e gioia.

•

”slyna i gummistövlar” Bonde söker fru: scenerna DU INTE FICK SE

”land på a , e eller i” Internationella igelkotten Ivar 40-årskrisar.

”fördomar balettdansöser” Finns inte. Allt du har hört om balettdansöser är sanning.

”älgar vid tjära” Utan doften av nystruken brygga blir det inte samma grej att titta på älgar.

”enhörning i vatten” Shit, omslaget till Carolas nya platta måste vara klart i morgon.

”skaffa snyggare bubblor” Menvafan, är dina bubblor så jävla snygga då!

”tekniska system läppstift” A chacun son goût. En del går i gång på det ena, andra på annat. Men båda?

”www,porr,baby,guls,” Varför chansa och riskera att hitta bara, säg, porr?

”vart kan man lära sig italienska” Var kan man lära sig svenska?

”vem är finare vinare” ”avslöja frankofilen” Men vi har ju redan gått igenom det där… Nu är priset uppe i två lådor Bric dël Fiasc, per blogg, och nollfyror ska det vara.

”ont i gommen av vin” Nä, mest i plånboken. Eller i stortån om man tappar en Bodegas Lan Edicion Limitada på den.

”blir övermogen frukt bommen namn på vin” Come again?

”riktiga lasersvärd i sverige” Tyvärr, de riktiga är förbjudna i EU- och EES-länder. Turister som råkat få med med sig ett måste lämna det i en särskild behållare på Arlanda.

”vad kallas den röda järnrika jorden”

”+röd +järnrik +jord +tropisk”

”röd järnrik jord kallas”

”röd jord +järnrik +tropiska områden”

”röd järnrik jorden tropikerna”

”järnrik jord tropikerna”

”järnrik röd jord”

”röd järnrik jord i tropikerna”

””röd järnrik jord””

”röd järnrik jord”

”r�d j�rnrik jord”

”röda järnrika jord tropikerna”

”vad kallas den här röda järnrika jorden” Kämpa på! Snart har du hittat svaret. Glöm bara inte att klicka på samtliga träffar varje gång du googlar.

”ska man ha gummistövlar när axeln ur led” Ja, det hade alltid farfar och han blev bra varje gång.

”lådvin rengöring” Ett förträffligt användningsområde.

”banantårta snusk” Jo du.

”vad kostar tca syra” Borde nog spåra ip-adressen bakom den här sökningen. Det gångna årets tsunami av korkskador chez Wennerstrand kanske har en förklaring.

”heroin mandel aprikos” Tyvärr, den har utgått. Årets heroinsmaker är kaktus/banan och chili/päron.

”pepparkakor med pomerans blomvatten” Du är nästan där. Nån detalj bara, så har du det perfekta pepparkaksreceptet.

”domaine hästtäcke” Pégau heter de faktiskt.

”borta moscato” Alltså, jag vet att jag hade en flaska här nånstans.

”zilliken lugnande” Vet inte det, jag. Kabinetten verkar mest uppiggande på mig.

”gammal gammaldags flytväst” Jag är så trött på nya gammaldags flytvästar. För att inte tala om gamla moderna flytvästar.

”hur avnjuter man ornellaia bäst” Hvergang!

//anders

Grodgrillning

Hör ni? Det där klirrande, krasande ljudet? Kan det vara… ett glashus som säckar ihop under ett litet meteoritregn av egenhändigt distribuerade stenar?

Jag har tyckt att Svenska vingrodor är lite småkul ibland, inte utan poänger – jag retar mig också på torftigt och illa behandlat språk – och nä, jag är inte särskilt upprörd över att ha blivit grodans första bloggaroffer. Men jag är hyser ibland tillräckligt basala lustar för att tycka att det är kul att utöva lite underhållningsvåld när någon petar mig i näsan. Och måltavlorna är så många att jag känner mig som en mygga i en nudistkoloni, som republikanske senatorn Kit Bond sade om Obamas stimulanspaket.

Okej. ”Nettare e Egioia”? Två gånger på en decimeter, om man har trettontumsskärm. Jag vet att min blogg har ett ohemult krångligt, utländskt namn och antagligen är dömd till obskyr existens bara därför, men nog kan du läsa innantill om din mission är att håna det som är ”dåligt eller felaktigt om vin” som det står i sidhuvudet?

”Net… vadå?” Tja, om du orkar titta i högerspalten skall fjällen falla från dina ögon. Eller i min personpresentation om du behöver än tydligare översättning, men det kräver ett musklick. Skitjobbigt.

”Nog så sant skrivet av ”Anders””. Citationstecken? Hur ska jag övertyga dig om att Anders Wennerstrand, som står som författare till varje inlägg sedan bloggen föddes, inte är internets mest fantasilösa pseudonym? Om du grodar dig iväg till Creutzgatan ska du få se mitt pass och ställa kontrollfrågor till min sambo.

Vingrodan har alltså hakat upp sig på ordet astroturfing: ”Varför? När man lika gärna kan säga att den vedervärdiga Malin plastgräsar i bloggrymden, om man nu vill plagiera terminologin. Eller hitta på ett ännu bättre svenskt ord?” Mm, fin klang i plastgräsa. Jag slänger inte bara ur mig astroturfing i förbigående utan skriver om ordet för att jag tycker att det är en lysande språklig uppfinning. Medan du inte har några problem med att använda rågblont fornnordiska ord som blogg, bloggare och spamma när du gnäller på min brist på svenska alternativ. Kamelformade hål i grodnätet?

Ta nu och dika ut det egna träsket (och slå upp ”plagiera” i en bra ordbok innan du använder det igen), så kan du fortsätta jaga grodor på andra domäner sedan. Men vore det inte roligare att blogga om något du faktiskt gillar i stället?

//”anders”

PS: Inlägget du skriver om har fått en uppföljning. För rätt länge sedan. Men det är klart, man kan ju inte läsa allt bara för att man vill hacka lite.

PS 2: Rapport från helgens Portugalpartaj kommer, apropå att skriva om det man gillar.

Astroturfing alert! Eller Nu går spam på torra land

Vet ni vad Astroturf är? Det är konstgräs som man använder på fotbollsplaner. Fuskgräs. Och den som poserar som bloggkommentator för att göra reklam, eftersom en gräsrotsrekommendation i en bloggtråd upplevs som mer äkta än en betald annons, är en fuskgräsrot och ägnar sig följaktligen åt astroturfing. Jag älskar amerikanernas språkliga kreativitet.

Ni har redan sett det: Plötsligt är signaturen Malin hyperaktiv som en treåring på Jelly Beans och bedyrar sin beundran för Midsummer Cellars Cabernet Sauvignon på vinblogg efter vinblogg efter vinblogg efter vinblogg (och säkert fler, jag orkar inte leta). Samtidigt. Med små variationer. Komplett med pris och varunummer. Någon som trodde att Sverige skulle vara förskonat från astroturfing?

Vet du, ”Malin”, den svenska vinbloggosfären är fortfarande såpass liten och tajt att vi läser det mesta folk skriver. Panegyrik till en nylanserad cabernet, i trådar som handlar om helt andra saker, sticker ut redan första gången. För att inte tala om fjärde. Resultat: Bloggläsare kommer hellre att dricka veckogammalt tetravin medan de tuggar på aluminiumfolie än att befatta sig med vin från spamfabriken Andersson Wines International. Vill man skada sin rörelse är det här ett utmärkt sätt. Och oavsett vad man anser om bloggarnas marknadspåverkan verkar ni tro på den, annars finns det ju ingen anledning att astroturfa.

Spammare ska ha stryk och tandtroll. Men ni kanske klarar er genom att vara så riktigt bedårande inkompetenta.

//anders

PS: Visst undrar man vem som fick idén? Chefen? Litet privat initiativ från kontoristen? PR-konsult som vill prova att göra som i Amerika? Bloggare som vill testa om det funkar?

Julrepris

Ibland måste man kasta alla stilistiska ambitioner överbord och gå över i bulletinläge. Vi har nyss kommit hem från BB. Åtminstone tillräckligt nyss för att ägna vår vakna tid åt att bara titta med glansiga ögon på den lilla tjejen på filten. Alla mår strålande, för dig som undrar.

Ett liv som fortfarande mäts i timmar är en osviklig huskur mot vinbloggande. Jag hoppas ändå att Nettare e gioia inte dör i sotsäng, även om den är lite groggy. Kanske kan vi fira med att dyka i skåpet efter något svalt och bubblande i dagarna. Tills vidare: På allmän begäran (nåja, begäran i alla fall) kör vi en repris på förra årets glöggrecept. Färdig till Karl-Bertil Jonsson om du snor på lite. Ha en riktigt fin jul allihop.

//anders

Vote, dammit

Julstämningen står som spön i backen, ena handsken blev kvar på tunnelbanan och man får famla efter de små tomtebloss av glädje som erbjuds. Som att ens kör blivit Grammisnominerad för senaste plattan.

Så om ni inte är gamla lågstadiebästisar med Hans Leygraf eller Per Tengstrand blir jag jätteglad om ni orkar gå in och rösta på Allmänna Sången och Anders Widmark i kategorin Årets klassiska.

Snabbresumé för dig som vill veta vad du röstar på: Svenska portalverk, nötta in till benet (typ Stenhammar), får helt nytt liv med Widmarks galet egensinniga pianoimprovisationer. Jag har sjungit med många pianister och är helt häpen över den mannens uppfinningsrikedom. Omtag under inspelningen betydde att vi fick höra helt nytt material – varje gång. Och så en del annat svenskt, som Hillborgs grymma klangfantasi över Du lindar. Röstningen är öppen till den tionde.

//anders

Älskling, börjar du med svamprisotton så dekanterar jag vinet? Nä visst nä

Vin och mat hänger ihop. Mat och kök hänger ihop. Vårt kök hänger inte ihop.

Om någon nu har undrat varför det droppar lite väl sporadiskt ur den här bloggkranen just nu. Vi tar igen det när köket rest sig som fågel Fenix ur askan och vi med det. När den gamla hemska tonårslynniga gasugnen har förvandlats till en modern elugn som faktiskt kan åstadkomma 70 grader och låter mig bestämma, så blir det nog en tjälknöl om dagen att välja vin till. Minst.

//anders

Den sista enhörningen? Nej, en flöjt över vatten

Ni har väl läst Brideshead revisited? Nej, tv-serien räknas inte, även om Anthony Andrews och Jeremy Irons är en hel påse godis. Evelyn Waugh är en så skräckinjagande skicklig stilist att man bara sitter och gapar över sidorna ibland.

Om Waugh och vin kan man hitta mer läsning än man orkar med. Men det räcker med scenen när Charles och Sebastian har hittat Bridesheads krympande källarförråd och en bok om vin. Konversationen är en av vinvärldens eviga skatter.

Och brittisk degenererande överklass på 1920-talet är den enda eskapistiska fantasi man behöver. Mina smaknoteringar känns med ens byråkratiska och faktastela bortom allt förstånd.

‘It is a little, shy wine like a gazelle.’
‘Like a leprechaun.’
‘Dappled, in a tapestry meadow.’
‘Like a flute by still water.’
‘…And this is a wise old wine.’
‘A prophet in a cave.’
‘…And this is a necklace of pearls on a white neck.’
‘Like a swan.’
‘Like the last unicorn.’

And we would leave the golden candlelight of the dining-room for the starlight outside and sit on the edge of the fountain, cooling our hands in the water and listening drunkenly to its splash and gurgle over the rocks.
‘Ought we to be drunk every night?’ Sebastian asked one morning.
‘Yes, I think so.’
‘I think so too.’

//anders

Seek, and ye shall find: The sequel

Ni som var med i januari vet vad det handlar om. WordPress bloggverktyg listar varje dag snällt hur folk hittat till bloggen genom sökningar på nätet. Den rutan är en bottenlös källa till underhållning, klentrogenhet och viss förundran över vilka varelser som befolkar den här planeten egentligen.

Det är dags att dela med sig av en ny runda. Låt dig förundras av en exklusiv, handselekterad samling googlingar som lurat in medmänniskor med lite olika mål här i livet på Nettare e gioia.

♥

”kött välhängda hunkar” Nämen… *rodnar*

”är malaysia airlines bra?” Hej, välkommen till internet. Här finns svaren på alla dina frågor.

”vem är frankofilen” Skulle du bra gärna vilja veta, va? Jag säljer honom inte för mindre än en 1997 Bric dël Fiasc.

”finare vinare vem skriver” 1997 Bric dël Fiasc, sa jag!

”en klunk wennerstrand” Kan vi nog ordna. Fast det kostar en låda Bric dël Fiasc 1997.

”vad äter noshörningar/noshörningen/änder?” Ständigt återkommande. Grupparbeten nu för tiden är en picknick i parken.

”hur man gör tjära” Man köper tjära.

”hur man gör tobak” Man köper tobak.

”min första älg (bara älgar)” Beklagar, men jag kan inte formulera en kommentar som är roligare än själva sökningen.

”vart finns aromaterapi” Var finns, heter det. Jag rekommenderar gewurztraminer och münster.

”låg tempererad nöt stek” Mina stekta nötter är alltid låga och tempererade.

”skruvat material” Filip och Fredrik börjar bli desperata strax före deadline?

”eucalyptus drog” Om du försöker röka bladen kommer du att slippa raka dig på ett tag.

”rosa guld flaska mousserande vin” Vad fan är det vi har fått av Karin och Bertil?

”franska dyra viner” Vad fan ska vi ge till Karin och Bertil?

”sybarit favorit” Right here, baby.

”rysk porr” Okej, folk surfar efter rysk porr. Jag fattar det. Men VARFÖR klicka på den träffen?

”anfaller grävling?” Japp! Särskilt de dieseldrivna.

”trillade gioia” Inte då! Du kan inte bevisa nånting!

”en av tre älskade i toner apelsin” Hursa?

”billig knogjärn” Jag kan nog fixa ett för en halvpanna 1997 Bric dël Fiasc.

”ett spätt” Mm, som att vara hemma i Västergötland igen: Om en sulle ta å köpe säk ett spätt. Ja sa tetta lite på det där internätt.

”florentinsk faan” En klassiker. Flera gånger om dagen ett tag. You tell me.

”noir homo” Nettare e gioia toppade träfflistan bland 1 090 000 träffar när det begav sig. Otroligt.

”ryssarna” Jag känner på mig att dom där ryssarna håller på med något fuffens. Bäst att googla dem så att man är förberedd.

”makrillen bullshit” 11 300 träffar!

”gebe frukt och grönt” Sorry, wrong number.

”vets in beaune” Hoppas ni hittade någon.

”har på gasugnen hålla värmen” Fast det är billigare med raggsockor.

”fATTY cRAB nEW yORK” Det är svårt att titta på skärmen och tangentbordet samtidigt.

”barn och mollusker” Ah, de klassiska dikotomierna… Kungen och Silvia. Helan och Halvan. Stilton och vintage port. Barn och mollusker.

//anders

PS: Sedvanlig disclaimer: Eventuella trogna Nettare e gioia-läsare som plötsligt får se sin jungfrutripp på bloggen förnedrad till allmän muntration ber jag ödmjukast om ursäkt. Jag räknar med att risken är rätt begränsad.

Imperiet slår tillbaka

Han stampade i marken. Han slet sitt hår! Matadoren var så ilsken så han grät, för att han inte fick visa hur tapper han var med sin cape och sitt svärd.

Ja ja. L’affaire Cereceda rullar vidare. Jag argumenterade för hobbybloggarnas rätt att sitta under korkeken och lukta på blommorna i stället för att slåss, men det var inte plogat riktigt ända fram för brevbäraren hos WOW News. ”Nu har bloggarna samlat sig och går till motattack”, upplyser nyhetsbrevet i ett inlägg nödtorftigt maskerat som nyhetstext. Tyvärr utan att länka till de horder av vilda bloggare som tydligen tågar mot huvudstaden med facklor och hötjugor. Kan ni begripa hur jag har lyckats missa den mobiliseringen?

Två korta citat ur min post blandat med kommentarer ur tråden – generellt inte från bloggare, naturligtvis – avslutas med en liten droppe etter: ”Högt i i tak i bloggsfären? Döm själva.”

Gör det för all del. Men läs gärna inlägget först. Och se om du kan klura ut skillnaden mellan bloggare och läsare.

//anders

PS: Tack till Krug för spaningen. Mer WOW-notis mot slutet av kommentarstråden i originalinlägget.

Nettare e gioia på semester

Nu kommer regnkaoset från England, lovar Expressen. Vi litar på tabloiderna och far söderöver. 30 grader utlovas men vin kan det nog bli sådär med. Så vi ses lite senare. Simma lugnt.

//anders

Italienska för nybörjare

Kära Milko!

Säg efter mig: Mjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölk (fortsätt på egen hand medan jag gör mig en Milkomjölkmjölkfri espresso).

Vänligen upplys mig sedan om huruvida jag ska skratta, gråta eller börja leta bombrecept på internet. Tack så mycket.

//anders

Erkänn att ni tänkte tanken

Ingen som har sett Javier Bardem som mordmaskin med filmhistoriens läskigaste frisyr i No country for old men sover riktigt bra längre. Självklart är det han som ska spela Robert M Parker Jr, the emperor of wine and the receding hairline, i den kommande filmen om världens mest inflytelserika vinkritiker.

”Remember, this is the guy – I mean Parker – who brought the French to their knees. Javier won’t be cutting any corners”, säger en källa till Decanter på nätet.

Hela storyn här. Men ta en titt i almanackan först. Genialt.

//anders

Tut i flera lurar samtidigt

Bland annat egen lur – may the gods turn the occasional blind eye. Hornstulls matorakel Lisa Förare Winbladh, tillsammans med Jens Linder och flera andra läsvärda matskrivare, har dragit igång sajten Taffel.se (i en högerspalt nära dig sedan starten) med allt ni inte visste att ni ville veta om mat och kökstrender. Sedan hittade hon hit och nu har jag dykt upp som matgäst i Taffels serie av allehanda gästbloggare.

Det är inget överflöd av nettare på Taffel, men desto mer gioia. Och drivor av mat, från 45-minutersägg och snigelkaviar till biff & bea och lång helgläsning om avokadons revansch. Samt flera stående bloggar. Surfa in och ge dem lite kärlek.

//anders

Har någon sett lillebror?

Jag är rädd att lillebror har tvingats gå under jorden. Enligt källor inom Säkerhetspolisen befann han sig i förra veckan på flykt i Vänersborgs allra mest ljusskygga kvarter, med Viktväktarnas fruktade terminatorpatruller tätt i hälarna.

Ordern om oskadliggörande tros ha utlösts av en 350 grams vildsvinsburgare med extra allt, som omedelbart placerat honom överst på patrullernas lista över prioriterade mål. Innan han flydde i gryningen, utan att hinna få med sig så mycket som en fläsktärning, lyckades han mejla den här bilden till mig.

Den som skulle råka få syn på lillebror, eller har tips om hur man får bacon att behålla sin knaprighet i fettmättade miljöer, ombedes vänligen höra av sig på nettareegioia snabela gmail punkt com.

//anders

Ritornell (andante furioso)

Men kan det SLUTA regna någon gång? För helvete.

Seek, and ye shall find

En underhållande funktion hos WordPress är att man får se hur många som letat sig in på bloggen via sökmotorer – och vilka sökbegrepp de har använt. Ofta blir man vansinnigt nyfiken på vad vederbörande egentligen var ute efter, för inte fan var det min blogg i alla fall. Så, collected for your pleasure: En liten godispåse med sökningar från de senaste månaderna.

~

”Vad äter Noshörningen” Hoppas fröken blev nöjd med specialarbetet.

”Drack mania” Tysk gothrock? Svartvit undergroundserie? Transsylvansk 1400-talshärskare?

”Analys vildanden” Beklagar, men Ibsen tillhör inte min kärnkompetens. Om du inte vill diskutera hans tankar kring klonurval hos pinot noir, förstås.

”HÅRET 1990” Snälla, mejla mig på nettareegioia snabela gmail punkt com och berätta vad du var ute efter. Egentligen.

”Hösttröst” Två gånger på kort tid i mörkaste oktober. Kära du, jag hoppas verkligen du hittade vad du letade efter till slut.

”Manara Valgimigli Il giardino di Afrodite” Ännu en litteraturälskare tror sig ha fått en lyckträff på Google och möter den mer sinnligt inriktade verkligheten.

”Finare vinare vildand” Okej, jag anar vad du vill åt, men det låter bara som en barnbok av Lennart Hellsing.

”What is nettare wine?” It’s the question that drives us, the question that brought you here. You know the question just as I did, Neo.

”Järngryta 100 år gammal” Jag lovar, konstapeln, jag hittade den i joggingspåret och trodde det var gammalt skräp. Jag tittar aldrig på Antikrundan.

”Pinot noir ju” Amen.

”Château La Tour de By!” Amen!

”Tysk fisk” Det måste finnas en bra story bakom den här sökningen. Jag VILL veta.

”Vad betyder mon cher” Hoppas det var ett passionerat kärleksbrev du skulle dechiffrera, inte en delgivning från en fransk polismästare av den gamla väluppfostrade skolan.

”Ostron med mangosorbet” Tack. Men nej tack. Även om jag riskerar att hånas på matbloggar för min konservativa syn på mollusker.

”Florentinskt fan” Tja, vem är inte det så här års?

//anders

*

PS. Om du mot förmodan är trogen Nettare e gioia-läsare och plötsligt tänker ”Hallå! Det där var ju min sökning! Det är väl inget att skämta med!” ber jag ödmjukast om ursäkt. Från den här horisonten är allting roligt.

Beställningssortimentet 2008

Nå, äntligen lite kundorientering. Ni har väl sett den här lilla pärlan? Fast man undrar ju vilken skatteblankett man ska tvinga någon häpen fransos att fylla i den här gången. Ils sont fous, les suedois.

Till och med hemsidan finns. Bäst i helgen var annars inte det modernaste Frankrike har att erbjuda, utan en gammaldags italienare. Vi firade lillasysters läkarexamen i Göteborg med några flaskor av Lisinis Brunello di Montalcino från fina 1999.

Restaurangens köksfläktar hade en dålig kväll, så det blir ingen föreläsning om exakt vilka blommor som fanns i doften, men Lisini gör rekorderlig old school-brunello som manar fram bilden av stora gamla botti. Härlig koncentration och harmoni i doften, med både syltiga körsbär, jordgubbar och en del torkad frukt och kryddskåp. Lakrits och läder fanns också, och de måtte ha legat rätt varmt för att vara så genommognade. Rätt sorts tuffa syror ropar efter mat, och lite uttorkande tanniner gör att man inte vågar låta bli. Och som vanligt lovar man sig själv att dricka mer brunello. Qui vivra verra.

//anders

Time out: Nettare e gioia goes Néctar y alegría

Mañana me voy. Två veckor i Mexiko med kören framstår som ett bra alternativ till två veckor på Stockholmsgator med snöslask på cykelsadeln. Nästan obegripligt lyxigt.

Men jag anar att det inte blir så mycket bloggande där bortifrån. Corona vet ni ändå hur det smakar allihop. Eventuella kommentarer efter sjublecket i morgon bitti kan också bli hängande i limbo i modereringskön, vilket jag beklagar. Glöm inte bort Nettare e gioia – vi ses i december.

Luego,

//anders

Bönhörd: Jakten på det svarta guldet

Ännu en rad kvällspass – ännu en vecka i torrdocka. Så döm mig milt för att jag skriver om kaffe i stället för vin, eftersom det är den enda sensoriska njutning som förunnas mig. [Tårdrypande emoticon här, violiner tonar upp]

När jag skaffade min första Gaggia Classic för ett antal år sedan började jakten på bönor som kan ge mig kaffe som kan mäta sig med minsta hål i väggen i Italien. Kaffebranschen har kastat mer än ett avundsjukt öga på vinvärlden och sett hur intresset växer så fort människor lär sig att det är skillnad på olika druvor, distrikt och tillverkningsmetoder. Med kunskap och intresse följer köplust – titta bara på hur vin klättrat ur den stora brännvinsskuggan i Sverige i takt med att fler lärt sig skilja på Parador och Pavie. Säljfolket i kaffesvängen är inte dumma, och de ser var pengarna finns. Alltså kör de hårt med single estate-beteckningar, bönsorter, mikroklimat, terroir och allmän konsumentuppfostran – allt med ett språkbruk som är en karbonkopia av vinmarknadens. Men i verkligheten finns en rännil att sovra i bredvid den globala vinoceanen.

Som i sagorna ser man inte det som finns mitt framför näsan. Skatten fanns i en svart plastpåse i Västermalmsgallerian. Av alla ställen. På promenadavstånd.

Isola från Johan och Nyström i Södertälje har de egenskaper som är viktiga för mig. Det har förgyllt mina långsamma förmiddagar inför kvällsskiftena ett par år nu, så det känns okej att tacka med lite oförblommerad textreklam. Isola är fylligt och kraftigt, utan att man frestas att överextrahera för att slippa den vattniga mitten som mycket kaffe dras med. Jag vill ha en framträdande rostad beska och överlag ganska torra toner, men låg syra, och det har varit svårt att hitta. Isola har mer nötter och choklad än fruktighet i profilen och lyckas bli balanserad och kraftfull espresso och samtidigt ha en tillräckligt aromatisk smak för att ge en smakrik morgoncappuccino.

Ta mig tusan om det inte är dags för första ”primören” från Médoc i helgen. Sist i Sverige världen?

//anders

Pinot noir – Homo sapiens: 1-0

Riktiga graveyard shifts den här veckan. 17.15 till 02.00, smaka på den – och försök hitta på ett mer effektivt sätt att helt omintetgöra en människas vinkonsumtion. Men i brist på praktik tar man till teori. Har ni sett den här lilla pärlan i informationsfloden?

Den korta versionen: Människa – mellan 20 000 och 25 000 gener. Pinot noir – 30 000 gener. Varav dubbelt så många som hos annan frukt sysslar med att skapa smakämnen 24/7.

Vatten på kvarnen alltså för alla som hittar många nyanser, komplexitet och stor variation i pinotviner. Med reservation för att inga andra druvor är kartlagda än, då. Men man undrar ju hur länge det dröjer innan genetiskt skräddarsydda druvor dyker upp. Så att köpstarka marknader slipper såna där tanniner och syror och annat otäckt. Hela storyn i längre ordalag finns hos Nature om någon till äventyrs har en inloggning.

//anders