Handskräddat

En libanesisk trappistmunk + en israeliska av ystarsläkt = het bourgogne från en pyttenegociant med fingrarna i hemliga syltburkar hos de tunga elefanterna i Côte d’Or. Självklart. Inte?

Mounir Saouma och Rotem Brakir är en så osannolik och bra historia att det inte är otänkbart att den i sig har bidragit till framgången. Två invandrare med Ture Sventon-namn hamnar på olika vägar i den franska vinodlarsvängen (alltså, han lärde sig faktiskt grunderna som novis på trappistkloster – på riktigt), gifter sig och drar igång negocianten Lucien Le Moine. Och beter sig inte som andra tankbilsnegocianter i det nystan av druvkontrakt som är Bourgogne. I stället är det högst ett par, tre fat av varje vin som pysslas om, säljs dyrt och låter höra talas om sig; inte minst i USA där den fatmättade och fruktiga stilen har gjort Le Moine till het skit. Max 100 fat inalles om året, säger de, men har egentligen aldrig varit särskilt nära den siffran sedan starten 1999.

Jag har varit rätt förtjust i smakprover tidigare och hugger när Munskänkarna ställer upp tre vita och tre röda från 2007. För ungt, förstås, men just 2007 har ju visat sig vara rätt spelbar när man vill vänta på 2006 och 2005.

Gör man sin Bourgogne Blanc på juice som bara kommer från Côte de Beaune, i by- och premier crulägen, så blir det rätt bra för nivån. Den här har en kraftig, aromatisk, dyr fatkaraktär efter 18 månader, ovanpå bakade äpplen och vita blommor; gyllenkryddigt som smältande smör. Exotiska topptoner av banan, persika och godiskrusbär kryper fram. I munnen är det eftersmaken som imponerar med längd och täthet, medan mitten avslöjar att det är bascuvéen. Men mineraliteten är inte dum och syrorna får godkänt.

En kul detalj i vinmakningen hos le Moine är kärleken till jästfällning. Här kladdas det med 5-10 liter drägg per fat och de köper det gärna separat av odlarna. Och så bâtonnage, ingen omdragning, och ingen klarning eller filtrering. Tydligast kanske i Meursault 1er Cru Charmes som har ett så grymt tätt material att det är lite väl monolitiskt i dag, och munkänslan går nästan att tugga på. Det här vinet har också fått den tydligaste slängen av eksleven och behöver lugna ned sig. Men rätt respektingivande, jo.

Men min älskling på den vita halvan är solklart nästa Meursault premier cru, från Les Perrières. Så mineralisk att man riskerar att drunkna i sin egen saliv. Jag har en soft spot för vita som smakar mer sten än frukt. Perrières är ljusblommig ovanpå och svalt persikoslank under grusgången, för all del med tydliga fat men med strålande koncentration och fokus. Och så eftersmak som varar till påska. Jag blir förstås påmind om Greg Brewer, en annan mineralman som gärna har jästfällning på frukostflingorna. Trist att prislappen nästan behöver plats för fyra siffror.

Santenots, och då pratar vi rött och Volnay på premier crunivå, är väl det glas jag tycker minst om – men också det som förändras mest under kvällen. Här finns väl mycket sliskiga godisbär, som dessutom skär sig lite mot en svalodlad örtighet och rätt smöriga fat. Men sötma och charm saknas inte och till slut går hela regementet i takt som en skaplig och rätt typisk bourgogne.

Men de två andra röda spelar i en annan liga. Clos du Vougeot är den kraftiga av dem, en blandning av skörd från de tunga lerjordarna nedanför sluttningen och de lite lättare och mer väldränerade högre upp. Det är ganska märkt av hela klasar i dag, med klassiska stjälkmarkörer som kaneltuggummi, tobak och pelargonblad. Men jordgubbs- och hallonfrukten är tät och härlig, och tanniner har vi inget emot. Kom tillbaka om fem år.

Grand Cru Clos de la Roche (Morey-Saint-Denis, på gränsen till Gevrey) är däremot ett litet under av elegans och kvällens godaste i tajt målfoto med Perrières. Perfekt jämn och sammanhållen rödbärig näsa, inte utan stjälk, men det är skogshallonen som får skina. Dessutom rödblond apelsinkaraktär och lite rabarber som får både mig och en gammal AuZone-bekant att tänka på Nya Zeeland. Sitter ihop otroligt fint i munnen, ett vin med integritet, intensivt men mycket elegant. När man har sugit färdigt på hallonkroppen har man mineralerna och en liten köttbit kvar att suga på. Samtidigt mycket lättgillat, med fruktsötma och charm som ligger rätt långt ifrån de mest traditionella producenterna.

Inget av de här vinerna ligger förstås inom plånboksporté. Men det är väl ett skäl så gott som något att satsa på provningar och få sig småslurkar till livs.

Fast den stora frågan har förstås inte fått något svar: Hur tusan har Brakir/Saouma fått tillgång till så bra kontrakt på så kort tid?

//anders

PS: Finare Vinare har förstås redan offrat nattsömn för att du ska få läsning.

PS 2: Lite språktrivia: Moine betyder munk på franska; Lucien har förstås med ljus att göra, precis som arabiskans Mounir.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

9 kommentarer på “Handskräddat”


  1. Tio år är onekligen en kort tid i sammanhanget…

    Nästa fråga: hur fixade Olivier Bernstein ihop sina kontrakt på ett år?


  2. Härlig läsning Anders – som vanligt. Jag fick för ett par år sedan upp vittringen på Lucien le Moine, och har vid ett par tillfällen träffat den extremt karismatiska Mounir. Vad jag förstår var han inte på plats när provningen ägde rum – men jag tycker att du har fångat honom och hans idéer på pricken. Förvånad över just det är jag förstås inte.

    You know the shit, man!

  3. anders wennerstrand Says:

    FV, visst undrar man? Känns som att det inte riktigt räcker med ett mejl (Tjena! Jag är en kille på 38 jordsnurr som undrar om ni har en slurk Bonnes-Mares över i år? Helst färdigjäst, men malo fixar jag själv.).

    Kul att höra, Michel. Vore roligt att träffa honom, ryktet pratar ju om enorm utstrålning och fast talk i Björn Ferry-klass. Och ett och annat gott vin.


  4. *skratt*

    Okej, Björn Ferry är skön, men Mounir ligger i en helt annan olympisk klass när det gäller munsvada. Det formligen sprutar ”one-liners” ur hans mun. Jag har intervjuat honom 3 gånger, och har säkert 150 citat, det ena bättre än det andra.

    Kanske ska vi be bege oss till Bourgogne tillsammans en dag … det finns fler i hans kaliber. Nästan.

    • kayaker Says:

      Michel: Har du några tips på sköna snubbar att ge här? Jag planerar att cykla runt i Bourgogne några dagar i sommar och roliga one-liners är aldrig fel. :-)


      • Hejsan Kayaker,

        Mounir Saoma är absolut nummer 1.
        Andra riktigt intressanta figurer är Jean-Marie Fourrier på Domaine Fourrier i Gevrey-Chambertin, otroligt intelligent och detaljerat noggrann i sina beskrivningar av viner (på biologisk nivå), och han strör citat omkring sig.
        En annan underbar vinmakare är Jacques Lardière på Maison Jadot – han är en talande uppslagsbok, dessutom väldigt passionerad och rolig.
        Fantastiskt roligt är det också att besöka David Croix i Beaune (han gör viner under egen etikett, samt vinerna hos Camille Giroud), som också strör sköna kommentarer omkring sig. Ungdomlig, men klok och mycket begåvad.
        På den begåvade och ungdomliga fronten har man ju såklart Benjamin Leroux, idag verksam med egen firma, men också som otroligt duktig vinmakare på Domaine Comte Armand i Pommard.

        Sedan finns det ju såklart massor av andra firmor att besöka för de fantastiska vinerna. Om dem kan man skriva en bok …

        Cykla lugnt, och stanna ofta för att tanka allt från kommunvin till grand crus. Livet är som allra bäst i Bourgogne …

  5. anders wennerstrand Says:

    Tacksamt med folk som skriver egna mellanrubriker åt en :)

    Och en liten vända kring Beaune en dag låter som en av långfredagens bättre idéer, jo.


  6. baby gate with pet opening

    Handskräddat | Nettare e gioia

  7. scrkb.net Says:

    scrkb.net

    Handskräddat | Nettare e gioia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s