Tillbaka till samtiden

Saker man aldrig trodde att man skulle säga:

1. ”Lite synd tycker man ju om Northug ändå – stavbrott i dubbeljakten och usla stafettkompisar.”
2. ”Den där tjugoettan Forsberg håller ju inte alls på den här nivån.”
3. ”Nja, den här Mascarellon är lite väl fruktslampig för mig.”

Och så bockar man av allihop på en vecka. Det gäller att vara effektiv om man ska få vardagspusslet att gå ihop.



Mascarellos dolcetto från Monrobiolo och Rué, 2007, är egentligen ett strålande vin. Klockren struktur och koncentration, stramt, syrligt och seriöst, med några års lagring i reserv under huven och hela den klassiska garderoben för dolcetto d’Alba: Blåbär, körsbär, tobak, mineral. Men näsan får samtidigt en slaskig tungkyss – tänk ivrig hundvalp när du just käkat jordnötssmörsmacka – av hallon och blandade skogsbär som faktiskt blir för mycket Gott & Blandat efter ett tag.

Bartolo Mascarello är ju inte vilken producent som helst. När hjärtat slutade slå i mannen med stort B för fem år sedan var han en myt, en vinmakare som suttit i sitt hus i Barolo och sett våg efter våg av förändring skölja förbi knuten. Utan att få en droppe på baskern. Gjorde man så hamnade man rätt långt offside när Langhes bönder började titta på hur resten av världen gjorde vin, på, säg, 1980-talet. Det nya kramkalaset runt ultraortodox, vingårdsblandad barolo är faktiskt inte mer än ett drygt decennium gammalt, men när det väl var i gång satt Mascarello där i mitten och påpekade att han gjorde exakt det han alltid gjort, och farsan också förresten, och varför vill folk betala så mycket för det nu plötsligt?

Egna etiketter med handmålningar och paroller, som den berömda No barrique, no Berlusconi, gör förstås narrativet än mer lockande. På den etikett han klistrade på sig själv stod det Den siste mohikanen – en vink om vad han såg uppifrån örnnästet Barolo. Dottern Maria-Téresa kunde förstås varenda gruskorn i vinkällaren när pappa gick bort och höll bara butiken i gång som vanligt. Ändå undrar jag om inte stilen blivit en anings aning mer tillgänglig i unga år än tidigare. Faktaunderlaget i mina rullor är lite för tunt, men det ska bli spännande att se vart det tar vägen.

Att 2007 har kunnat ge intensivt fruktiga viner även i Piemonte börjar i alla fall stå klart. Flera enklare Langheviner har precis som Maria-Téresas dolcetto påmint om södra Frankrike, där 2007-frukten verkar epo-dopad i flaska efter flaska. Gott som tusan, bara man inte får för mycket.

Jag tror egentligen att den här dolcetton lugnar ned sig på ett år eller två, och då är prislappen på knappa 14 euro en skrattfest. Men det är svårt att komma undan tankarna på Rinaldis nollsexa häromsistens. I dag går det att föra en mer sansad konversation med den.

//anders

PS: Jörgensen håller med om byggstenarna, men är lite mindre ogin. Men så är han på väg till Madeira på långsemester medan vi andra fryser ihjäl bland tunnelbanetåg som aldrig kommer. You do the math.

Annons
Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “Tillbaka till samtiden”

  1. Gabriel Says:

    Anders, tyck ALDRIG synd om Petter Northug igen. Han förtjänar allt bank han kan få!

    Kul att läsa om Maria Teresas Dolcetto. 07 i Piemonte är ett år för ”the american palate”.

  2. Erik Says:

    Yep, precis vad jag kände för Aldo Conternos dolle i veckan http://amatoronologerna.blogspot.com/2010/02/pizzaviner.html

    Och Northug förtjänar som sagt ingen ömkan.
    /Erik

  3. Henrik Says:

    Synd vet jag inte, men som Northug körde i stafetten kunde jag känna ett uns sympati – åtminstone fram till spurten där han bestämde sig för att förnedra den stackars frassen och den stackars tjecken.
    Och att Forsberg – trots att han inte håller – var inblandad i de två första målen kanske säger mer om Tre kronor än vad man skulle vilja veta.
    Till sist, den där No barrique, no Berlusconi får en ju att vilja köpa vinerna trots att de smakar Gott & Blandat …

  4. Henrik Says:

    Förresten, är inte du föräldraledig fortfarande? Som sådan ska du ju ändå inte åka tunnelbana utan promenera med barnvagnen.
    Och så jävla jobbigt som det är att plöja fram med en barnvagn i den här snön borde du inte frysa i alla fall …

    • Martin Says:

      Man riskerar ju att fastna med barnvagnen likt ett skepp i nordvästpassagen? Jag kan fasiken lova att inte ens inuiterna har ett namn för den snö jag har på garageinfarten. Brrr.

  5. anders wennerstrand Says:

    Okej, synd om Northug kanske är att ta i, men juxtapositionen med ett överfruktigt Mascarellovin var för frestande.

    Jag har nog snittat en halvmara om dagen med vagn genom moddoceanerna större delen av vintern, och som belöning splurgade jag på ett SL-kort – och vips fanns det ingen tunnelbana. Mea culpa, kanske.

    Och nog är det sötfrukt och bär som dominerar 2007-profilen än så länge. Kan nog vara till gagn för mer seriöst byggda viner, och egentligen för vardagssörplet också så länge det inte blir kväljande.


  6. Vet man inte vad Niklas serverar blint i glaset – gissa på portugisiskt!

    Är det något fortifierat skit han serverar -gissa gammal Madeira!

    Och är du helt lost – äh, säg 1963 Periquita så blir det säkert rätt!

    Förutom att redan vara så fackplacerad man kan bli lyckas jag nu även addera ‘american palate’. Jag går igång på 2003:or och faller pladask för den söta frukten i 2007 Piemonte ;-)

    Nåja, jag fryser i alla fall inte…

  7. Vinosapien Says:

    hallå anders

    det är kanske så här en riktig dolcetto ska smaka…dolcetto betyder väl ‘den lilla söta’;)

    jag har testat mascarello’s nebbiolo 07 och det var inget annat än pur njutning…inte ett endaste litet snedsteg…drickbar mini-barolo…

  8. Olof Says:

    Såg Produttori del Barbaresco Rabajà 1999 på bilden. Vad tyckte du om den? Jag har några 2001 hemma och är nyfiken…

  9. anders wennerstrand Says:

    Niklas, om du sitter fast i något fack är det snarast som killen som bjuder hejdlöst på de mest fantastiska drycker som ingen har upplevt tidigare. Du blir nog AFWE-medlem vad det lider…

    Jo, den druvan vete tusan vem som namngav. Fast bredvid nebbiolo, så.

    Olof, den var helt okej men utan pyroteknik. Jag är överförtjust i PdB, men saknade den vanliga renheten i den här flaskan. Tjära och körsbär satt där de skulle, en småtuff och lite grov barbaresco. Men 99 var lite trixigt i barbarescozonen och 2001 ska absolut vara bättre. Dra en och berätta vad du tyckte!

  10. JW Says:

    Kanske för mycket smak för medlem av AFWE…;)
    Låter som ett vin i min smak. Handlade du av Töpler?

  11. anders wennerstrand Says:

    Aber natürlich. Ta hem några och prova – det är inget snack om kvaliteten – men glöm inte Rinaldis dolcetto som kontrapunkt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: