En julsaga

— Aldrig druckit Masseto? Men ta en av mina nittiosexor då.

Ursäkta? Jag skärper hörseln till elva.

— Jag har en del liggande som jag fick rätt billigt. Vi kan väl byta bara.

Nu undrar jag om han är tillräknelig. Eller bara spottade lite dåligt under de första flighterna. Men grannen vid provningsbordet är ju känd som snäll kille de luxe, så fast jag borde byta ämne av pur tvångsmässig artighet klarar jag inte av det.

— Eh… Men du vet, det finns inget i min garderob som man kan byta bort mot en nittiotals-Masseto utan att hamna i helvetet.

Äsch. Han tänker inte så, slår han fast och förresten är det fynd från en vrakplundring som inte gick till marknadspris direkt. Det är ju roligt att dela med sig. Klart Anders ska ha en Masseto.

Vänta, låt mig formulera om det där. Klart Anders ska ha en flaska av Italiens mest omsusade merlotvin, druvans själva benchmark på stöveln, färdiglagrat och klart, som han aldrig annars kommer att vara i närheten av att kunna köpa. För det är ju det det handlar om. En snabbsökning på Wine-searcher på senkvällen ger priser som börjar en bit norr om 300 euro. Och frakten lär kräva mer än en axelremsväska, gårdagens DN, frystejp och ett SL-kort.

Det är lustigt hur merlot börjar lukta cabernet när nivån blir tillräckligt hög och åren tillräckligt många. Cassismarmeladen är klockren bordeauxblandning i stilren Bolgheritappning, med körsbärsfrukt och lite blåbärstopping för säkerhets skull. De nötiga faten är jättefint integrerade. Men över Nickel, asfalt och likör regerar en fantastisk, slottsädel karaktär – glaset stinker av kvalitet, inte fjäskfrukt. Detta är gamla Masseto, innan stilen internationaliserades lite mer kring millennieskiftet, säger de som vet. Toppa med ceder och tobak och var förlåten för att du tänker östra stranden.

Det slutade med att jag stoppade en Barroche Pure från 2005 i väskan och satte mig på tunnelbanan. Beväpnad med att advokaten ändå slog till med en hundring när han fick lite mat till. Eftersom jag fortfarande letade ursäkter för att blåsa en översnäll medmänniska på en raritet. Han pratade bort mig ur det diket över en kalifornisk pinot, men faktum kvarstår att jag blev insläppt i drottningens gemak mot all logik för 432 spänn.

1996 är väl inte det mest besjungna året i Bolgheri och jag vet inte ens vad proffsen tyckte. Men munkänslan lär sitta kvar ett tag: fantastisk, tät men lätt, i total balans. Klasstanninerna har fått lagom mycket ålder och eftersmaken klingar ut länge, länge, tills det bara anas små violer bak på tungan. Etikettsdrickande? Kanske. Men jag hörde mer smackande än gnäll från dem som drack blint kring slagbordet på Creutzgatan.

Eftertankar: Det går att göra grymma merlotviner i Toskana – men det kostar. Jag lär väl inte köpa fler, men jag är glad som ett barn för erfarenheten. Och det finns en fantastisk längtan hos många vinhundar att låta andra uppleva det man har älskat. Fast när det gäller ren oförfalskad generositet har vi nog en vinnare här.

Tack Svampen. Hoppas du gillar Pure.

//anders

PS: Egentligen borde väl varenda vin till lördagmiddagen ha en egen post. JL Wolfs Jesuitengarten 2004 hade enorma mineraldrag och torr men blommig frukt som stod fint mot pilgrimsmusslor och skaldjursoljedränkt krabba/mangosallad. Ändå var Diatom Huber 2007 kanske mer mitt i tavlan – ett fantastiskt vin med sina svala tropikdrag, mångfacetterade mineralitet och återhållna stil som drog gissningar om chablis trots 16 bisarra procent. de Montilles 2002 Pommard Les Pézerolles kunde jag dofta på i timmar; underbart ljusa, lätta hallon och körsbär, tydlig men perfekt fatbehandling och härlig arkitektur. Och Ridge Geyserville har jag alltid gillat, men 2007 är speciell med hysterisk fräschör för en zinblandning, ung charmfrukt och oklanderlig balans – och solklara övertoner av päron! Smakprovet på 2006 Smith Haut Lafitte tackar vi också för och väntar med nästa tills smörfaten och bärfrukten lugnat sig lite och mineralitet och resning tagit sin plats. Och det fanns fler flaskor, och de var inte äckliga.

Men framför allt var det faktiskt skitmysigt. Vilka bra människor det finns på internet.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

10 kommentarer på “En julsaga”

  1. zwampen Says:

    Tänk om alla människor vore lika goda o snälla som du och jag Anders? Vad livet skulle vara så mycket lättare.

  2. Magnus Says:

    Don’t you ever poo-poo Italian Merlot again! ;)

    Jag kan bara instämma. Mina intryck från min enda slurk Masseto (anno 1998) återfinns här: http://drucket.blogspot.com/2008/12/slpp-alla-tyglar-loss.html (andra vinet i andra flighten).

    Och visst finns där massor med fantom-cabernet i vinet. Jag blev mycket förvånad när det avslöjades att vinet vi druckit var en ren merlot.

  3. anders wennerstrand Says:

    Z-dawg, nu börjar vi prata seriös evolution.

    Magnus, det var faktiskt så det började – I poo-pooed Italian Merlot och Zvampen påpekade försynt att sån där Masseto i och för sig var rätt schysst. Kul att se att du lever förresten!

  4. Magnus Says:

    Jag lever, läser och dricker; det är bara skrivandet som felar.

  5. Henrik Says:

    Underbar feel good-story.
    Forza Zwampen.
    Forza Anders.
    Härligt att vinet gav vad det hade också.
    Först Redigaffi och sedan Masseto, bella Italia kan importera också, alltså.

  6. Henrik Says:

    Förresten, Diatoms svala tropikdrag låter underbart – inte bara som skrift.

  7. Frankofilen Says:

    Först Redigaffi och nu den här. Italiensk merlot is the shit. Någon som vill dela en låda 32224? Eller kanske inte.

    Stort tack för lysande värdskap. Och tack till Zvampen för årets julmirakel…

  8. Björn Says:

    Anders, jag måste säga att detta var en extremt trevlig post att läsa och jag blev lite fjantigt julaktigt lycklig på kuppen. Rubriken sitter som en lovikkavante på väg till julottan.

    Franko, om det ändå smakar cab och du söker en en budgetvariant, varför inte ta en låda 73532 istället. Really good shit och åtminstone halvbudget i jämförelse med ”the shit”;-)


  9. Sagolikt! Zvampen kvalar in bland årets välgörare. Och Creutzgatan bland årets bästa häng…

  10. anders wennerstrand Says:

    God natt alla – fortsätt skicka rosor till Z. Visst blir man lite så där jultoddygråtmild.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s