Guldfisken, krabban och musselskalen

And they say goldfish have no memory
I guess their lives are much like mine
and the little plastic castle
is a surprise every time
and it’s hard to say if they’re happy
but they don’t seem much to mind

Ani DiFranco summerade den här mathösten redan 1998. Där står man vid fiskdisken på Daglivs och tänker just det, krabba, det är ju jävligt gott så här års, och så lätt också, man kan dra ihop en sherryvinägerspetsig aioli på sex minuter, och så en ciabatta så är man hemma. Precis som man har tänkt varenda gång man gått förbi den där disken i över en månad. Så dynamisk och kreativ är man alltså. Ooh, snyggt plastslott!

Krabba 2009-10-26

Den här gången är det dags att testa den av Clotilde Davennes nollsjuor som står på hylla och inte bara i beställningssortiment. Hennes 1er cru Vaugiraut från 2005 var ett fantastiskt vin för 169 spänn och trots påfyllningar har vi satt i oss allt med ett leende. Vad kan hon göra med samma läge och ett klassiskt år som 2007?

Inte mycket, trots att vinet vacklar på 200-strecket numera. Där nollfemman blinkade mot oss under lugg står den här i hörnet och stirrar med oseende fiskögon i oktoberdiset. Oljig, mörk citrus dras med en kartigt örtig ton, förutom ett drag av Dextropur (minns ni?) som väl får ersätta topptonerna i äppelfrukten. Musselskalen sitter där de ska, förstås, men frukten känns omogen – och nej, det är inte samma sak som klassiskt stram. Känslan pekar nästan mot reduktion, men efter trekvart på karaff är det förstås bara att glömma det spåret.

Ungt, visst. Men andra årgångar har inte tvekat när skruvkorken åkt av i unga år. Och jag upplever inte att någon ungtjurighet skulle vara problemet. Fel att jämföra med varma 2005, ett fjäskår om du frågar chablistalibanerna? Jo, men jag gör egentligen inte det. Andra hus har varit nöjda med 2007, jag har varit nöjd med andra nollsjuor och beröm saknas inte. Här är smaken lite baksur och ogin i stället för etsande friskt syrlig och och saknar vår huschablis små medhårstoner av blommor och nötter.

Så här: i änden på skalan finns bränt gummi, och även om detta är långt ifrån den änden, så vill jag inte ha något som delar skala med bränt gummi i mitt krabbvin.

//anders

PS: Varken på Davennes lite franskt röriga hemsida eller hos importören Mondo Wine hittar jag ett spår av Vaugiraut (X files-tema här). Det vore exempelvis intressant att veta om druvorna är inköpta, som de brukar vara till hennes premiers och grands crus, eller egenodlade.

PS 2: Sista krabbposten för i år. Cross my heart, hope to die.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

5 kommentarer på “Guldfisken, krabban och musselskalen”

  1. Erik Says:

    Tack för the heads up. Hade tänkt att tanka osynat men nu blir det väl till att korka upp och analysera.
    /Erik (som inte heller uppskattar bränt gummi till havets frukter)

  2. anders wennerstrand Says:

    Nej, den här kan man inte tanka osynat med Davennes tidigare viner i sensorikminnet. Jag inser att jag låter hemskt hård när jag läser igenom igen, men besvikelser kan ju ta sig det uttrycket utan att vinet behöver smaka wettex. Kul om du ville prova och bidra med en second opinion.

  3. mmm-vin Says:

    Jag gnisslade också om årgång 2007 i Bourgogne i något inlägg. Alltid tufft att generalisera, men det börjar bli väl många utspädda och ogina viner för att inte reagera. 2008 kanske?

  4. Fredrik G Says:

    Jag drack 2006:an för några veckor sedan och den var riktigt trevlig. Lite som att dricka flytande gröna äpplen med bra syra. Om man är gillar syra och gröna äpplen på samma sätt som undertecknad så blir det rätt bra. Jag missade tyvärr 2005:an så jag kan inte jämföra.

  5. anders wennerstrand Says:

    Mmm, jag har inte underlaget än, men det har väl så att säga varit både vin och vatten hittills. När det gäller chablis provade jag några nollsjuor från Fèvre härom veckan, och de var – även om jämförelsen kanske är orättvis – från en annan planet än det här vinet, även i lägre kvalitetsklasser.

    Fredrik, flytande gröna äpplen låter som chablis med stora bokstäver och jag tror att vi jagar samma sak. Syran får vad mig anbelangar vara nästan hur hög som helst. Nollsexan missade jag obegripligt nog efter att ha bunkrat 2005…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s