Franska vindagen 2009

Hörntänderna till höger går rakt igenom tungan och möts på mitten med en smäll.

Verkligheten löses upp och flyter omkring i flera sekunder innan synapserna kopplar rätt. Därför kommer smärtchocken och störtfloden av blod precis samtidigt. Det känns passande, välregisserat.

Så kan man ladda upp för en halv måndag bland unga franska tanniner på Grand. Jag rekommenderar det inte. Lägg till mitt vanliga gnäll om hur svårt det är att se nyanserna i vin med block i ena handen, glas i andra, spottmugg i tredje, salongstipsy armbågar i den värkande ländryggen och ljudnivå som på Debaser. Ändå är det ju skitkul med mässor, leta upplevelser, se vilka fiskar i vinfloden som får ens flöte att guppa lite extra.

Som vanligt är nyckelorden personlighet, personlighet och personlighet. Lilla Wine Trade stod för några stjärnor i blocket med egensinniga flaskor från södra hexagonen och Jura. Att Domaine Gauby gör intressant vin vet vi, men det skadar inte att påminna om det. Kryddiga, köttiga skapelser med tät och fokuserad frukt, munkliande sydfranskt bus och kalkstensdrivna syror är förstås min gata. Men den som har problem med lite brett och andra tekniska orenheter ska nog hålla sig borta från den biodynamiska, lågsvavlande Gérard Gauby. Ostdisk står det på rätt många håll i det där blocket.

Vi som älskar gammaldags juraviner har hela paketet i Château d’Arlay, från buljong och sherry till balsamvinäger, torra blommor och ost. Toppen är Corail, ett slags vin som knapp görs längre: alla fem druvorna (trivia att briljera med någon gång: savagnin, chardonnay, poulsard, troussard och pinot noir) samjästa till en blekrosa uppenbarelse som får fem år på fat. Nyponfrukt, som en riktigt gammal bourgogne från någon lättare kommun, härlig syra och visst tanninbett. Riktigt komplext. Nämnde jag personlighet?

Samma gäller Terre Inconnue från Robert Creus i Languedoc, en hobbygaragiste med annat jobb som plockar av sina gamla stockar ”när kärnorna smakar nötter” – och det gör de inte vid kräftpremiären, nej. Nu är vi inte i vinflodens mittfåra. Les Bruyères på cementbehandlad gammal carignan är ett måste för druvans supporterklubb, med ett fantastiskt uttryck; juicigt och nypressat, med kryddig marmelad och en regnbåge av topptoner, viss restsötma men ordentligt motstånd i munnen. Syrahvinet Cuvée Sylvie är lika supermoget, lika eget, med nötter, örter, choklad och bakkryddor formligen dränkta i nymalen svartpeppar. Matvalet blir lite svårare med de här, men det kan vi ta.

Château des Tours från Emmanuel Reynaud på Rayas och Fonsalette är ett Rhônedalsfynd som dyker upp hos Grande Bouteille. Här står polyglotten Nick Hartley, engelsman som bor i Avignon, och sprider ordet på finfin svenska. Tornens Vacqueyras har en rätt egen profil med grenachechoklad och kött mot en komplicerat örtig bakgrund, stor och fin med farinmognad och fikon, och den gammaldags känsla man väntar sig av patron på Rayas. Det röda från Domaine des Tours – jag glömde fråga, och kammade noll på nätet, men man kan nog gissa att det är negociantvinet –  är klassat Vin de Pays de Vaucluse och är jättefint, stort, rökigt och örtigt i näsan och en veritabel explosion av saltlakrits i munnen. Kommer att landa på mitt köksbord och skärskådas lite närmare.

Jag passade på att smaka igenom trion från La Pèira en Damaisèla hos Bristly för att veta var jag har mina egna flaskor. 2007 Les Obriers på 65/35 cinsault/carignan svämmar över av unga, charmiga sötbär, mandelkakor och färska örter – men anslaget i munnen är en oväntad spark. Lakritsrot dominerar ovanpå en koncentrerad likörfrukt, men ljusa toner som nästan påminner om melon håller diskanten på plats. GSM-blandningen 2006 Las Flors kan man lägga undan, men mest för att den är så intensiv med sin enorma frukt – faten är snyggt infattade och det är gott på riktigt i dag. Flaggskeppet La Pèira, grenachespetsad syrah, från 2006 smakar däremot shirazlikör just nu, med fat och tanniner som åskmoln. Vi glömmer och undrar hur häftigt det här kan bli när solen går upp.

Okej, mycket sydfranskt just nu. Men där finns en karaktär i frukten som jag faller för, ett bråkigt motstånd som får mig att förlåta sötma och funk. Och så händer det mycket på tillverkarsidan, men lika viktigt är väl att vi får allt mer hit till yttersta Thule att prova.

Roligast på Grand: alla som gick runt med kategorin Frilandsjournalist på Sopexas namnbrickor. De måste väl vara bättre än de vanliga växthusodlade?

//anders

PS: Beklagar verkligen bildbristen och det trista visuella intrycket. Men kamera i fjärde handen var inte aktuellt, och telefonbilder i Spegelsalen blir… tja…

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

18 kommentarer på “Franska vindagen 2009”


  1. Frilandsjournalist, jo jag tackar. Nu går och lägger mig med ett leende på läpparna!

  2. Fredrik G Says:

    Hahaha! Tja, trenden är ju att det ska vara mer ekologiskt och naturligt så frilandsjournalist ligger nog i tiden… ;-)


  3. Mmm, plåster på såren eftersom vi inte hann gå själva.
    Visst är Corail ett alldeles unikt vin! Och kul att du gillade Terre Inconnue!
    Men ur rent egoistisk synvinkel tackar vi särskilt för rapporten om La Pèira. Vår magkänsla var att gömma och glömma och det tycks vara rätt strategi. Ju högre poäng desto mer likör i glaset – eller var det tvärtom?

  4. anders wennerstrand Says:

    Närodlat ligger också i tiden. Det vill säga alla som gick/cyklade/tog tuben till Grand.

    FV, jag läste om ert lilla besök på Wine Trade i går och vi ligger rätt nära varandra. Corail vore roligt att ta i lugn och ro till en ostbit någon gång. La Pèira: uppåt i stegen blir koncentrationen märkbart större, sent skördat med hård rensning på sorteringsbordet. Las Flors var kul, helt i balans men bedövande intensivt, så med rätt mat är det bara att korka upp.


  5. Förresten vad var det egentligen som hände? (Ännu) ett aristoteliskt anslag, och det låter som att någon sport var inblandad…

    • anders wennerstrand Says:

      Aristoteliskt låter mycket bättre än totalt orelaterat, tack för diskretionen ;-)

      Bisarrt nog var ingen sport inblandad, och inte ens en argentinsk tretumsbiff eller något annat som kräver lite kraft i hörntänderna. Den generande sanningen: palsternacks- och blomkålssoppa samt ostsmörgås låg bakom den värsta tungtuggningen på mina 35 år…

  6. Gabriel Says:

    ”alla som gick runt med kategorin Frilandsjournalist på Sopexas namnbrickor”

    Kan det vara någon slags kod för ett uppror mot monopolet?

  7. Henrik Says:

    Tänkte gå på detta evenemang, men med en stabil höstförkylning i mitt i planeten sparade jag på pengarna. Trist.
    Men jag undrar över det där med ”frilandsjournalist”, why?
    Billigare? Bättre sortiment? Mer respekt från utställarna? Identitetsproblem som kommer med dyslexin?

    • anders wennerstrand Says:

      Eller bara dyslexi?

      Höstsnuva och vin går inte ihop, nej. Kanske det sämsta med den här årstiden.

  8. Vinosapien Says:

    den där korallen, vilken årgång testade du??
    och tornen…vilka årgångar gällde där??

    vi höres

    • anders wennerstrand Says:

      Corail 1998, alltså buteljerad 2003. Slarvade hos Grande Bouteille, men tycker mig minnas 2001 för Ch des Tours och 2005 för Domaine.

  9. MartinW Says:

    Ouch! Aj!
    Så ”blodsmak” i noteringarna får tas med en nypa salt?

  10. MartinW Says:

    ..men detta kan – om du har lite pengar över i dessa barnledighetstider – kanske vara ett plåster på såren?

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/webbtv/artikel_3683877.svd

  11. MartinW Says:

    Family Guy i högsta ära, men länkningen ska nog gå till nästa tv-snutt..

  12. Igor A Says:

    Kul att ni sköna vinnördar gillar Coraïl 1998. Jag köpte hälften av Wine Trade’s allokering senast till den restaurang jag är vinansvarig för. Men han sa nu att det nog finns mer. Visst är det bra.
    Han hade tyvärr inte med Olivier Pithons viner, enormt bra!

    P.S. Frilandsjournalist innebär att man skriver lite här och där, ett epitet många förpassas till på vindagar(jag är det inte).

  13. anders wennerstrand Says:

    Jo, det verkar finnas – tydligen har Arlay inte så lätt att sälja allt de gör. Det har verkligen karaktär. Hade ni någon standardparning?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s