Träsmak
—Men det här är inte vin va?
Hon har fortfarande andan i halsen efter tre trappor och har bara tagit en snabbklunk utan att dofta.
—Eh… jo. Fast det har nog fått lite för mycket ek.
Ettbetygaren på andra sidan bordet tittar skeptiskt på mig. 2006 Pillot Chassagne-Montrachet Les Champgains 1er cru står det på etiketten.
—Det smakar ju som nån sorts sprit…
Det smakar faktiskt en del vit bourgogne också. Men här hamnar man om man inte kan säga nej till sitt inre ekbarn. Chardonnay som får för tjockt med fat slår över i terpentin. Smetar man på ännu mer slår terpentinen över i punsch. Jag kunde prata nötter, julbak eller små exotiska stråk bland höstgula äpplen och plommon, men jag sitter mest och funderar på ärtsoppa och torsdagspannkaka.
Jasså, du är en sån där påfrestande ekhatare som vill att allt ska lagras vid fyra grader på blankpolerad titan? Nä, jag gillar rätt duktigt med fatkaraktär där den hör hemma. Som i vit bourgogne. Jasså, du begriper inte att en vingårdsbetecknad premier cru från Chassagne tål mycket fat, men inte smakar som den ska när den bara är tre år gammal? Jo, men jag tror inte att ens de här avsevärda musklerna – för här finns tung fruktmassa i klassisk Chassagneanda – klarar att rensa upp i det här timmerlagret innan de har blivit gamla och skrynkliga. Synd på bra material, messieurs Pillot. Visar det sig 2016 att jag har fel, tant mieux. Fler goda flaskor hos mig.
Och nu får jag en turbotutte av Gabriel också. Ouch.
//anders
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: Bourgogne, chardonnay, Chassagne-Montrachet, Frankrike
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
oktober 16, 2009 den 22:48
Turbotutte – jag vill minnas att det heter purple nurple enligt någon gameshow med hippa newyorkers i MTVs ungdom.
Ouch hur som helst, men riktigt skön läsning som vanligt.
oktober 17, 2009 den 0:06
Ho ho! Vi provade vit bourgogne hos Munskänkarna i tisdags och hittade både arrak, ved och terpentin här och var. Så det kan gå när inte haspen är på.
Turbotutte på vinmakarna?
oktober 17, 2009 den 8:55
Vi sa visst inte vad ekjuicen hette? Puligny Montrachet Le Trézin 2006 (552 kr).
Ur Vinovativas säljtext:
”I ungdomen kan många vita bourgogneviner uppfattas som väl ekdominerade men efter några års lagring uppstår fullständig harmoni mellan frukt, fat och jordmån.”
Jo tack, det låter det! Men är det någon som tar sitt ansvar sju år senare, om nu händelsevis inte fullständig harmoni skulle uppstå?
oktober 17, 2009 den 9:43
Purple nurple låter ju ännu mer ouch – man riktigt ser blåmärkena växa fram…
Som sagt, det är ju bara att hoppas att man har fel och att den där fullständiga harmonin ligger runt hörnet (vem drömmer inte om sådan, förresten?). Och visst smälter ek in med lagring, men man kommer till en gräns där man inte köper att tiden läker allt – och då är man nog rätt ensam 2016, ja. På näthinnan: en bild av hur små träkristaller fälls ut ur den mättade lösningen.
oktober 17, 2009 den 9:50
Mitt första möte med det aktuella vinet var inte alls lika oangenäm. Två av de viner som bjöds på den senaste provningen i geologikursen jag läser var däremot praktexempel på träplanka och den Puligny-Montrachet från Rodet jag provade i lördags behöver också få eken under kontroll fast där är jag mer hoppfull.
Förresten så är den Chassagne-Montrachet du länkar till inte samma vin utan det har bara den enklare byappellationen. Jag hämtade ut två flaskor av den igår…
oktober 17, 2009 den 10:15
Tack för korrläsningen, helt rätt naturligtvis. Slarvigt – och ändrat.
Geologikurs med vin eller vinkurs med geologi låter rätt spännande. Vill du berätta mer?
oktober 17, 2009 den 10:28
På institutionen för Geologi vid Göteborgs Universitet ger de ett antal populära (populistiska?) kvällskurser, bl.a. ”GV0151 Vinodlingens geologi och klimatologi, grundläggande oenologi”. Till våren ger de en fortsättningskurs men då har jag valt Wagners kurs, http://www.utbildning.gu.se/ViewPage.action?siteNodeId=427372&languageId=100000&contentId=-1&d=1&langCode=sv&subject=Kostvetenskap&detailViewSiteNodeId=427372&subjectParam=Kostvetenskap&subjectPageSiteNodeId=427373&courseId=info.uh.gu.MHG242 i första hand men jag anar att jag kan ha för många högskolepoäng för att få gå den.
oktober 17, 2009 den 13:01
Kan lite terpentin kännas skönt att kyla av turbotutten med, kanske?
Klurigt det där med terpentin. Drack i våras en Othegraven 1983, en riesling från Rheingau som bara sett ståltank – det enda den doftade var just terpentin. Smaken var bättre, men den 83:an hade varit bättre 2000 än 2009.
Pilloten låter närmast driven av amerikansk terpentin, kanske inte det man vill ha när man köper Chassagne …
Men, jag läser gärna en not 2016 där Pillot förvandlas från ektomte till segrare.
oktober 17, 2009 den 18:39
Kul! Den vill jag gå.
Henrik, jag slår en signal 2016 när Pillot exorcerat sina ekdemoner.
oktober 17, 2009 den 19:05
Det kanske kan vara på sin plats att delge lite grandifrån kursen också. Veckans 3-timmars föreläsning hette ”Vinkemi – hur smakar den?”
Terpener som ger karaktärer av blommor, kryddor och citrus kommer huvudsakligen från druvorna och inte jäsning eller lagring.
Norisoprenoider som ger karaktärer av bl.a. te, honung, viol, tobak och fotogen kommer också från själva druvorna.
Henrik: Den terpentin du hittade i din riesling kommer sålunda ifrån själva rieslingdruvan.
oktober 18, 2009 den 14:39
Fredrik G: Tack! Härligt nörderi, men man undrar ju då; är det faten eller druvorna som ligger bakom terpentinen i Nettares Pillot?
Med min Othegraven utgår jag ifrån att den något för långa lagringen knuffat fram terpentinen på bekostnad av annat.
I Pilloten gissar jag att det är faten som ligger bakom terpentindominansen och då hoppas man på att tiden knuffar bort terpentinköret.
Wine works, inbillar jag mig, in mysterious ways.
oktober 30, 2009 den 21:42
Jag har druckit vinet två gånger och uppskattat det båda, en förvånansvärt mogen (blindgissningarna var väl i snitt fem år äldre) men god vit bourgogne med tydliga fat men på rätt sida gränsen. Mycket väl prisvärt!
Å andra sidan har jag inte blivit klok på när min ekvarnare slår till och när vinet slinker ner utan att efterlämna annat än leenden… Båda gångerna ovan var till mat då toleransen är mycket större än på en mässa
oktober 31, 2009 den 17:43
Visst finns det goda komponenter här också, men för mig försvinner de i punschfloden. Även till en fiskgryta som vi hoppades kunde få den mildrande effekten du är inne på. Men som du säger, larmet kan ringa olika högt inför samma fatkaraktär vid olika tillfällen.
januari 15, 2010 den 0:19
[…] Detta vin uppskattades inte helt av Finare Vinare (de skriver vanligen här) när de testade det i höstas (se kommentarersfältet) de beskriver det som ekjuice; Kommentaren är skriven till ett intressant inlägg på Nettare e gioia om ek kontra lagring kontra eksmakande vin och mat. […]