Rhône 2007: Battle of the vardagsfransoser i hundrakronorsklassen

Det finns bara två val: Helt ny lön – eller hitta vin jag har råd att dricka när som helst, trots att det är gott. Alternativ två är inte lätt, men ettan verkar inte heller komma flygande som en stekt sparv in i gomseglet.

Det är då man är extra tacksam för 2007.

Det var som sagt då vingårdarna längs Rhône fick precis vad de hade beställt i alla år, och svarade med druvor med extra allt. Sånt är en dröm för världens vardagsviner. Plötsligt är det lätt att göra vin. Det som brukar vara habil bunkringsjuice får ett lyft över ribban till de höjder där man börjar prata personlighet och karaktär. Och så sitter man där och ler över tisdagstallriken, utan att riktigt veta varför och utan att ha slagit ihjäl spargrisen.

2007 Cuvée du Vatican och Saint Cosme 2

På köksbänken står två kandidater till den eftertraktade tisdagstiteln. I röda ringhörnan: 2007 Côtes-du-Rhône-Villages från Cuvée du Vatican i Châteauneuf. Beskrivet av importören som Karine Diffontys eget husbehovssörpel, slutsålt på en pisskvart och hemsmörat i ny leverans, och krönt till symbolen för ett slags vin vi har svårt att hitta på boa: hyfsat billigt, men gjort i små upplagor. Ett skapligt recept på bra vardagsvin, och följaktligen omtyckt och hyllat, också av mig även om jag inte har skrivit något. 80 procent grenache, resten syrah, hälften på cement och andra hälften i foudres. 109 kronor flaskan i sexpack.

I blå hörnan: 2007 Saint Cosme Côtes-du-Rhône. Frukten av familjen Barruols negociantsida, alltså bara Saint Cosme utan Château på etiketten, men det lilla kapellet från de dyra flaskorna finns med i alla fall. Hundra procent syrah mitt i grenacheland, delvis från lerjordar i Vinsobres, delvis från sand och rullsten. Inga överraskningar i vinmakandet – både överpumpning och pigeage, i och för sig, men Saint Cosme brukar ju vara pigga på extraktion – och så stora fat och ingen filtrering.

2007 Cuvée du Vatican och Saint Cosme

En garde, och allt det där. Vänstra glaset doftar av härliga mörka hallon, en viskning av fat och en gummiton som skriker ung syrah. Sedan vaknar vilttoner, garrigue, och en köttig, rökt charkdisk som växer till sig. Vet man att det ena vinet är gjort på syrah är blindprovningen slut här, men ett löfte om mineraler som svävar i glaset ska vi också nämna. Det är lite parfymerat, nyanserat, yppigt, generöst, attraktivt, och très 2007.

Till höger är det mer ungbärigt, spetsigare i doften, med kex, örter, och en tydlig järnkant. Hallonen är ljusare här, som hallonsylt på yoghurtglass, och vingummiliknande svarta vinbär bredvid. Grenachebaserad Châteauneufepigon (svårläst ord, va?) med årgångens hela charm.

Vid det här laget är vi så hungriga att vi kastar oss över den arma entrecôten. Saint Cosme visar sig ha en fräschör som skär igenom fettkappan, en klockren kalkstenssyrlighet som ringer i munnen och tvingar oss att klunka i ett tempo som Folkhälsoinstitutet kan ha synpunkter på. Mmm – munkänsla… Cuvée du Vatican har en varmare, mer likörtonad grenachefrukt, med ljus choklad, lakrits och peppar som tillbehör till hallonsylten; soligt, rent och fint och med en sympatisk antydan till apelsinskal i eftersmaken.

Det är två härliga viner, ett rullstenkast bortom vad man har lärt sig att en dryg hunka smakar i dag. Diffontys husvin står i skåpet och ska bli ett nöje att avverka efter hand. Men Saint Cosme blir det en låda av. Det är inte uppenbart av högre kvalitet, men passar mig bättre med sin slanka profil och lite stramare korsett. Urfranskt är det, mineraler och järn i ofjäskig förening med kött, men samtidigt med nollsjufrukten som ett spänstigt överdrag att tugga på. Och så en duktig pepparkick i avslutningen. Välgjord, hygglig sydfransos – som plötsligt fått årgångens åtta sekundmeter i ryggen på upploppet.

Vad är ditt go-to wine?

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

16 kommentarer på “Rhône 2007: Battle of the vardagsfransoser i hundrakronorsklassen”


  1. Just nu det vänstra glaset, faktiskt. Och vi hörde en liten fågel sjunga att ytterligare tjugo kartonger är på ingång…

    Bra att du påminner om familjen Barroul hela tiden, Anders! Nu blir det äntligen beställning av nya årgången. Om nollsexan skrev vi:

    ”Druvmaterialet är enligt Parkers information en blandning av deklasserade druvor från Louis Barrouls egendom i Gigondas, utdrygat med inköpta druvor från Rasteau och Vinsobres. Importören Domaine menar istället att druvorna kommer från Gard (vänstra rhônestranden). Vad ska man tro?”

    Ja, vad ska man tro? Saint-Cosmes egen hemsida ger båda delvis rätt. Röd lera i Vinsobres samt rullsten och sandjord i Gard. Och deklasseringen, den kanske bara gällde 2006?


  2. Châteauneufpigeon läste vi först. Alltså de där små duvorna som pickar på gatan nedanför Vinadea…

  3. Vinosapien Says:

    Det där med ‘husets vin’ är lite lurigt…
    Man vill ju gärna ha något gott som med stor säkerhet levererar gång efter annan. Problemet är att jag tröttnar allt för snabbt…det räcker med två flaskor för att smaklökarna vill ha något nytt.

    Vi har haft Chabanon’s Campredon -07 som husets röda i sommar. Skitgott vin, men efter att andra flaskan konsumerats vill man hitta lite nya nyanser. Och eftersom det finns så himla mycket godis där ute är det inga problem att gång efter annan vara otrogen…

    Letar fortfarande efter en ‘hållbar’ inköpsstrategi för viner som ska drickas under de kommande 2 åren.
    Tveksam om vi någonsing lyckas…

  4. Ulrik Says:

    Campredon gillade jag verkligen när jag provade. Men sedan fick jag höra de var slut hos vinik, har det kommit in fler?


  5. Poäng till Vinosapien! Vi har blivit beroende av alla dessa nya sensationer, dömda att ständigt vara i rörelse, att ständigt vara på jakt…

    Och sämre kan man ju ha det.

    Annars bara att ställa undan tills minnet bleknat och något spännande har hänt i flaskan. Campredon-07 är förmodligen ett annat vin om några år… en sista laddning lär vara på ingång, Ulrik. Och glöm för all del inte lägga undan en magnum.

  6. anders wennerstrand Says:

    FV, lite oklart om ursprunget, ja, och tack för att ni satte fingret på en felskrivning. Kan säkert ingå lite nedklassad juice, men det är svårt att veta (och för en CdR orkar jag inte leka detektiv ;-) ). Smaken antyder i alla fall att det inte bara handlar om lerjordar…

    Vinosapien, jag vet precis vad du menar. Just därför har det inte riktigt satt sig något husets hemma – och så har man ju alltid något på lut man vill prova. Ändå har jag inte helt utrotat behovet av riktigt gott men inte alltför krävande vardagsplask. Campredon har jag obegripligt nog inte beställt, men kommer det mer kan det vara dags.

  7. Frankofilen Says:

    Föräldraledigheten med dess medföljande hål i kassan är väl annars en ypperlig tid att faktiskt öppna några av de där dyrgriparna oftast bara går och fingrar på? Inte fel att låta samlingen krympa ett tag. De där dagarna är ju så värdefulla och ljuvliga, för att inte säga försvinnande korta så här i backspegeln. Annars räcker ju sådana här flaskor rätt långt. Snyggt tajmat med nollsjuorna ;-)

  8. anders wennerstrand Says:

    Word… Jag har inte ens vågat börja titta på matematiken, men räkna med seriös cellar thinning framöver. Behovet är ju odiskutabelt.

  9. Henrik Says:

    Go to-wine?
    Tja, det har varit lite olika på senare år.
    Cesares Langhe Nebbiolo har det gått åt en och annan flaska, jag har hunnit kolka i mig och bjuda på en häpnadsväckande mängd Barral Tradition 06, Cave de Turckheims riesling Brand Grand cru har det de senaste tre åren gått åt nästan en låda – för att inte tala om Fonterutoli 06 (och 04). 04:an av le Tense Sassella slank det också ner några stycken.
    St Cosme 07 gillade jag mycket, men beställde bara två – tack för påminnelsen.
    CdR Diffonty är ju helt lysande – om det finns kvar kanske man skulle beställa ett par till för att få reda på vad som händer om två tre år. Jag tror att den skulle kunna komma ännu närmare C9P, faktiskt.
    Och Campredon vill man ju prova …

  10. anders wennerstrand Says:

    Jag konstaterar att tisdagar chez Henrik inte är det sämsta. Pios Langhe tappade jag lite när den började svaja så hemskt, men det är dags för omtenta. Och Barral hade varit ett utmärkt husets om jag bara hade kunnat behålla några flaskor tills det blev tisdag igen.

  11. Martin W Says:

    Intressant tråd. S:T Cosme har gått mig förbi helt. Får bli en sväng förbi lokala uthämtningsstället imorgon således.

    Och:
    Det är inte lätt det här. Som du skriver; helt ny lön – är det ett alternativ?
    Läste förra (eller var det förr-förra?) i VA.se att en av ”framtidens stora löften” (jag har för mig att det var temat, det var hursomhelst en überung guru från Handels som var föremålet) sade på direkt fråga ”hur ska jag förändra min lön”. Varpå denna svarar (i stil med) ”berätta varför du ska ha förhöjd lön – då kommer det fungera” .
    Detta är intressant. Detta ställer mig direkt inför två frågor när jag praktiskt nog har lönesamtal nästa vecka (varse om detta revolutionerande svar var jag snabb att anmäla mig för en gångs skull)

    (1) Kommer argumentet att ”vanlig bruks-barbera är lite tjatigt, jag måste ju ha barolo till vardagen” bita som argument? Bara jag förklarar VARFÖR?
    Något säger mig att detta trots allt är lika sannolikt som att mitt framförvarande glas riesling förvandlas till nektar från DRC. Eller? Är jag pessimist?
    (2) Vad håller man på med på Handels nu för tiden?

    Nä. Den där lådan med S:t Cosme blir nog inte överflödig, trots allt.

  12. Henrik Says:

    Martin W:
    Handels? Där gör man väl samma som man alltid gjort, business as usual, typ.
    Ska man bli überung guru är det väl enkla svar på omöjliga frågor som gäller, va?

  13. Martin W Says:

    Typ.

    ;)

  14. steneby Says:

    Anders !
    Är inte -01 Chambertin från Damoy värt ett inlägg?

  15. anders wennerstrand Says:

    Jo, absolut… Liksom Pavievertikalen från 1998 till 2006, Percristina 2001, La Barroche Pure 2006 och några omsmakningar av nollfyran, Merryvale Chard 2004, några flaskor Château de Chamirey som konsekvent har levererat en bit över prislappen, Usseglios nollsexa, diverse från Pieropan, Grassos Casa Matè 2001, Ciacci P:s Ateo 2000 och säkert en del annat som jag inte kommer ihåg på volley. Men…

    Damoy valde jag i stället för champagne för att fira att jag gjort min sista arbetsdag på elva månader. Men själva ordet pappaledighet leder tanken lite fel :)

  16. Henrik Says:

    Casa Maté? Usseglio? Pure 06?
    Hmm – you’ve been busy, boy, maybe too busy …


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s