2004 Fèlsina Fontalloro

Vet du vad en skinkkanon är? Nej, fel – din snuskhummer. Det är en plasthistoria som ser ut som en vägkon och används för att näta köttbitar.

Det är också, visade det sig nyligen, en särskilt nyttig sak om man vill ugnssteka en hjortbog, men har gjort den lite lös i hullet genom att fylla den med hemsvängd paté på duvbröst och liberala mängder smör. Och konjak. Och vitlök och rosmarin.

Hjortbok med duvpaté

Nätad och klar hamnar bogen på äppleskivor, pyntas med rosmarin och får vitt vin och fond hällt över sig. När den är klar har köttsafterna blandat sig med skyn och saften från äpplena, och din sås har gjort sig själv medan du drack sval kabinett i soffan. Sila, koka ihop några minuter och montera med smör. När jag ger ut boken Världens Godaste Mat Som Är Nästan Gratis blir det fläskkarré för 29:90 i stället för hjortbog, och så var första kapitlet klart. Prova någon gång.

Fontalloro är Fèlsinas IGT sedan den tiden när man inte fick göra chianti på bara sangiovese, en stram och fattung historia som naturligtvis är alldeles för ung men som jag vill veta var jag har någonstans. Och bara klangen av 2004 får saliven att rinna. Franco Bernabei brukar göra viner som passar mig, med en klassisk resning och stor sangiovesekänsla. Här är det flera gårdar som har bidragit: Fontalloro ligger i södra Chianti Classico, de andra i de vackra kullarna närmare Siena. Fèlsina är noga med jordvården och plockar ut ett drygt kilo frukt från var och en av de drygt 50-åriga stockarna. Dessutom av en klon som ger små druvor med tjocka skal.

Mm, doftar som det ska efter några timmar på karaff: ädel, ren, rå sangiovesefrukt. Hela körsbärspåsen är med, och då är det någon som har gått på torget och valt ut de bästa bären. Läder, tobak, pinje och en liten jordgubbskant gör doften rätt förhäxande. Som väntat är det rätt duktigt med ek i dag –  det tar ett tag att svälja 20 månader på barrique – men det är aromatik och bittermandel för hela pengen och ingen fjäskvanilj.

Det fina med att vara ganska tanninresistent är att man kan tycka om viner trots att man dömer dem till fyra års garderob samtidigt. 2004 Fontalloro är svinungt – och svingott. Rå, oslipad kraft, men inte tungt eller tjockt, snarare slankt och högsyrligt. Fina kryddnyanser mynnar ut i en örttonad eftersmak och tanninerna är som lite för mörk choklad: fina, men det är rätt gott om dem.

Lägg undan. (Okej, det visste du redan, men ändå.) Och laga något gott när du tar fram dem.

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

10 kommentarer på “2004 Fèlsina Fontalloro”


  1. Med fortfarande nästan fysiska minnen av garvsyrorna i den nysläppta monster-97an har vi ännu inte lyckats uppbåda modet att korka upp. Tur att det finns mer oförvägna korkskruvsmatadorer. 04 låter som ypperligt material för framtiden, precis som väntat. Tack för rapporten!

  2. anders wennerstrand Says:

    Okej, det var lite dumt, men roligt. Så monstruösa är inte tanninerna, men bits gör de allt och det hela är en rätt tajt skapelse fortfarande. Fast balansen är så fin att det faktiskt är gott på riktigt redan, inte bara som babyfoto betraktat.

  3. Henrik Says:

    Hmm, fråga kolon: Glömde du att mixa såsen först eller avstod du?
    Oavsett vilket, det låter grymt. Men borde det inte, med tanke på äpplena, vara läge för en Barral till det här?
    I övrigt är jag imponerad av din nybyggaranda. Slita en kork på en blott femårig Fontalloro …
    Glad att du kom fram!

  4. anders wennerstrand Says:

    Jag gillar hur du tänker! I våras tänkte jag, hm, borde det inte vara läge för en Barral till det här, och hällde en 2006 Faugères till karrén. En av de bästa parningar jag har varit med om…

    Jag brukar inte mixa, det räcker att gå på äppelbädden med en träslev eller nåt när man silar. Smakintensiteten räcker som den är och så slipper man en massa äppelmos i såsen.

    Och så länge de tar under 300 spänn för Fontalloro är det lätt att vara pionjär :)

  5. Vintresserad Says:

    Schysst! Jag har ett par (dumt nog bara ett par) 04 Fontalloro som köptes på instinkt efter att ha läst F&Vs hyllning av 97an. Hade inte tänkt dra ngn kork än på ett tag men nu _vet_ jag att de ska lämnas orörda minst till 2013, man tackar för det!

  6. anders wennerstrand Says:

    Sit tight, de kommer att bli kanonbra. Instinkterna är det inget fel på.

  7. Martin W Says:

    Anders, inte nog med att du skriver kanonbra (ingen har sagt det förr va?), nu står nog var och varannan hemma framför spisen med en svårartad längtan efter både stekar OCH skinkkanoner. En måndagskväll. Skinkstek kunde kvartersbutiken uppbåda. Det får duga.

    PS. Och. Ja. Jag var och snurrade på mina Fontalloros i källargömman. Men där fick ändå gränsen gå ikväll.

  8. anders wennerstrand Says:

    En rejäl skinkkanon undrar jag om man inte kunde göra själv. Vägkoner finns ju nästan överallt och nät på rulle går nog att uppbringa.

    Skinkstek en måndag är inte det sämsta. Hade de äpplen i kvartersbutiken?

  9. MartinW Says:

    Lånade en av vägkonerna. Den som stod vid ungarnas dagis. Äpplen fanns. Både gröna och röda. Däremot var det helt tomt i vinhyllan.

  10. anders wennerstrand Says:

    Usch, vad dåligt. Rösta med fötterna och byt affär genast.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s