2008 Renato Ratti Dolcetto Colombè
Om inte Anders kan komma till Piemonte får väl Piemonte komma till Anders. En sommar utan att klunka sval dolcetto under en platan i La Morra känns alltid lite färglös, men min bank påstod att det inte funkade efter en månad i Kalifornien. Dags att byta bank?
Sicken tur då att det faktiskt finns anständig dolcetto i Sverige för tvåsiffriga belopp. Kopparpanna, färsk spansk korv, vitlök, rödlök, paprika och några chiliflagor, sauterat och klart medan vinet väntar i kylen. Andiamo.
När Renato Ratti dog 1988 var han en av kungarna i Piemonte, en trailblazer som släpade regionen in i framtiden och kampanjade för att de bästa vingårdar skulle få högre status. Men jag tror vi tar hans historia till något annat än en måndagkvällsdolcetto. Doften är hur som helst bra, med typiskt lättmörk frukt på körsbärsgrund, plommon, ett oväntat fint lager av svävande topptoner åt jordgubbshållet, och lite barrskog. Och allt mer tydligt för varje tugga: pinjenötter!
Colombègården ligger på 600 meters höjd och vinet får bara se stål, även om det är lätt att känna spökfat. Smeksamt, mjukt och lätt i munnen, berömliga syror och tanniner som går från pliktskyldiga till hyggligt fasta när man tänker efter. Ingen riktig beska, tyvärr, men tillräckligt druvtypiskt. Den som inte gillar sånt här skriver tunt när jag skriver lätt, men allt spelas ut i en väl avvägd båge och vid sådär 16-17 grader är balansen utmärkt.
Utmärkt sommardolcetto – om än lite välkammad – för 99 spänn, alltså. Och faktiskt överraskande nyanserat om man ska vara noggrann. Nu ska jag bara hitta den där platanen till ett vettigt pris också.
//anders
PS: Jo, det kommer mer från Kalifornienturnén. Jag ska bara.
Etiketter: dolcetto, dolcetto d'alba, Italien, korv, La Morra, Piemonte
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
juli 28, 2009 den 0:00
Nyss hemkommen från en vecka i Barolo-land (Serralunga) har vi också med oss några Rattis som kostade 7,5 e på plats.
Är det oroande att de såldes på nårmsta supermercato eller är det en kvalitetsstämpel??
juli 28, 2009 den 4:01
Fråga den här killen…
Nä, men i vinland hittar man ju inte sällan sådant vi har lärt oss köa för i snabbköpet. Och Rattis produktion är hyggligt stor.
Nu vet jag ju att ni har varit där förut, men ändå – visst är det skitfint i Serralunga? Jag hade mycket gärna tagit en vecka där, typ, nu, och druckit lagrade toppflaskor på restaurangerna till lägre priser än de (kanske) släpps för i Sverige. Något kul att berätta?
juli 31, 2009 den 20:17
Visst finns det mängder att berätta, kanske underlag för en egen blogg. Men visst är det en härlig känsla att sätta sig på Schiavenza och äta och dricka sig igenom en underbar måltid med viner för inköpspris och avsluta med en Moscato d´Asti från Massolino för 10 euro.
juli 28, 2009 den 7:45
Välkammad var ordet som osökt kom för oss när vi nyligen sänkte en 2004 Barolo Marcenasco. Proffsigt, modernt, smarrigt och behagligt men också en smula opersonligt.
Vi snackade med Carlo Merolli om Ratti och han bekräftade intrycket, när det gäller de vanligare kvaliteterna är volymerna stora och produktionen närmast industriell. Men nu talar väl Merolli i egen sak eftersom han handlar med andra, mindre producenter i området…
Nå, Rattis 2007 Langhe Nebbiolo hade inte varit fel att ha tillgång till i Sverige (79 DKK hos Philipson) Härligt tuggbara nebbatanniner i det vinet!
http://www.philipsonwine.com/default.aspx?p=24&sku=66271307
juli 28, 2009 den 11:14
Nån Marcenasco har blivit stående hemma, men det får väl bli ett par glas snart. Langhen låter ju som ett fynd – kanske läge att ordna en liten import.
Minns inte om ni har tyckt till om dolcetton?
juli 29, 2009 den 8:08
Nej, det har inte blivit av. Men den har recenserats på andra svenska vinbloggar. Och nu känns det som att vi har smakat ;-)
juli 29, 2009 den 14:28
Har också provat en del Ratti. Instämmer helt med era åsikter om både Colombé och Marcenasco. Vet att jag gillat hans Barbera, men å andra sidan gillar jag den moderna fat/fruktintensiva varianten.
Barolo Rocche är däremot helt i min smak. Fortfarande ett modern och putsat exemplar nebbiolo-vin, men med mer rödfruktiga och florala övertoner än i Marcenasco, mer jordigt djup och en betydligt rejälare tanninstruktur.
Inte så konservativt, men med tveklös ursprungskänsla. Tycker man om unga viner kändes -04 så sent som i Mars ändå förhållandevis öppen så här i sin ungdom. Kanske smyg öppnar en flaska senare i höst.
Vad gäller Dolcetto får vi väl önska oss mer av Roagna. Den gode Bret är ju helt klart ett välkommet inslag i viner i den här prisklassen. För närvarande får jag min välbehövliga dos av fjolårets Geuze och Kriek från Cantillon…
juli 30, 2009 den 4:00
Rocche låter bra. Jag vägrar binda mig för modernt eller traditionellt i Barolo – det finns för mycket gott vin på alla håll – men ursprungskänsla vill jag alltid ha. Och nollfyror har varit förvånansvärt drickbara tack vare det där ljuset i frukten. Underbart år, det ska bli riktigt roligt att se vart de tar vägen.
Cantillon Geuze har jag ett hatkärleksförhållande till, fast med kanske 90 procent kärlek. Surt och läbbigt och jättegott, som att åka spöktåg när man var liten.
juli 29, 2009 den 18:53
Hej Anders!
Tack för tipset, knep några av de sista(?) Renato Ratti på SB Sthlm län i går efter att ha läst din blogg, sitter på balkongen å njuter av en flaska som fick sällskap av en Entrecôte med chilibea, mumsfillibabba…:)
/Kpt. H
juli 30, 2009 den 4:03
God morgon kapten! We aim to please – kul att den verkar slinka ned. Hm, chilibea var ett tag sedan; skulle man kanske veva ihop en nån dag.
augusti 14, 2009 den 20:11
Visst, det finns bättre viner. Men denna dolcetto till kvällens hembakade pizza, toppad av allehanda godis, smakar som ett mycket dyrare vin. Jättegott. Ganska skönt med viner som inte måste analyseras i minsta beståndsdel utan bara kan drickas i generösa klunkar.
augusti 14, 2009 den 20:19
Eller hur? Du säger vad jag tänker.