2006 Léon Barral Faugères, Édition Lilas
Den som vill åka ifrån Kalifornien har aldrig varit där. Våra steg på flygplatsen var tunga nog utan väskorna och nu undrar vi mest när dottern ska lista ut vad som är natt och dag igen. Ja ja. Men jag ser fram emot att sätta startkablarna i den gamla bloggen igen, och det finns en del kul att berätta från Napa och Santa Barbara när jag får tid. Som pausunderhållning kör vi en gammal post från tidig juni som tydligen aldrig blev publicerad.
Syrenerna på gården kämpar under tunga, lila klasar som trängs för att få plats på grenarna. Parfymen bara sprutar och fransosen i glasen doftar förstås bara lila syren. Med vildsvinskarré på grillen och Pierre Peters i magen är det inget som ens naggar välmåendet i kanten.
Det märkliga är att fraggeln i fråga doftar syren i köket också. Eller nästan lilja, på Selossevis. Och där finns inga köttiga blomklasar att skylla på.
Så här är det att gilla vin från människor som tycker lite för mycket om naturen, och vill skriva nedrustningsavtal i det stora kriget mellan människa och mikrob. Man kan inte stiga ned i samma flod två gånger, ni vet, och hade Herakleitos haft en bättre leverantör hade han slagit fast att man inte kan dricka samma Barralvin två gånger.
Det är egentligen lika gott som sist, när man vant sig, och visst fanns det lite blommor i den flaskan också. Och herregud, syrenvin, det passar ju så fint in i hela försommartablån.
//anders
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: blanc de blancs, carignan, champagne, chardonnay, cinsault, Faugères, Frankrike, grenache, Languedoc
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
juli 7, 2009 den 14:05
välkomna hem till ett stockholm som vädermässigt kanske inte visar upp sig från sin bästa sida i dag.
ser med stor tillförsikt fram emot dina rapporter från kalifornien och misstänker att de kommer skapa en ännu större längtan att åka tillbaka dit än vad jag redan lider av.
juli 7, 2009 den 15:39
Skönt att du öppnat bloggkranen igen. Vi behöver regelbunden dosering av nektar & glädje för att livet ska vara komplett. Och så lite barralvin förstås…
Väntar med spänning på The Californa Reports.
juli 7, 2009 den 19:54
Man tackar. Hällregn var lite av en kontrast, ja. Johan, lite längtan ska vi nog kunna vispa upp i väntan på att botten går ur dollarn. Risken är väl bara att den går ur kronan först…
Hej FV, såvitt jag kan läsa mig till är ert vinösa liv bra nära komplett som det är. Kan bli svårt att hinna läsa med det tempo ni håller. Få se om jag snor The California Reports som vinjett.
juli 7, 2009 den 21:39
Bättre leverantör än Herakleitos hade, att begära det, är inte det liksom själva definitionen på hybris?
Nå, det är väl klen tröst, men välkommen hem.
The California Reports, California Dreaming, California Reality eller vad nu några epos av the Californian Calif kan tänkas bli döpta till, blir lästa.
juli 8, 2009 den 1:11
Anders,
Kul att ha dig tillbaka. Hoppas att CA var bra – jag tvivlar som sagt inte på att så var – ser fram emot att höra dina intryck.
Vi ses och hörs … över en flaska kaliforniskt kanske?
juli 8, 2009 den 3:59
Henrik, du kan ha rätt. Jag ska akta mig för att bygga egna vingar och dylikt den närmaste tiden för säkerhets skull. Man vet ju hur det kan gå.
Michel, CA var, typ, episkt bra, för att nu hålla oss på det grekiska spåret. Och en flaska lokalt någon dag passar mig utmärkt.
juli 8, 2009 den 13:51
Välkommen tillbaka till Europa! Även jag ser fram emot rapporter från Kalifornienresan. Det är ju nästan sju år sedan min senaste vistelse där nu, och det är svårt att inte få något drömskt i blicken av tanken. Tyvärr står det väl skrivet i stjärnorna när jag kan tänkas komma dit nästa gång, och under vilka omständigheter, men Kalifornien by proxy är i alla fall bättre än Kalifornien inte alls.
juli 9, 2009 den 4:18
Tack. Visst är det så. Det är en plats (okej, en rätt stor plats) som är lätt att få i blodet. Fast du har ju redan kommit en bit på vägen, och om du har några inkomster i pund är de väl rätt mycket värda stateside för tillfället?
juli 9, 2009 den 17:53
Jag är ju i alla fall en tidszon närmare än vad jag var innan senaste flytten. Men det känns ganska långt till Kalifornien ändå, så det är väl tur att England har sina poänger det också. Det kommer också att bli en plats på listan över ställen jag alltid kommer längta tillbaka till då och då den dag jag inte bor här längre.
Min inkomst är tyvärr ett (förvisso i vissa avseenden generöst och fördelaktigt) svenskt stipendium och således definierad i svenska kronor — ett förhållande som har påtagliga likheter med att gå omkring i sådana där uppblåsbara slott man kunde leka i som barn på tivolin. Hittills har pund och krona störtdykt i ungefär samma takt (med liten fördel för kronan fram tills för ett par månader sedan). För detta ska jag väl förmodligen vara tacksam, men det innebär också att en inkomst i pund inte varit mig någon hjälp i västerled.
juli 9, 2009 den 18:54
Ah. Hade för mig att pundet klarat sig mot dollarn, men icke, alltså. Uppblåsbart slott, ha ;-)
Sist jag hade stipendium i svenska pengar bodde jag i San Francisco och dollarn kostade 11:04. Det hade påtagliga likheter med att gå runt i en godisaffär där man aldrig kunde köpa något för att någon hela tiden snodde ens pengar.