2007 Rudi Pichler Grüner Veltliner Federspiel

Thomas Keller och jag har mycket gemensamt. Vi… eh… gillar mat! Och jag heter Thomas i andranamn. Och så kör vi då och då Rudi Pichlers grüner som husets vita.

2007-rudi-pichler-gruner-veltliner-federspiel

Det här är inget man plockar fram till den grillade tonfisken eller sjötunga Walewska. Men det har precis det som krävs för ett drickvitt: Aptiten kickstartar redan när man sticker näsan i glaset. Nyskördade unga päron blandas med milda blomtoner, sura krusbär, melon, gräs och krossad sten, allting rent som en nyspolad isbana, och så var det dags att byta haklapp.

Hur plockar man ut grüner veltliner blint? En sak som får mina GV-klockor att ringa är när smaken inte stämmer med de förväntningar man skaffade sig genom att dofta. Det här vinet smakar inte alls lika päronlätt som man tror. Inte heller finns den skarpa syran man stålsatt sig inför. Pichler är killen som låter saker hända, och anser att resultatet är vad vinet ville bli. Ändå är det fräscht, även om vi som står med plakat och femmannaband på Sergels torg och kräver lägre pH åt alla förstås gärna hade känt lite mer korsdrag kring tungroten.

Nästa fråga: Hur plockar man ut skapliga österrikare blint? Börja med att leta efter en oväntad tyngd och rondör, och hoppas att det inte blir klumpigt. Federspiel är mellanstadiet i Wachaus eget, noga uppmätta vinuniversum: Lättare än Smaragd, kralligare än Steinfeder. Mustvikten – som de naturligtvis har en egen enhet för, KMW – slutar som kropp och alkohol, inte restsötma. Tänk torr kabinett, fast tyngre. Närvaron och trycket i munnen är ett av det här vinets trumfkort.

De andra är den kryddiga citruskaraktären åt clementinhållet, den stora skålen med lime, och fräschören trots lite svajig syra som vi redan har pratat om. Och en välsignad förmåga att gömma undan skapliga mängder alkohol. Jag letar förgäves efter den där vitpepparn, men hittar den inte förrän längst bak i eftersmaken, bakom kryddlådan och grapeskalen. Detta är ett användbart svar på en av vinhundarnas stående utmaningar: att hitta ett vin för omedelbar och obekymrad konsumtion som inte är druvjuicens motsvarighet till direkt till DVD.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

16 kommentarer på “2007 Rudi Pichler Grüner Veltliner Federspiel”

  1. Frankofilen Says:

    Anders, jag hoppas jag tillräckligt många gånger har sagt åt dig hur mycket jag älskar din blogg. Underbart läsvärde och språk. ”leta efter en oväntad tyngd och rondör, och hoppas att det inte blir klumpigt” är en rätt skön sammanfattning av många vita österrikare. Klockren beskrivning av den 2005 Gobelsburg Riesling Alte Reben vi korkade upp häromveckan. Livsfarlig balansgång på gränsen till det tyngande och jobbiga, där juryn nog helst bör överlägga ett par år ytterligare innan domen kommer.

    ”Tänk torr kabinett, fast tyngre” – ehh, Spätlese trocken?

  2. anders wennerstrand Says:

    Tack! *rodnar*

    Jo, de kan vara lite på gränsen. Å ena sidan skönt med större mognad, å andra sidan… Vad hade ni till rieslingen?

    Man brukar jämföra Federspiel med Kabinett, och jag har nog inte reflekterat så mycket över det; jag antar när jag tänker på det att mustvikterna stämmer något så när mellan lagtexterna (har inte kollat). Fast sedan är det ju Österrike, så tyngden och fetman känns större utan att det nödvändigtvis måste handla om socker=alkohol. Hm, blev det begripligt? Spätlese trocken ser man ibland som en grov översättning av Smaragd, även om alla sådana här försök att förklara ett snårigt system med ett annat haltar lite.

  3. Frankofilen Says:

    Vindrickande får gärna gå över i lustfyllt tentapluggande, och jag gissar att jag nån gång kommer att sitta och göra tabelljämförelser mellan Oechsle och KMW bara för att det är roligt, men inte riktigt ännu. Våra österrikiska nedslag är rätt slumpvisa och ofokuserade, styrs ofta av ordet riesling på etiketten, och brukar dessutom oftare hamna i Kamptal än i Wachau.

    Men när du säger det så har jag såklart hört jämförelsen förut. Federspiel…

  4. Dr M Says:

    Min annars vinmotspänstiga flickvän läste över axeln på mig igår kväll och utbrast att ”det där skulle vara trevligt att prova!” Jag tror att du fick pluspoäng för DVD-jämförelsen också… För egen del är jag ju en sådan som nära nog inte kan få för mycket citruskaraktär i mina vita viner, och gärna vill ha gott om syrlighet.

    Men jag antar att allt som kan motivera att jag får byta några idolporträtt på drottningen mot en flaska eller tre hos Cambridge Wine Merchants hamnar i kategorin ”bra argument”.

  5. Totte Says:

    För de som vill ha lite mer kött på mustviktsbenen kan jag berätta att Federspiel håller en alkohol på 11,5% – 12,5% abv och att mustvikten är minst 17 KMW (Klosterneuburger Mostwaage). Det är samma mustviktskrav som för kabinett i Österrike. 17 KMW = 83 Öchsle eller 11 Beaumé. Ungefär samma som för Kabinett i Tysklant.
    KMW för Steinfeder är 15 och får inte överstiga 11,5% abv och för Smaragd är det minst 18,2 KMW som gäller.
    Dessa tre kategorier gäller uteslutande för torra viner.

  6. Totte Says:

    Ska tillägga att Smaragd har en lägsta alkoholhalt på 12,5% abv.

  7. anders wennerstrand Says:

    F, slumpvisa nedslag i Österrike låter som något vi känner igen. Man lovar sig själv att göra något åt det, men du vet…

    Doktorn, strävar hon fortfarande emot? [sänker rösten] Vi ne mozjete – ili vi ne zjelajete? Raznitsa sejtjas otjen vazjnaja dlia vas… Byt bort några drottningar, tycker jag. Liten varning bara för att syrorna som sagt är lite oroväckande låga, även om helheten är fräsch.

    Tack Totte för att du tog fram flanellografen. Jag tycker ofta att Federspiel är rätt lagom för min smak; Smaragd blir så potent att den ofta tippar över lite. Men visst är det lite charmigt att alla har sina egna system för samma sak i stället för något slags Celsiusskala?

  8. ASi Says:

    I Tyskland har ju gränserna för kabinett, spätlese och så vidare tappat mening eftersom toppodlarna nästan alltid klassar ner sina viner, till och med så att en kabinett egentligen kan vara auslese. Vet någon hur det är i Österrike, i Tottes resonemang ovan verkar det ju som man även har maxgräns.

  9. MartinW Says:

    Ok, ok, men VINET. Var hittar vi det?

  10. anders wennerstrand Says:

    ASi, vet inte hur österrikarna gör, men jag tycker som du att det vore intressant att höra någon som kan berätta om det. Maxgränserna verkar väl följa av mingränserna för klassen ovan, jag tror inte att Smaragd har något teoretiskt tak. Michel, är du där? Gabriel?

    Martin: Klick.

  11. Totte Says:

    Här kommer lite svar.
    Man måste skilja på den Österrikiska vinlagen och stadgarna för Vinea Wachau. I Österrike är det givetvis tillåtet att klassificera ner precis som i Tyskland. Man kan säga att det är det Vinea Wachau gör eftersom de vinerna klassas som Qualitätswein men har samma mustvikt som en Kabinett eller Spätlese.
    Är det rörigt ?
    Men inom Vinea Wachaus egen klassificering får man inte deklassificera eftersom det finns både en max och minimumgräns för alkohol och enbart gäller för torra viner. Angående maxgräns för Smaragd så finns det inte och i varma årgångar som t.ex. 2006 märks det rätt så tydligt då flera producenter buteljerade vin på 15% abv eller mer.

  12. Vinosapien Says:

    För de som vill ha än mer kött på benen…
    Först lite om Österrike generellt
    http://www.winesfromaustria.com/data/law1.html

    och därefter mer specifikt om Wachau – som är enormt
    häftigt/vackert/skoj att besöka
    http://www.vinea-wachau.at/home/en/home.php

  13. anders wennerstrand Says:

    Tack pojkar. Grymt med läsare som står för både frågor och svar.

  14. Kasper Says:

    @anders!

    Meget interessant blogpost. Jeg kan kun nikke genkendende til de flygtige og subtile aromaer i ung grüner veltliner, der gør, at man må sidde og smage igen og igen for at fange fx nuancerne af hvid peber, som du beskriver.

    Har lige drukket Knolls 2008 Federspiel, og det var en god omend meget stram oplevelse.

    Alt godt,

    Kasper

  15. Kasper Says:

    Apropos diskussionen af mostvægt og sødme har jeg inspireret af en uheldig formulering i danske vinavisen.dks beskrivelse af smaragd-vinene fra Wachau begået et lille blogindlæg, der måske kunne tæneks at have interesse:

    http://kasperbergholt.blogspot.com/2009/03/mostvgte-fornemmelse-af-sdme-strigske.html

  16. anders wennerstrand Says:

    Tack så mycket. Det är som vanligt bara att konstatera att man dricker för lite österrikiskt, men det kan ju bara bli bättre. Ambitiös post, förresten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s