6 x chenin blanc

Vått ylle, gammal tång och syra som man kan ta bort tandsten med. Chenin blanc är en av de där druvorna som delar ett bord i två halvor och får folk att chenin-blanc-genrebildbörja byta stolar för att hamna vid rätt ände. Jag sitter för min del längst ut på nocken och breder ut mig om dess förträfflighet oavsett om någon lyssnar. Här står fyra viner från Baumard och två från Huet på bordet, och jag slipper pontifiera, för det gör Baumards importör Sverker Magnusson mycket bättre.

Baumard är egendomen med rötter tillbaka till 1600-talet, som återuppväcktes av Jean Baumard i phylloxerans spår på 1950-talet. Sedan 80-talet är det sonen Florent som håller i tåtarna, en – förlåt – typisk fransk vinodlarson med litteraturvetarexamen, USA-erfarenhet och modern önologutbildning. Har ni hört storyn förut? Huet är däremot så gott som synonymt med Gaston Huet, en dominant figur i Loiredalen. Mågen Noël Pinguet blev ensam vid rodret när Gaston Huet dog 2002. Då hade han snackat ihop sig med Nicolas Joly och torskat på biodynamiken för tjugo år sedan och skördade såväl stora framgångar som stora viner. Alltså Anjou mot Touraine i dag. Inget blint.

Första flighten: torrt

2005 Domaine des Baumard Savennières Clos St Yves
Här var jag ju varnad efter den här tråden. Vad gjorde man utan engagerade och kunniga läsare? Ändå försöker jag stenhårt skaffa mig en egen uppfattning. Doften är tydligt yllig och rätt motvalls, men flera rätt udda inslag. Mandel och våt sten står på pluskontot, aromatiska vinbärsblad hamnar i limbo, medan gräddkola får alla varningslamporna att blinka som stroboskop. Den första halvsekunden av smaken är riktigt fin, med bra tyngd, stenrök och ett slags kliande lakritston. Sedan blir det uppenbart att syran inte duger, och smörkola pekar faktiskt mot malolaktisk jäsning. Försvinn ur min savennières! Eftersmaken är kryddig och mineraliteten följer med, men så här vill jag inte ha det.

2007 Domaine Huet Vouvray Le Mont Sec
Vinet är tätare och oljigare än det förra och doften är, förutom utmärkt, påtagligt yngre: Päron och inlagd persika, kryddor och drag åt det tropiska eller cocktailfrukt. Syrorna bara sjunger till i munnen och det är nästan elakt att ha det här vinet i samma flight som Clos St Yves. Smaken är äpplig med fräsande fräschör och drag av äppelcidervinäger och krossad sten. Svinungt vin som är galet läskande i dag.

2005 Domaine des Baumard Savennières Clos du Papillon
Underbart mineralisk doft med mystisk, egenartad, kryddig frukt i skärningen mellan äpplen och päron. Vanilj, lakrits och några blommor samsas med stendammet. I munnen är vinet intensivt kryddigt, säreget och komplext. Smakerna är rena trots komplexiteten, vinteräpplen, persika och en liten beska. Söt frukt i ett torrt vin, ni vet. Mycket bra, flightens vinnare även om Le Mont får höga poäng för syra och cidervinäger.

Andra flighten: sött

2007 Domaine Huet Le Haut Lieu Demi-sec
Liten, sluten, pärontonad doft som mest känns babyung men tinar upp lite efterhand. Mandel kommer till, ett slags kåda och gräsaromatiska sauvignon blanc-toner, men huvuddragen liknar ändå ung riesling: jästig, nytappad päronsoda. I munnen har vinet bra balans och fin tyngd, med härliga syror som galant klarar av den rätt moderata sötman. Citronskal och grape letar sig upp i mjuka gommen och den som hade gissat på ung spätlese hade inte sett något pekfinger från mitt håll.

2006 Domaine des Baumard Coteaux du Layon Clos St Catherine
Fantastiskt säregen doft. Tydligt ylleunken, med havsassociationer och citronskal, kärv, vrång och udda. Fint! En del mandelmassa också, men på doften är det inte uppenbart att vinet ska vara sött. Smaken ändrar på den saken. Det är faktiskt tvärsött, men väl balanserat. Persikosötma och honung i kroppen leder fram till en lång, söt eftersmak med steniga mineraler och ylle. Jättegott! Och idiotsäkert till ost. Vinner min röst i flighten på ren personlighet, även om jag tvekar med nästa vin i glaset.

2004 Domaine des Baumard Quarts de Chaume
Berömt vin från berömt läge med egen rubrik på franska Wikipedia. Doften är faktiskt underbar: lite svampig marsipan i botten, men en fantastisk, svårfångad toppbukett håller mig kvar i kurragömmaleken länge. Rosenvatten? Apelsin? Clementin? Dansk citronvand är jag i alla fall säker på. Lägg till en blandad godislåda, persika och en läskande mineralitet och jag är nöjd. Smaken skäms inte för sina 120 gram socker per liter. Det är sött och tungt med grym koncentration, honung och samma gamla stenkross som klingar ut i en söt och blommig eftersmak. Den här har inte vecklat ut sina nyanser än, men Henrik och ni andra som handlade i februarisläppet behöver inte vara oroliga.

Visst, Sverker importerar Baumards viner och är part i målet. Men det är svårt att tjafsa emot när han försynt frågar hur mycket vin man får i Sauternes för samma peng (Clos St Catherine skulle till exempel kosta strax över 150 spänn på halva). Fast när det gäller mig predikar han förstås för kören.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “6 x chenin blanc”

  1. Henrik Says:

    Den här provningen hade jag gärna gått på, jag sjunger ju i samma kör som du vad gäller CB. Och så hade man kunnat passa på att fråga Sverker om St Yves …
    Papillon, den kom väl inte i februari, va? Finns den för privatimport, eller? Låter som en Zlatanträff i mitt kryss.
    Quarts de Chaume är en favorit, jag älskar det vinet och håller helt med Sverker om priskonkurrensen med de söta bordelaisarna. Sedan är min erfarenhet att lite ålder inte skadar, men man behöver inte ha perspektivet tre decennier framåt.
    Dock, lite synd att det var hel- och inte halvflaskor som kom. En halvflaska är i sammanhanget mer praktiskt med tanke på hur intensivt vinet är.

  2. anders wennerstrand Says:

    Jag tog upp ML-frågan när vi pratade igenom flighten, fast kanske inte formulerat som just fråga, och han var osäker. Jag hade svårt att frikoppla mig från förförståelsen, men nog tusan var det för mycket smörkola och för lite syra. If it walks like malo…

    Clos du Papillon kom inte, nej, och jag tror att Magnusson hade släpat hem den själv. Men han har ju agenturen för Baumard, så en PI är säkert inte omöjlig. Fast även i den, måste jag erkänna, hade jag gärna sett mer tryck i syrorna. Men resten var utmärkt.

  3. Vinös Says:

    Härligt med en ”10 minute lecture on Vouvray” på fredagsmorgonen :)

    Jag är också väldigt förtjust i Loire-chenin men kanske allra mest i de söta. De torra och de mousserande håller inte riktigt samma klass i min värld.

    I jämförelsen med Sauternes är det bara att hålla med. Fast inte pga att de söta Loirevinerna är prisvärda lågprisalternativ, de står väldigt väl utifrån ett rent kvalitetsperspektiv också.

    Även om man bortser från priset dricker jag faktiskt hellre exempelvis en Vendagé Grain par Grain från Dom des Petits Quarts eller en Noble Selection från Dom les Grandes Vignes än självaste Yquem…

  4. anders wennerstrand Says:

    Visst står de på egna ben kvalitetsmässigt, det är vi helt överens om. Att man samtidigt har råd med dem är liksom bara en extra krydda :)

  5. Winepunker Says:

    Roligast med vita söta från Loire är i mitt tycke lagringståligheten. För några år seda drack jag Baumards QdC 1959, gissade fel på drygt 25 år, fullkomligt briljant i sin syra/sötma-balans. Det är sällan man känner mognad, men samtidigt en inbyggd garanti på ytterligare 50 år.

  6. Red Scream Says:

    2006 Domaine des Baumard Coteaux du Layon Clos St Catherine provade jag förra helgen. Det var mycket gott (och mycket sött). Dock ”förlorade” vinet mot Dr F Weins-Prüms 2005 Graacher Domprobst Riesling Auslese, iaf var det den gängse uppfattningen vid bordet… jaja. Diesel mot persikor? ;-)

  7. anders wennerstrand Says:

    WP, det är riktiga långkörare. På ett sätt är det lite kul att de inte får så tydligt ”åldrad” karaktär med en plyschsoffa av tertiärtoner, kan jag tycka. Halvsekelgammal Quarts de Chaume vore sjukt kul.

    Red Scream, Graacher Domprobst är aldrig fel. Eller diesel. Eller persikor ;-) Hur som helst – sött med rejäl syra och jag stannar hela kvällen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s