1880 Malvasia, engarrafado 1900
Någonstans förs de ändå in i den stora boken. De som utan en tanke på egen vinning har hjälpt sina medmänniskor till ett bättre, rikare och värdigare liv. Gandhi, moder Teresa. Tobias Linderoth. Och Niklas J.
Ni kanske minns att Niklas Portugalprovning häromveckan får ett snöpligt slut på ett lördagsstökigt pendeltåg, när jag får åka hem i förtid och missar såväl en flight med gammal Moscatel de Setúbal som en framtrollad pava från 1871. Jag tycker synd om mig själv. Det gör Niklas också, så till den grad att han sticker undan en slatt av en madeira från 1880 från en familjemiddag. Och plötsligt står jag där på Fleminggatan med droppande näsa, häpen uppsyn och en barnmatsburk med malmsey från förrförra seklet i handen. Tack känns liksom lite färglöst.
Jag tvingar mig själv att inte tjuvtitta i facit. Viner äldre än tio, femton år är rätt ovanliga på Creutzgatan och den här gången vill jag ha den fulla, jungfruliga upplevelsen. Det är lika bra att säga det på en gång: Det är tur att jag inte får den här jäveln blint. Det måste vara en ganska speciell känsla att placera ett vin sådär bortåt 100 år fel. ”Sade du 1980, jaha, ja oj, det kunde ha varit yngre, tyckte jag.”
Doften påminner framför allt om single estate-rom, drypande av nötter och bränt muscovadosocker. Valnötsolja är så nära jag kommer när det gäller nötkaraktären. Och så mycket choklad, nougat och mandelmassa. Fudge, gammal speceriaffär, tågvirke, kanel. Målarfärg, som vid en solvarm bodvägg. Märks det att jag inte är van att beskriva den här typen av viner?
Allt är galet intensivt, och alkoholen är rätt högljudd för ett så gammalt vin; spriten dunstar ju i takt med decennierna och alkoholhalten bör vara ett antal procentenheter lägre i dag än när det buteljerades för 109 år sedan. Ni vet den där epoken man inte får kalla för sekelskiftet längre. Det gäller att hålla perspektivet levande här. 1880 avgår Louis De Geer från statsministerposten, Apollinaire och Ekelund föds och Atatürk avlas.
Smaken fyller hela munnen utan att fråga först. Vinet är chockintensivt. Det är dessutom oväntat osött när man förväntar sig ett smeksamt dessertvin. Spritigt är den fula beskrivningen; fatlagrad rom är den vackra. Eller bättre spansk brandy. Samma valnötter, med skal och allt, kommer först, och chokladen inte långt efter. Alla fruktrelaterade nyanser har gått mot torrvaror, utom en antydan till apelsinskal. Eftersmaken är overkligt lång, med lakrits, vanilj, kåda och tallbarr. Till slut finns bara örter och bitterhet kvar och munnen smakar faktiskt klockren Fernet Branca.
En väldigt svår upplevelse att beskriva. Bara åldersperspektivet gör en vimmelkantig. Fantastiskt till efterrätt, i alla fall. Undrar vad man dricker till?
//anders
Etiketter: Madeira, malvasia, portugal
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
mars 20, 2009 den 13:18
Det är när jag läser sådan här – fantastiskt bra (be)skrivet, som vanligt föresten! – som jag inser att vi här hemma har rätt så taffliga familjemiddagar här hemma. Det måste bli någon ordning på det här framöver.
Sedan trodde jag nog att familjen Wennerstrand (m.fl.?) hade fått sig en ny hedonistisk böjelse. Barnmmatspuréer är inte att leka med alla gånger. Även om alltså inte Barroche haft ett finger med i spelet.
Men det är ju rätt raffinerat att klämma in resterna av ett snart 130-årigt elexir i en barnmatsburk. Och vilken tur att ni inte matade ”den lille” med det här! Herregud, från 8 månader står det ju på burken!
mars 20, 2009 den 21:41
Underbart. Att Niklas är en högklassig kille visste man ju förstås, men ändå. Bravo! Detsamma åt dina noteringar. Visst känner man sig som en skurk när man överhuvudtaget har invändningar mot viner av den här åldern? När passeras egentligen preskriptionsperioden?
mars 21, 2009 den 0:28
Det är kul att läsa både din och Niklas J.s kommentarer om dessa gamla godbitar. Senast jag drack en riktigt gammal sak var 1999, en Barbieto Bual från 1864, biljant!
Tack och lov har jag en Barros 1887 i källaren (believed to be, som det heter), skall bli kul när jag fyller 50…
mars 21, 2009 den 5:06
Martin, hedonism moves in mysterious ways… Tur att hon inte har åldern inne än på några månader så att jag slapp dela med mig.
Frankofilen, helt rätt. Otillständigt känns det. Som att knuffa omkull tanter i affären för att de går för långsamt.
WP, glöm inte att slå över Barros på barnmatsburk.
mars 21, 2009 den 11:36
Oj, plötsligt händer det! Lilla jag nämns i samma andetag som Tobias Linderoth ;-)
Tack för vänliga ord Anders och Frankofilen! Men nu var det inte mer än rättvist att Anders som skulle upp i ottan också fick sin beskärda del av ålder!
Jag fick ju tag på två ex av flaskan och den som är uppdrucken hade sjunkit en del – räknar med en uppvisning i högre skolan av flaska två!
Winepunker, misstänker du sitter på en tawny colheita. Barros har en ganska ansenlig mängd sådana och då tror jag den håller. Är det VP så är det nog lite mer si och så med vinet…Barbeito som du för övrigt nämner gör underbara viner och de är högt upp på min lista!
mars 21, 2009 den 14:04
Inte alls, det är en Barros Malmsey (Artur de Barros e Sousa, Lda.), ursäktar att jag var lite otydlig. Jag har lite erfarenhet av äldre Madeira just från Barros, 1860 Bual, 1860 Malmsey, 1890 Bual och 1954 Malmsey jag jag haft förmånen att prova och alla har varit exemplariska.
mars 21, 2009 den 14:25
Winepunker, ingen fara! Det blev ju bara bättre! Malmseyn lär hålla ett tag till – ser fram emot dina kommentarer den dagen den ska drickas!
Ikväll blir det Terrantez från en idag tyvärr nerlagd firma, Adega do Torreao. Dekanterade den igår och kunde ju naturligtvis inte låta bli prova en slurk – himmelskt och snudd på tårflöde! Den är dryga seklet så halvtorr och förmodligen en ljuvlig kombo till min svampsoppa!
mars 21, 2009 den 14:53
Och, måste jag fråga, hur får du tag i allt det här? Plundrar du gravfält?
mars 21, 2009 den 20:01
Underbar berättelse, underbar Niklas!
Nu är vi sugna på lite sociala vinorgier snart igen..
(Ska bara stöka undan ett skivsläpp och en konsert med a Camp).
Vi återkommer!
/S
mars 21, 2009 den 20:57
Martin, inte alls – jag bara traskar iväg några kvarter, träffar Niklas och får leverans i burk. Skitenkelt. Eh… eller menade du Niklas?
S, vi ser fram emot återkomsten. In bocca al lupo med all musik.
Niklas – det var dags. Linderoth har väntat länge på den här chansen.
mars 22, 2009 den 9:27
Ja,även om Linderoth haft ohyfset spela för Everton är jag ändock stolt :-)
Martin W – om frågan inte var till Anders så svarar jag att de gamla portugiser jag köper samtliga kommer från Lissabon och främst två vinbutiker jag fått god kontakt med.
Senast fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till, 12 fl gammal Madeira + 6 flaskor moget rött. Det är dessa som betas av just nu…
mars 23, 2009 den 22:11
Anders: Då det är din blogg och jag var så otydlig så ber jag om syndernas förlåtelse. Och en liten skvätt 100-årigt nattvardsvin.
Niklas. En sten föll från mitt hjärta. Riksantikvarien är återkallad.
Och faen vilka usla kontakter undertecknad har, inser undertecknad.
Men undertecknad hittade en 45-år gammal colheita på regeringsgatan. Alltid något. Om jag spar den tills jag blir.., hrmm, 90 år, så har jag ett hundraårigt vin.
Jobbigt det här med perspektiv.
mars 23, 2009 den 23:32
Martin, det var hur tydligt som helst – jag försökte bara vara lite rolig…
Pespektiv kan man sitta hela natten med om man dricker sådant här. Man skulle inte känna igen mycket på 1880-talet, tror jag.
mars 23, 2009 den 23:43
;)
mars 25, 2009 den 10:42
Martin W, du hör bara av dig till mig så kan du få vara med på en beställning framöver!
Sist lyckades jag få fantastiskt bra priser jämfört med vad de krävde för flaskorna i butik så med lite flax kan jag nog landa en sekelskiftesgammal Madeira under hundringen – eurohundringen vill säga :-)
mars 25, 2009 den 16:07
Ok, det gör jag! :)