1999 Château Climens
Doften känns på en halv meter. Mandelmassa förstås. Körsbär, torkade blommor, katrinplommon.
Jag får titta flera gånger för att fatta att glaset är tomt.
Climens är det där slottet som en del faktiskt på allvar jämför med Yquem ibland. Hundra procent semillon, fatjäsning, skördar tidigare än alla andra eftersom botrytissvamparna av någon anledning verkar ha lättare att växa till sig där. Syrorna tackar och tar emot, och vi som söker fräschör i söta viner gör samma sak. Man ska ju inte jämföra med torra viner, men sju hektoliter per hektar är ett ändå skapligt snålt uttag. Nu blir det en liten mousse de canard på gyllenfrasiga smörstekta brödskivor, och lillebrors pärongelé med rosmarin som flytande bärnsten bredvid, och enda molnet på himlen är att man är mätt och däst efter förrätten.
Årgångarna för botrytiserade viner följer inte riktigt resten av Bordeaux, för den där bortskämda lilla svampen vill ha sina egna förhållanden – utöver all annan svindyr princessbehandling, som plockning i ändlösa tries tills man har fått in alla druvorna vid rätt tidpunkt. 1999 anses väl sådär; de betyg jag har sett ligger runt 88. Ändå är doften en explosion av botrytis och plötsligt sitter alla och stönar i köket.
Här finns en himmelsk och mycket tydlig ton av saffran. Mogna äpplen och aprikoser från fruktträdgården, och svävande apelsinblommor, underbart. Rostade nötter, underbart igen. Regnbågen tar inte slut: nougat, vaniljstång och orientaliska kryddor. En liten aning oxidativ sherrykaraktär. Dessutom det där lösningsmedlet man ofta hittar i ädelrötat.
De oanständiga stönen går över i grymtningar. Vinet smeker hela munnen, rikt, tungt. Men lätt. Förlåt mig – man hamnar i det där oxymorondiket varje gång man försöker beskriva bra sauternes. Intensiteten är perfekt. Kanske finns inte alla syrorna på önskelistan här i år, men de klarar ribban med luft emellan. Ni vet, jag har gjort panna cotta på saffran och hjortron som påminner om det här vinet. Eftersmaken klingar ut i rostade nötter och mandeltårtbotten, och stannar kvar tills man börjar borsta tänderna och ge den vinkar om att det är dags att gå hem. Sedan kan man som sagt lukta på det tomma glaset tills man somnar.
Jag måste verkligen se till att spräcka nollan i Yquemkolumnen. Det ska alltså bli ännu godare än så här?
//anders
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: Barsac, Bordeaux, botrytis, Frankrike, sauternes, sémillon
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
mars 14, 2009 den 11:55
Eller varför inte en de Fargues först? Strålande vin under Alexandre’s ledning. Sen d’Yquem!
Föresten, borstar du tänderna efter en sån här goding? ;-)
mars 14, 2009 den 12:21
Climens 1999 är klart underskattad. Jag har provat den ett flertal gånger sedan 2002 och den har en spikrak utvecklingskurva, den kommer att bli bättre länge än kan man misstänka.
Detta är dock inte min favorit, Suduiraut ligger bättre till med sin lite rikare/sötare stil (det känns lite fånigt att ha Yquem som favorit, den dricker man alltför sällan).
mars 14, 2009 den 12:26
Som sagt, borstar du tänderna….;-)
2001 Suduiraut skulle också kunna vara ett bra substitut i väntan på Yquem. Finns fortfarande tillgänglig på halvflaska för dryga femhundringen.
Annars är nog 2001 Cuvée Madame från Château Tirecul la Gravière en riktig höjdare. Årgång 1993 har enligt Parker sparkat rumpa på Yquem 1989 och även de efterföljande årgångarna höjdes till skyarna. Inte är det så långt mellan Sauternes och Monbazillac så att man ska behöva tro att 2001 är annat än ett bra botrytidsår även där. Har inte provat själv ännu, men jag ska:-)
mars 14, 2009 den 18:43
Jag har aldrig druckit Climens, men d’yquem är något speciellt.
Har druckit d’Yquem blott tre gånger, men minns alla tre knivskarpt.
Andra gången var roligast. Min mammas 50-årskalas och en helflaska hon just fått av min bror halas fram – can’t better the occassion, liksom.
När alla smakar är det tyst länge, länge. Sedan börjar någon mumla, nästan stammande, men avbryts raskt av min mormor som med stadig stämma säger: ”Det här var gott, finns det mer?”
Jag har druckit det till lite Roquefort (sublimt), en äppelkaka på Belle de Boskop och mycket mandel (ett lyft) samt till anklever (unbelievable).
När smakade det bäst? Hvergang.
Men det låter inte som att jag skulle neka mig hes om någon häller upp lite Climens …
Rieussec lär ju också vara en producent som åtminstone goda år kan nafsa d’Yquem i hälarna. 100p av WS i årgång 2001 t ex.
mars 14, 2009 den 19:32
Se tandborsten som en metafor för hur man beter sig när gästerna inte vill gå fast man håller på och somna ;-) Man drar sig för att ta fram de riktiga grejorna efter ett sånt här vin, ja.
Jag gillar både Rieussec och Suduiraut, och båda ligger här och väntar, men de får jobba för att ge sig på Climens. Som sagt, lite bättre syra bara, så…
Cuvée Madame var väl ett vin som kostade som Periquita innan Parker öste poäng över det, har jag för mig. Vore kul att prova.
Henrik: Heja mormor!
mars 14, 2009 den 21:06
Climens har skänkt mig större njutning än Yquem. Fast jag har inte provat någon riktigt gammal årgång (av någotdera slotten). Climens känns oftast fräschare, Yquem mer kompakt och imponerande kanske men inte lika gottgottgott.
Cuvée Madame (och Tirecules vanliga) köper jag nog ännu hellre (kanske ur viss prisvärdhetssynpunkt). Det är definitivt i samma liga.
mars 15, 2009 den 11:55
Fräschör är ju rena Pavlovordet för mig, så det är kul att höra dig jämföra slotten. Att jag dessutom enligt CellarTracker betalade 287 spänn för den här flaskan ger ju också några pluspoäng mot Yquem…
mars 15, 2009 den 13:58
Fy fan va bra du skriver herr Wennerstrand… syre-junkie som jag är har jag bildat ett sjukligt sug efter sauternes… och mogen mango!
Men restsocker åsido, alltid lika trevlig läsning, följer den med glädje!
mars 15, 2009 den 14:26
Men tack! Det där gjorde min söndag…
Och mogen mango står högt på min lista också.
mars 15, 2009 den 21:20
Underbart inlägg, som så många gånger förr. Och tack Henrik för kommentaren om mormor – sitter fortfarande med ett stort leende på läpparna.
Funderar lite på det här med Yquem. Visst är man grymt sugen på att testa, bara för att se vad det innebär. Och när man kikar på Systemets hemsida minskar ju inte direkt suget. Vad sägs om en halvflaska 1999 Yquem för 1339 riksdaler? Visst, jag fattar att det är en halvflaska, och jag fattar att det är svindyrt, och jag fattar att den inte är särskilt mogen, och jag inser risken för att bli besviken, men jag vill jag vill jag vill!
*Slutar sparka och slå i golvet, reser mig upp, och försöker återgå till en någorlunda vuxen uppenbarelse*
mars 15, 2009 den 21:33
Tack Mårten! Nu är det jag som sitter med leendet klistrat på läpparna…
Vi får väl slå oss ihop några stycken och dela på kostnaderna. Det har ju funkat förr – men det är förstås tuffare med halvflaskor.
mars 15, 2009 den 21:58
Hej alla!
Till er som diskuterar oskulden vad gäller d’Yquem är mitt råd följande:
Ska ni hosta upp de summor en d’Yquem ändå går för så se till få ett bra år med mognad. Då först inser man slottets storhet! Är man 10 pers så blir det ändå till en sjua var och insatsen kan sluta på 300-400 per deltagare. Och det är det värt istället för att köpa en mellanårgång av slottet.
Är man däremot rädd för att bli förälskad i elixiret ska man nog köpa exempelvis en som 1999:an som är en slankare och mindre spännande d’Yqyem. Då lever man åtminstone inte i vetskapen att jag provat något av det största i vinvärlden men har inte råd köpa det igen!
mars 15, 2009 den 22:18
Jag är rädd, men den risken tar jag. Alltså version ett, om det någonsin blir av. Jag kan vara rätt nöjd med Climens ett bra tag framöver.
mars 15, 2009 den 23:34
1 flaska av den underbara 1986 finns kvar i Gbg ser jag. Precis under tretusenlappen. Mycket bättre blir det inte!
mars 16, 2009 den 0:01
Kanske tur att en flaska alltid betyder felaktigt lagersaldo. Annars ligger det någonting underbart dekadent i att välja mellan en chartervecka och en halvpanna jäst druvjuice.
mars 16, 2009 den 0:10
Är det så? Det visste jag inte…
mars 16, 2009 den 8:35
Niklas! Intressant med den underbara 1986. Sägs ju vara en legendarisk årgång i Sauternes. Det tycker WS också, men 86 d’Yquem får 83 poäng. 83 …
Jag gick in på WS hemsidan i går för att fundera just i dina banor och tänkte, hmm, 86? Vidare till WS och hittar 83 poäng och en note som faktiskt är allt annat än lockande. Det finns fyra provningar på WS, första från 95, sista från 99 och betyget blir sämre för varje test.
Vad gives? (Och, nej det är inte Suckling bakom betyget).
Om man nu inte vågar satsa tre papp på detta så finns 88, 95 och 97 som alternativ. Om man inte bara ska gå helt och hållet för det och satsa 6499 på 2001:an …
mars 16, 2009 den 10:02
Hej Henrik,
Advokaten säger väl 97 pinnar om jag inte minns fel – kollade det som hastigast när diskussionen kom upp igår.
Hursom, jag tyckte 1986:an var en av de mest spännande i en d’Yquem-vertikal jag fick provat genom för ca två år sedan (från 1983-1996, dock ej alla år). 1996 var jag också mycket förtjust i. Kanske hänger samman med att jag vill ha min Sauternes i den stramare stilen vilket bägge årgångar representerar fint. När det blir mer nektar är jag inte lika begeistrad vilket var fallet med exempelvis 1983:an (som dock var makalöst bra om jag ska försöka mig på lite objektivitet!).
1999 är väl något av en lägerdelare då, om jag minns rätt, det var första årgången för den nya administrationen. Och en administration som uttalat sig i ordalag som ’d’Yquem ska bli ett mer lättillgängligt vin’ vilket medförde stor oro bland anhängarna. 1999 blev väl i den lättare skolan men det beror nog mer på årgång än på ändrat produktionssätt/skördeuttag. Provade den i all hast för något år sedan på Grappe men inte så att jag vill uttala mig allt för kategoriskt på ett smakprov i farten. Dock var det tillräckligt för att inte stanna upp och glömma bort sig själv för en minut vilket jag anser vara ett minimumkrav om jag ska betala ett par tusen för en flaska. Oron kring de nya ägarnas stil kan jag inte uttala mig om för jag har inte provat en d’Yquem yngre än 1999:an men 2001 ska ju vara något i hästväg!
WS betyg låter direkt underligt – jag fann 1986:an i en klass för sig men å andra sidan lägger jag inte särskilt mycket tilltro till WS.
När vi nu talar d’Yquem måste jag få dela med mig av en smått otrolig historia! Min gode vän ringer en dag och säger jag måste komma över efter jobb; han har varit på en fantastisk vinprovning och fått med sig ett smakprov hem. Jag är trött, riktigt trött men N övertalar mig och jag släpade ändan till Lilla Essingen. Väl där häller han upp ett litet glas av en bärnstensaktig dryck som doftmässigt påminde mig om Tokaji Eszencia. Smakkoncentrationen var även den som ett outblandat juicepaket och jag var övertygad om att det var en topp, topp-Tokaji. Men icke, det visade sig vara d’Yquems legendariska 1967 som man satt där och provade en vardagskväll! Helt ofattbar koncentration!
Jag inser jag varit lyckligt lottad som fått prova en hel del d’Yquem genom åren och är oerhört tacksam för erfarenheterna – jag har dock aldrig köpt en flaska själv så jag är fullt medveten om det läskiga i att byta en charterresa mot en flaska mögelvin! Med andra ord; jag är gärna med på en andel d’Yquem och hade inte sagt nej till att prova ett glas av 2001:an!
Beklagar det långa inlägget!
mars 16, 2009 den 16:57
Niklas!
I mina ögon är ditt inlägg inget att beklaga, tvärtom!
Jag bad ju om nån form av tänkbar förklaring, inte minst eftersom WS rätt ofta dyker upp med skumma notes och poäng. Det är bara det att det här finner jag bortom märkligt. Toppårgång, ett av världens mest berömda slott och betyget går från 95p (och en mycket lockande note) till 83p och avslag på fyra år. Det handlar dessutom om ett vin som WS provat i 1834 års årgong och menar att den är seemingly ageless – drick till 2030 … Inget spekulerande i flaskvariation heller. Go figure.
Jag kan också tänka mig att köpa en andel d’yquem vid tillfälle. Skulle kunna vara kul att ställa den mot en Moulin Touchais från 1971 á 599 pix – bara för skojs skull …
mars 16, 2009 den 16:58
Vilken årgong som helst ska jag börja korrläsa mina inlägg lite noggrannare, för övrigt …
mars 16, 2009 den 22:19
Långa inlägg välkomnar vi, det är innehållet som räknas. Jag vill också vertikalprova Yquem – och ha vänner som tvingar en till Essingen för att prova stratosfäriska viner…
Advokaten ger för övrigt 98 till Yquem 1986 och det libertarianska drickfönstret 2000-2040. Så det är inte brådis med den där provningen. Men tanken mognar.