2005 Gérard Bertrand L’Hospitalitas
Visst är det bisarrt hur olika man kan uppleva ett vin vid olika tillfällen? För bara några veckor sedan fick den här svartsoppan Kranklklockorna att ringa och Kalifornien kändes som ett tryggt tips. I helgen, lite raskt dekanterad till sorgmarschen över en korkskadad Cos d’Estournel, har den fötterna fast nedstoppade i stenig sydfransk jord. Med gummistövlar på.
Vinet växer under hela kvällen, så det är lite som att utvärdera mittfältet efter en träningsmatch på en marsfrusen grusplan. Men den här blandningen 
på syrah och mourvèdre* är en underbar dejt mellan det moderna och det traditionella. Frukten är yppig och intagande, drottningsylt och björnbär och nästan lite blommiga övertoner, fruktfokuserat och lättgillat med stor skicklighet och nyansrikedom. Och lite mandelek.
La Clape är en underregion i Languedoc, en ö som med tiden har blivit en del av fastlandet. Vin med medelhavsutsikt, alltså, och geologiskt rätt spännande. Trots att Bertrand gör vin på 250 hektar, kontrakterar 40 odlare och dessutom är hotellmagnat osar det här vinet av sin terroir. Flaska nummer 2 916 har en salt järnkänsla, tjära och stenig flintrök så att det nästan kliar i munnen. Lite bondska toner. Och så hela cykelkorgen full av färska bladörter, de där som bortskämda sydfransoser plockar vilt i stället för att köpa i små fåniga dyra plastkrukor på Ica – timjan, oregano, rosmarin. Sätt det här registret vid samma bord som fruktfesten från 2000-talet och du får ett grymt gott och intressant vin.
Lammsadeln har vi köpt av bonden vars ulltottar betar intill våra kompisars lantställe i Närke. Resten av ulltotten också, för övrigt. Det kan vara ett av de godaste lamm jag har ätit, fettsprängt, spänstigt och intensivt kryddigt. Mötet med örtiga L’Hospitalitas är årets bästa parning.
//anders
* Systembolaget anger 50/40 med 10 procent grenache, medan Bertrand bara skriver syrah och mourvèdre, utan proportioner, på baketiketten. Och Bertrands hemsida är så rörig att jag inte orkade komma vidare med saken.
PS: Odlare på La Clape har slagit sig ihop om en PR-sida, en français, med drivor av info. Framför allt vill franskspråkiga inte missa den underbart ostiga lilla dikten om områdets viner. Jäsningen där livet exploderar i miljoner atomer…
PS 2: Namnet har inget med gästfrihet att göra. Där vingåden ligger i dag stod Narbonnes hospital på 1500-talet.
PS 3: Finare Vinare och Frankofilen har också smakat om.
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: Frankrike, La Clape, lamm, Languedoc, mourvèdre, Syrah
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
mars 11, 2009 den 16:21
Hej!
Här har man surmulet gått och vägrat all kontakt med storproducenten Gèrard Bertrand (förutom ett sött vin doux naturell fran Maury som jag måste medge var riktigt prisvärt) och så haglar lovorden – dessutom med omdömen som ”nyanser” och ”terroir” – ord som jag brukar gilla. Kanske lika bra man ger sig, hans billigare Château L’Hospitalet 2006 finns på mataffären för runt 8 Euro om jag inte missminner mig. Jag ska ge det en chans och återkommer. För övrigt vill jag tacka er alla för suveräna vin och matbloggar!
mars 11, 2009 den 23:17
Jag har inte kommit till skott än men nu är jag oliiiiiidligt sugen!
Jag håller med om dikten och Gérard Bertrands hemsida. Den förstnämnda är fin medan den sistnämnda suger…
mars 12, 2009 den 4:56
AÖ, visst blir man lite förvånad? Vad det säger om €8-vinet vet jag i och för sig inte. Fast det är klart, €8 motsvarar väl runt 250 spänn numera… Och tack för vänligheten.
Fredrik, bara att skruva upp. Fast det är rätt ungt fortfarande, så känn ingen panikångest.
mars 12, 2009 den 10:45
Fransmännen är väl för underbara! Ingen trippelironisk pretto-överkänslighet där inte. Och Baudelaire är fortfarande högaktuell undervisning i skolan…
Bertands hemsida är nästan lika välgjord som Telias talsvarstjänster. Välkommen in och gå vilse.
Lammet låter helt underbart – vår söderhallssadel var faktiskt lite seg. Och det känns väl som att L’Hospitalitas har några år kvar till toppen av sin potential…
mars 12, 2009 den 13:17
Japp. Möjligen kan man invända att poeten i fråga inte hade mått dåligt av lite mer Baudelaire. Men ironin känns långt borta…
Jo, lammet var faktiskt helt grymt och nästa beställning av bonden i fråga känns bokad. Andra styckdelar har varit alltigenom tillfredsställande (långkok, kotletter och annat), men sadeln slog det gnistor om.
Nästa flaska om ett knappt år känns väl lagom. Men det är kul att det är så gott redan, trots att potentialen inte känns uppfylld.
mars 12, 2009 den 22:08
Bah, potential schmotential. Jag misstänker att vinet faktiskt befinner sig på min egna smakmässiga topp just nu. Det blir säkert utmärkt när det lugnar ner sig och handlar mer om terroir och garrigue än frukt, men det är rätt oemotståndligt som det är. En smakfråga såklart.
Kul att vi allihop tycker att gummistövlarna är rätt så rejält nedkörda i den franska myllan när vi ser etiketten ;-)
mars 12, 2009 den 22:33
Det är ju jättegott just nu. Jag kände ändå att den där frukten kan veckla ut sig ännu mer, särskilt som vi inte hann dekantera ordentligt. Så mer av samma sak, helt enkelt, och ännu lite mer aromatik.
Alltså, så här i efterhand känns det obegripligt att jag inte kunde placera det här i södra hexagonen…