1998 Château Fonroque
Vi är många som skriver, både proffs och bloggare, som brukar önska oss mer färdiglagrat på bolaget. Och mer bordeaux. Så även om en St Emilion inte gör någon sommar får man ju ta skeden i vacker hand och handla när Fonroque från 1998 dyker upp för en 250-lapp.
Aptiten fixar vi genom att skjuva barnvagn genom snömodden från Kungsan till östraste Djurgården och tillbaka, och inte ens Rosendals himmelska semlor – hemvevad mandelmassa med grova bitar mandel, yum – kan ta knäcken på den. Och så helstekt med frästa vaxbönor och halstrade körsbärstomater. Vår grand cru luktar lite skumt direkt ur flaskan, men hinner staga upp sig i karaffen medan köttet går klart.
Så, det var bättre: Örtig svart vinbärsmarmelad kryper fram mitt i den åldrade plommonfrukten, och en snäll björnbärsnyans ryms också. Gröngräs hittar vi, men det ligger något dammigt över doften. Ceder, vanilj, kaffe och en antydan till stallighet känns som att det hör hemma här.
Det är Bordeauxdynastin Moueix som håller till på Fonroque. Men titanen Christian (Pétrus, Dominus med mera) har inte varit här, och Alain Moueix som får beröm för att ha höjt kvaliteten med biodynamiska metoder började först 2001. Nittioåttan är mest som St Emilion var förr. Vinet är syrligt i munnen och en del tanniner är lite osnygga även om det mesta har smält ihop vid det här laget. Det är hyggligt tryck i frukten, men inte tillräckligt för den mjukt plommonfruktiga stilen. Vitpeppar och cassis i eftersmaken kan man i och för sig sitta och suga på. Efterlyses: personlighet!
Ett inte särskilt upphetsande vin, men helt schysst till maten. Helst vill man ju slippa skriva helt schysst och 249 kronor i samma post, men jag tror att alla som tycker om bordeaux börjar bli vana.
//anders
Explore posts in the same categories: mat, vinEtiketter: Bordeaux, cabernet franc, Frankrike, merlot, St Emilion
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
februari 27, 2009 den 21:00
Kan bara trösta dig med att jag tyckte i princip detsamma. Och då betalade jag nog snarare 300 pix ur BS för något, eller ett par, år sedan.
Fast den (Fonrouqe) var ju åtminstone bättre än den andra ´98-an jag handlade vid samma tidpunkt för ganska exakt 2*250 kr. (ett andravin, Padodes..).
februari 27, 2009 den 21:09
Jqag provade Fonroque -98 på restaurang i Uppsala för ett år sedan, och hade mest noterat intryck som mjukt men inte utan stramhet, balanserat, medellång eftersmak…. Inget vin med större personlighet lät det som även där.
Att betala 249:- för tio år gammal Bordeaux av hyfsad kvlaitet känns dock i sammanhanget överkomligt. Konkurrensen i klassen är ju ganska gles, och vill man undvika missfoster till sötfruktig chilensk pinot noir som jag fick på konferensen i veckan så får man ibland bita i det sura äpplet…
februari 27, 2009 den 21:11
Nio minuter, nytt kommentatorsrekord! Nä, det här var liksom just helt okej, varken mer eller mindre, och glömt om några månader. Men 1998 Pagodes var ju en riktig mina… Tyckte du som jag?
februari 27, 2009 den 21:19
Konjären, missade dig när jag skrev själv. Du har förstås helt rätt. Och det är väl det jag far efter, lite sorgset, på slutet; så ser marknaden ut. Det är inget fel på det här vinet, utom just att jag inte kommer att minnas det till midsommar.
februari 27, 2009 den 23:08
Visst var Fonrooque utan större personlighet och uttryck (och heller inget jag lägger någon lördagspeng på framöver). Rapporter säger att 01-an ska vara ett betydligt större vin..
Pagodes – mina?
Skojar du?
Det var nästan komiskt uselt.
Borde användas som referensvin för katagorin ”överprissatta skitviner från BDX”.
Hur kan ett sådant här vin ens släppas från producenten?
Och hur kan systembolaget (med sina numera ”kända” omhuldade kvalitetskrav inför sina nyhetssläpp) sälja skiten?
Fan vet.
februari 27, 2009 den 23:14
En del lagrat hittar man här, en del för t.o.m. en relativt överkomlig peng för att vara från 45é breddgraden? Fast 250 kanonkulor är svårt att toppa, antar jag?
http://www.aeterno.se/pages.asp?PageID=336&MenuID=765
februari 27, 2009 den 23:16
Förlåt för hyperpostningen,
Det här med länkar övergår mitt förstånd emellanåt:
Klicka för att komma åt aeterno_prislista_bordeaux%20_lagrat_081201.pdf
februari 28, 2009 den 5:10
2001 bör ha varit Alain Moueix första årgång, så det kan nog vara ett helt annat vin.
Men Aeterno får man hålla ögonen på, det har du rätt i. Och när man brottas med plånboken gäller det att tänka på värdet med att slippa lagra själv i åratal; ett litet kapitalbindningsdiagram brukar hjälpa till, och en titt i garderoben.
Nä, 98 Pagodes var ganska ruskigt. Trist, det var ju inte så länge sedan 1996 såldes och smakade finfint till lilla lammet för en hanterbar peng.
februari 28, 2009 den 9:38
Hej Anders,
Tja, jag kan nog egentligen inte bidra med mer än ett instämmande i allt du skriver, samt övriga tråddeltagare. Fonroque har för mig varit ett kraftigt överprisat vin under många år och som enbart levt på epitetet Saint Emilion.
Alains ankomst gör att jag ändå håller ett öga på egendomen och tänkte göra ett försök hitta en 2005:a för att kolla hur de hanterat årgångens storhet.
1998 är dessutom tufft. Ska man vara lite krass var 90-talet inte snällt mot Bordeaux där årgångar som 1995 och 1998 kanske fått lite för positiva omdömen initialt. Nu när man sitter med beviset i glaset så har bägge årgångar, främst 1998 visat att det inte var någon dans på rosor och det finns många besvikelser därute. Minns Chateau Margaux 1998:a för ett år sedan som var en gruvlig besvikelse. Lyckas inte ett sådant slott vete tusan….även taget i beaktan att det generellt sägs vara ett Merlotår.
Och vad gäller Cos; deras förstavin suger i 1998. Riktigt medioker; t o m blekare än 2002:an som överträffar den med god marginal. Parker är ju inne på att något inte var rätt i källaren under några år efter 1996 och det är bara instämma. Visst ska dineros trilla in men vill man behålla sitt renommé säljer man inte en Pagodes som smakar lika illa som hemkört vin. Fast å andra sidan; det finns ju numera en marknad i öster som köper allt, bara det står Bordeaux på etiketten, kostar en halv bondgård och har en pagod på etiketten…
mars 1, 2009 den 20:27
Beträffande Aeterno så är det Vinmannens och Direktörens firma; samma killar som driver Gefle Vinkällare. Om Vinmannen själv fick välja skulle de nog bara handla i Bordeaux och Bourgogne pre 1990, men jag tror att marknaden är lite i tunnaste laget för det. Har förstått att de dock säljer en del till restauranger i det segmentet.
Beträffande Pagodes -98 har jag inte provat och lär – efter beskrivningarna här – inte göra det heller…
:-)
mars 2, 2009 den 4:56
Niklas, beklagar det sena svaret. Visst vore det kul att hitta en yngre upplaga för att se vad som hänt efter 2001. Och jag har fått varningar om 98 bdx förr, men det har uppenbarligen inte tagit bättre än att man gör den här typen av chansköp… Nästa gång blir det mer due diligence.
Konjären, du kan med bibehållen nattsömn stå över 1998 Pagodes. Där var jag varnad, eftersom Cos precis som Niklas säger hade varningsflagg över sig. Fast det var nästan lite kul att prova när Munskänkarna hällde upp den på nyhetsprovningen.
mars 2, 2009 den 21:25
Jag fatprovade 1998:orna, två månader gamla. Fick chansen när jag jobbade i vinbranschen i Köpenhamn på den tiden då det begav sig. Var då mestadels imponerad av Merlot-vinerna och minns det diskuterades ganska vilt kring bordet kring Cos. Vissa gamla rävar gillade men yngre dissade totalt…
Fast nu vill jag inte bara vara negativ utan skriva något gott om Cos också! När jag fyllde 35 korkade jag bland annat upp en 1996:a från slottet. Ett fullständigt fantastiskt vin och något av det bästa jag provat från dem, bredvid 1990:an. Så visst kan Cos!
mars 2, 2009 den 22:11
Har druckit en del Fonroque (1988, 1989, 1994, 1997, 1998, 2000, 2006). Di gamle är emellanåt hyfsade, emellanåt ganska tunna. Det är bättre sedan 2001 då Alain M tog över. Har klara funderingar på att beställa en låda 2005 från goodwine.se trots att firman verkar en aning osäker. Provade 1998an i London i nov-07 och blev positivt överraskad, köpte därför ett par flaskor när de nu släpptes på SB för klart resonabla 249 SEK. Tyvärr var inte vi heller så imponerade, Anders sammanfattar fint med ”helt schysst matvin”. Viss flaskvariation har vi även upplevt.
mars 3, 2009 den 5:06
Niklas – vilket kunde förklara varför Pagodes 1996 var bra. Vore kul att prova storebror.
Vintresserad – jag vet inte hur deras fraktmodell ser ut, men du kan ju prova några stycken innan du ställer undan en låda. Fast året är ju bra.