2006 Felton Road Block 5 Pinot Noir
En egendom där de äldsta stockarna nyss har kommit upp i tonåren, och där det blir 39 grader varmt i februari – behöver man verkligen bry sig om deras pinot?
Om du frågar Blair Walter på Felton Road kommer han att svara ja. Och om du fortfarande känner ett behov av att fråga mig efter det kommer jag att hålla med. Det kan bli ordentligt varmt i Central Otago på vintern, förlåt, sommaren, och Walter är övertygad om att det är hans biodynamiska approach som ger jordar och stockar verktygen för att klara av sådana spikar.
Sedan struntar vi i Blair Walter, som tycker att ingen Block 5 yngre än 2002 ska drickas i dag, och korkar upp 2006 till ankan. Doften är avgrundsdjup. Intensitet, precision, och inte ett spår av ett jättevarmt år. Central Otagos inlandsklimat, inklämt bland berg i Kebnekaiseklassen, ger skapligt kalla nätter trots all sol. I näsan blandas körsbär, röda vinbär och kryddor i perfekt balans på en köttig grund som man bara vill tugga på. Ovanpå svävar en återhållet parfymerad pust av violer och apelsin.
Förutom biopysslet kör Walter med jäsning utan att krossa, så att hela druvor jäser med en del hela klasar, och han kunde nog snacka några veckor med Greg Brewer om hur det lyfter aromatiken i pinotviner. Faten är lufttorkade och bara en tredjedel är nya varje år, vilket märks tydligt: Frukten har helt fritt spelrum utan att krocka med träväggar. Vinet är smeksamt och förföriskt i munnen, elegant, syrligt och smidigt, med tydliga citrustoner på körsbärsbotten. Och så den där violen på toppen. Det tar ett tag innan målarboken har fyllts med färg, och det kan kanske vara lönt att stoppa undan resten ett tag, men det är förtvivlat gott.
Walter är en stor beundrare av den gamla världens viner, och det ringer tydliga bourgogneklockor när lite luft har väckt Block 5. Men mättnaden och intensiteten i frukten skvallrar om något annat, och när man håller dem i så strama tyglar som Felton Road gör för att klara syltdiket kan det bli precis min smak. Det här förblir en av de godaste pinoter jag har druckit.
//anders
PS: Körsbärsmarmelad och passionsfrukt i såsen känns nästan som fusk när man ska dricka NZ-pinot till.
Explore posts in the same categories: vinEtiketter: Central Otago, fågel, Nya Zeeland, pinot noir
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
februari 10, 2009 den 20:58
Köpte blocket jag när 2005:an var innne i BS. Kunde naturligtvis inte heller hålla fingrarna i styr men vad gör det när det smakar gudomligt!
februari 10, 2009 den 21:03
Eller hur… Vore kul med en parallell mot Block 3 någon gång.
februari 10, 2009 den 23:53
Och även den utan block skulle vara kul ha med i en sådan uppställning!
februari 11, 2009 den 13:08
Absolut! Jag har hittills inte tyckt att den har i närheten av samma djup som blockvinerna; lite opersonlig standardpinot från nya världen, sådär, och att den inte har försvarat sitt pris. Så visst vore det spännande att få dem sida vid sida. Och så en bourgogne for good measure.
februari 11, 2009 den 13:24
Mycket trevlig vinupplevelse – tusen tack för en trevlig kväll.
Efter fredagens felgissningar och villospår var det iallafall tillfredsställande att spika FR (non-block) blint på vinbaren kvällen efter :-)
februari 11, 2009 den 13:45
Nöjet helt på vår sida. Så här i efterhand hade man kunnat dra upp några fler pannor, men vi får ta det nästa gång (och se till att det inte dröjer så jävla länge den här gången ;-) )
Grattis till spiken, får man säga. Men vad tyckte ni om den?
februari 11, 2009 den 18:54
Felton Road, en av mina absoluta gullegrisar sedan jag var i NZ 1999 andra gången. Har konsekvent köpt alla sorter från alla år sedan 2000 när den visade sig i Sverige via Portofranco (livet före Divine). Underbara viner (med liten brasklapp för 2002 som hade lite väl överkoncentrerade toner, speciellt på blockarna)!
Lite tveksam är jag dock till 2007 (den vanliga, har ej provat blockarna), nästan väl fruktsöt i stilen, dessutom börjar priserna dra iväg en aning. Om du inte provat Felton Road ‘Cornish Point’ 2007 (experimetverkstaden har börjat ge frukt) är det något att se fram emot, kryddigare och lite stramare, superläcker…
februari 11, 2009 den 22:55
Jag blir svårartat sugen på lite Felton Block. Men vilken skillnad är det egentligen mellan block 3 och 5? Mest stilistisk antar jag, men hur?
februari 12, 2009 den 9:26
WP, kul läsning. Jag har inte provat Cornish Point, men det är klart att man är sugen. Kryddigt gillar vi och man får anta att den där überfräscha känslan och balansen finns där också. Nya världenpinot för mig som inte gillar så mycket nya världenpinot, det är så det känns med de här vinerna.
Frankofilen, egentligen borde väl Erik vara rätt person att svara. Jag har pytteerfarenhet av Block 3 och har aldrig fått dem parallellt, men trean känns lite mer ekad, större och mer parfymerad.
februari 12, 2009 den 9:54
Update: Den som har en inloggning på eBob kan läsa Walters svar på exakt den frågan, från Neal Martin, här.
februari 12, 2009 den 9:57
Både block 3 & block 5 kommer från samma vingård, Elms i Bannockburn, jordmånen i de olika områdena i vingården är lite olika (kolla på http://www.feltonroad.com/vineyards/elms.asp för detaljer).
Själv tycker jag block 3 har lite mer intellektuellt att ge, lite komplexare, kanske mer finess och ‘fragrance’, block 5 är mer kraft, tyngd och ren frukt (åtminstone inbillar jag mig det).
I sanning är de inte helt lätt att känna igen en block från en annan om man inte provar dem jämte varandra från samma årgång.
februari 12, 2009 den 22:24
Tack för info, och den där länken var riktigt nyttig. Det är lätt att missa en del av Martins arbete ibland.
februari 12, 2009 den 22:49
Visst är det. Jag letade fram det här alldeles nyss i stället för att ha sett det när det begav sig.
Tack Erik för all input.