Good shit: Beaucastel 1981-2003

Tretton druvor. Ett vin. Och en armé av små svampar på samhällets skuggsida.

beaucastelvertikalBrettanomyces brukar få de flesta att ringa Yeastbusters. Den lilla fuljästen producerar flera ämnen som påverkar smak och doft. Har du hela gödselbrunnen i glaset? Brett. Ost och gamla plåster? Brett igen. Låga halter ses inte som negativt av alla, och ni som har läst den här bloggen ett tag vet ju att jag går igång på stalliga viner. Många anser ändå att minsta svamp är en defekt. Problemet är att källarchefen brukar ha lika bra kontroll på Brettanomyces som Stockholms stad har på kaninkolonin på Kungsholmen.

Den brettiga karaktären är ett av skälen till att Beaucastel är ett vin folk bråkar om. Somliga hävdar att det är den höga mourvèdredosen som står för lagårdslukten. Och det är inte många vinmakare i Châteauneuf som hettar upp musten innan de gör vin av den. Eller propsar på att pytsa i samtliga tretton tillåtna druvor. Det här kan vara årets mest upphetsande vertikal.

1981 Château de Beaucastel

Sweet baby Jesus… Den som fortfarande tycker att James Brown är funky har inte varit i samma rum som 1981 Beaucastel. Hela bondgården med läder och stall hoppar ur glaset och väsnas. Ändå lyckas de inte gömma en överväldigande rik, söt frukt, rödtonad med drag av hallonsylt. Vilken jättedoft! Här finns rått kött, charkdisk och ett stråk av lagerblad.

Smaken är en cirkus av smaker, ändå lätt, slank och mineralisk. Jordgubbe, visst, men sedan är det allt annat än bärfruktigt. Tjära och rök är det gott om. Mentol eller liniment. Anis och blyerts eller grafit. Strukturen är fantastisk och kvällens godaste vin fanns visst i första glaset.

1985 Château de Beaucastel

Betydligt lättare och lugnare karaktär här; mer hallonsyltig med drag av kex. Djupt kryddig doft med lakritstoner och ett härligt provocerande stråk av inälvor som håller kvar oss på den vilda sidan. Smaken är överraskande uttryckslös med ett slags lätt röd generalfrukt och en svårfångad touch av kemilåda. Fin hög syra; inte dumt men lite profillöst.

1989 Château de Beaucastel

Mais c’est la merde, ça… Vildsint brettig doft som tar livet av frukten. Läder och eneträ ger karaktär åt den solmogna doften. Det finns en överton av nagellack här och ett kryddstråk åt muskothållet. Ädel slottssmak med utmognad frukt; som att dricka en välpolerad mahognymöbel. Härligt rejäla tanniner, snyggt infällda i helheten, och klockren balans med syrliga röda vinbär. Kalasgod smak trots hygienanmärkningarna från näsan. Skyhöga 97 poäng hos Parker, men kan bli ännu godare om några år.

1990 Château de Beaucastel

Vacker, elegant, ljust röd frukt, men det här glaset är ganska knutet. Örtigheten dominerar i dag och lite kött ligger på grillen hos grannen. Smaken bekräftar det bakåtsträvande intrycket, tuff och rätt knuten med riktigt höga syror, men intensiteten kan ingen klaga på. Perrinpojkarna vet hur man behåller fokus i ett vin. Örter och gammaldags jordgubbssylt snarare än djurpark det här året.

1995 Château de Beaucastel

Det är häpnadsväckande hur många olika versioner av förruttnelse en och samma producent kan åstadkomma. Här är det blandade ostar mitt på scenen. I övrigt är nittiofemman gjord i en lite avvikande stil som påminner om dagens moderna CdP-hus: Mörkare, kirschig frukt med mörka bär och toner åt mandelhållet. Tydligt kryddig är den också, med mycket garrigue. Smaken är strålande fin, ung och mörkbärig med underbar syra. Bilden får komplexitet av lakrits, örter och anis, rök och så en flashback till stensötan i Mulleskoleskogen. Utmärkt.

1998 Château de Beaucastel

You guessed it – en ny variant på sönderfallet… Här är det buljong, köttsoppa och soja som sätter tonen. Annars är doften ljus och söt med hallon, jordgubbsmarmelad, muscovadosocker och pinje, välgjord traditionell Châteauneuf. Smaken är rätt ren med den frukt man vill ha och bitoner av soja och rått kött. Smaken slutar med en ovanlig och god nötig ton, som en sked valnötsolja.

2001 Château de Beaucastel

Roligt! Doften domineras helt av absurt ren jordgubbssylt, kanske till och med smultron. Fullkomligt charmant. Och så sommarblommor därtill. På med finklänningen och så Den blomstertid nu kommer på blockflöjt. Smaken är som en smultronsmekning, helt förtjusande och påfallande elegant. Blommor, lite cassis och en örtig kant fyller i den harmoniska smakbilden. Också oerhört gott.

2003 Château de Beaucastel

Quoi? Den här doften är inte helt koscher, ens om man är beredd på att många châteauneufer från 2003 beter sig rätt udda. Russin, okej, det har jag varit med om förr i nolltreor. Men sedan kommer en klorton som inte är vanlig TCA, och hela gamla städskåpet med målarfärg, lösningsmedel och rengöringsprodukter. Volatila syror, visst, men det här ropar jag foul på. Trist slut på en grym vertikal.

Slutsats: Beaucastel är en kameleont med större garderob än Fredrik Ljungberg. Jag har nog aldrig hittat så många olika karaktärer i en vertikal – och jag tycker om allihop. Men den där harmoniskt stökiga, vidöppna åttioettan får guldmedalj och blomsterkvast trots hård konkurrens.

//anders

PS: För lite labbande och slabbande med brett, titta in hos Den lille kemisten.

PS 2: Det här var de första två flighterna på en sån där Divineprovning som alltid motsvarar några månaders vinfrossande för mig. Jag hoppas kunna randa ur mig resten snart, men sitt inte uppe och vänta.

PS 3: Perrinfamiljen finns också i bloggosfären. Check it out.

PS 4: Inte fått nog än? Marc Perrin intervjuas på Grape Radio.

Annons
Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “Good shit: Beaucastel 1981-2003”


  1. Där satt den! Vilken lärorik provkarta på orenlighet. Var det den här kvällen som krockade med Pegauvertikalen? Och hur lång tid tog hela sittningen egentligen?

  2. anders wennerstrand Says:

    Visst var det den här, men den blev flyttad från originaldatumet, så jag kunde både ha ätit kakan och haft den kvar…

    Detta var två av fem flighter samma kväll, så det är en riktig övning i att bestämma sig rätt fort för vad man tycker. Särskilt för mig, som hör till världens långsammaste provare och gärna sutte med två av de här glasen en hel kväll och kanske ett extra till nattosten. Jag hoppas kunna ge er de andra flighterna också inom inte allt för många veckor.


  3. Vi hänger på låset när det är dags…

  4. Frankofilen Says:

    Good shit, indeed. Härlig sammanfattning rakt ner i dynghögen. Men att de hettar upp musten var en nyhet för mig? Det brukar väl annars vara en förklaring till att koscherviner är så dåliga. Fast då kanske man hettar upp det färdiga vinet före buteljering?

    Snyggt att få med ett arkaiskt ”sutte” här ovanför. Inte ofta man ser …. eh imperfekt konjunktiv är det väl?

  5. anders wennerstrand Says:

    Så här skriver de själva: The skins of the grapes are heated briefly to 80 °C / 176 °F and then cooled to 20 °C /6O °F before the bunches drop into enamel tiled vats for twelve days’ maceration. Så inte musten då, egentligen, men råmaterialet. Men jag är lika förvånad som du, det måste vara riktigt ovanligt i Rhône och det säger sig självt att det är kontroversiellt. Man skulle ju tro att det inte borde ge den fräschör som många av de här vinerna faktiskt hade, malgré la merde.

    Jag brukar få skäll för att jag är språkliberal och tycker att språk ska utvecklas, men jag saknar konjunktiverna, jag erkänner det. Frankofil, jag?

  6. Holger Says:

    Väldigt kul läsning… Både p g a vinerna och språket då (konjunktiv hänger jag inte helt med på dock…).
    Intressant att 2003 inte föll dig på läppen, jag testade också den för ett tag sen, och gillade den verkligen inte. Russin (tydligen kokta dessutom!) och nagellack helt enkelt (som jag ju iofs uppskattar i mindre doser i Chateau Musar).

  7. anders wennerstrand Says:

    Så sant. Jag gillar också Musar och en del andra som får skäll för volatila syror, och jag tycker inte heller om russin – fast den här var det nog mer knas med, tror jag. Riktigt konstig doft, om du förstår, inte som en sämre variant av samma sak.


  8. En lektion i förfallets sköna konst, kul läsning!

    Det där var en provning man skulle velat gå på, CH 9 Beaucastel är en favorit. Jag har inte druckit några mängder men1990:an slog nästa knut på mina smaklökar när jag drack den häromåret och 1998:an var också riktigt ockås en trevli komplex upplevelse. Sedan har jag testat 2002:an och den var bra trots en usel årgång, den når dock inte i närheten av 1990:an eller 98;an.

  9. anders wennerstrand Says:

    Visst är Beaucastel kalas. Jag har inte svårt att förstå dem som rynkar på näsan, men här finns ju all frukt man önskar sig också. Ett riktigt stort vin som jag vill se mycket mer av i Sverige.

  10. Winepunker Says:

    AuZone had just sin höstmiddag, och se, Pegau CR ’95 på magnum och Beaucastel ’89 (ej magnum) dök båda upp. Båda bra, men det känns tydligt att Beaucastel är ett överlägset vin (även om det är svårt att jämföra årgångar på det säättet). Mitt favorituttryck ‘gott skit’ får en lite ny innebörd…

  11. anders wennerstrand Says:

    Kul! Snacka om höstvin… Hur var er åttionia? Lika überbrettig som vår? Det känns som att så mycket mikrobiologi bäddar för att alla flaskor inte smakar likadant.

    Överlägset i relation till Pégau, det är inget dåligt betyg.

  12. Winepunker Says:

    Det var ett par mycket bra flaskor, lite brett förstås stall och lite kul pälsig skit, men mer dämpad och roligare än tidigare gånger jag provat vinet. Jag har druckit vinet fem gånger tidigare (’02 första gången) och jag upplevde det som bästa gången nu, sublim! (noteras bör att det var under pågående middag, man kanske inte är 100% omdömesgill).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: