2004 Produttori del Barbaresco Barbaresco
Är det här världens bästa kooperativ? När andra lokala dinosaurier slangar ut vin som i bästa fall är habilt men karismabefriat gör la cantina sociale, med rötterna i 1800-talet, traditionsbärande juice utan att fastna med kängorna i 
de branta backarna kring Barbaresco.
Eller handlar det egentligen om att jag är en sucker för nebbiolo och att Drutten och Gena kunde ha gjort kalasvin i Piemonte det signade året 2004?
Eller bara att cantinans nollfyra-normale charmar tofflorna av mig just nu?
Det kan vara hur det vill. Den som vill tipsa om andra bra och prisvärda kooperativ – som naturligtvis finns – är hjärtinnerligen välkommen. Här är det i alla fall hundra procent charmant, parfymerad ung nebbiolofrukt i doften. Den friska fruktnäsan har tydliga unga hallon och fräscha, ljusa körsbär. Blombuketten består av violer snarare än rosor. En grusig mineralton samsas med mandeldoftande ungt trä och tjäran ger en snygg kontrast till växtrikets dominans. Och så, på toppen, nyskurna italienska örter, som oregano över en charktallrik.
Munkänslan är härligt lätt, slank och smidig, och fortsätter att vara det efter flera timmar (och dagen efter) när kroppen har lagt på sig lite mer fläsk. Friskt som en fjälltopp, och tanniner är det gott om, men de sitter bekvämt i helheten. Sötsura körsbär, och så den där blommiga känslan som fyller ut aromatiken innan eftersmaken klingar ut i ett smorzando av salmiak och tjära. Underbart. Det här är old school-barbaresco som trivs som fisken i vattnet på 2000-talsfesten.
Ni som undrat varför barbaresco beskrivs som mjukare och lättare än barolo kan dricka det här charmanta vinet redan nu. Det har förstås mer kraft än många andra flaskor i världen, men i sammanhanget är det mer förtjusande än skarpskjutande. Det finns mer komplexa viner i Piemonte, men allt sitter på sin plats här i en väldisponerad arkitektur.
Har ni börjat ringa in 2004 i B&B? Det där äppelfräscha, intagande parfymlyftet i frukten som är helt oemotståndligt? Och det roliga är att jag hittar samma sak i nollfyror från Europas alla hörn.
//anders
PS: Kolla! Kakel!
PS2: Ett välkänt scenario: Finare Vinare råkar dricka samma sak ungefär samtidigt – och skriver betydligt snabbare.
Etiketter: Barbaresco, Italien, nebbiolo, Piemonte
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
december 4, 2008 den 10:25
Kakel! Men färgen – vad är det för fel på vinrött?
Skämt åsido – grattis!
Det du skriver om Produttori del Barbaresco bekräftar för övrigt att min självständiga telefon är värd att behålla sina privilegier.
december 4, 2008 den 11:00
Äsch, det är förstås vinrött egentligen, men du vet hur det blir med Nikon och Photoshop, och så sitter jag förstås på Mac hemma, och… Jag frågade på Kakelspecialisten om de hade någonting i riesling, men det blev i dyraste laget.
Din telefon har sunda instinkter, om än månne ett smärre problem med impulskontrollen. Kan inte förstå hur den har hamnat hos dig?
Tack för gratulationen! Om du behöver lite byggdamm är det bara att höra av dig.
december 6, 2008 den 11:09
Ok,
Men vad ÄR det för kakel?
Inköpt på kakelspecialisten?
Jättefin färgstruktur.
Från en som inte just nu bara jagar vinflaskor och
som inser att FiredEarth kostar som ett par flaskor
DRC.
december 6, 2008 den 16:44
Vi är också lite förtjusta i färgstrukturen, att de har låtit glasyren samla sig lite mot kanterna. Ytan blir lite mer levande. Det heter Sadon, grönt – fast vi tycker att det är mer turkost, jag vet inte hur bilden ser ut på just din skärm – och kommer faktiskt från kakelspecialisten. Jag föll direkt för det.
Du har så rätt, kakel är ohemult dyrt. Fast vi har inte så stor yta att täcka, så det rinner inte iväg även om man vill ha något som kostar mer. Lycka till.
december 7, 2008 den 7:38
Lysande inlägg (som vanligt) men varifrån kom Drutten och krokodilen? Herr Nettare var väl knappt mer än tvärhanden hög när dessa figurer visade sig i rutan;-)
december 7, 2008 den 12:15
Tack! Men det är från tvärhandsstadiet man minns som bäst, vet du väl. Mamma sydde till och med en Druttendocka åt mig, en sån där som man trär in handen i och spelar dockteater med. Fantastisk! Undrar vilken låda den ligger i nu…