Den sista enhörningen? Nej, en flöjt över vatten

Ni har väl läst Brideshead revisited? Nej, tv-serien räknas inte, även om Anthony Andrews och Jeremy Irons är en hel påse godis. Evelyn Waugh är en så skräckinjagande skicklig stilist att man bara sitter och gapar över sidorna ibland.

Om Waugh och vin kan man hitta mer läsning än man orkar med. Men det räcker med scenen när Charles och Sebastian har hittat Bridesheads krympande källarförråd och en bok om vin. Konversationen är en av vinvärldens eviga skatter.

Och brittisk degenererande överklass på 1920-talet är den enda eskapistiska fantasi man behöver. Mina smaknoteringar känns med ens byråkratiska och faktastela bortom allt förstånd.

‘It is a little, shy wine like a gazelle.’
‘Like a leprechaun.’
‘Dappled, in a tapestry meadow.’
‘Like a flute by still water.’
‘…And this is a wise old wine.’
‘A prophet in a cave.’
‘…And this is a necklace of pearls on a white neck.’
‘Like a swan.’
‘Like the last unicorn.’

And we would leave the golden candlelight of the dining-room for the starlight outside and sit on the edge of the fountain, cooling our hands in the water and listening drunkenly to its splash and gurgle over the rocks.
‘Ought we to be drunk
every night?’ Sebastian asked one morning.
‘Yes, I think so.’
‘I think so too.’

//anders

Explore posts in the same categories: prat, vin

10 kommentarer på “Den sista enhörningen? Nej, en flöjt över vatten”

  1. Claes Says:

    Detta är helt lysande. Nu börjar det likna något. Vinbloggar är snart den enda läsning man behöver. Geografi, kultur, historia och nu även litteratur.

    Cereceda kan slänga sig i väggen.

  2. anders wennerstrand Says:

    Politik kan man nog lägga till, liksom mat, sport och definitivt musik. Inom kort lanseras specialsatsningar på heminredning och föräldraliv. Du behöver inte ta ett steg utanför vinbloggosfären. Tomowwow – ze vörld!

  3. Dr M Says:

    Där hamnade visst Brideshead Revisited på den obligatoriska läslistan, tror jag bestämt.

  4. anders wennerstrand Says:

    Släppte de in dig utan att du kunde den utantill? Det går utför med Englands gamla institutioner och Waugh roterar i sin grav. Ärligt talat tänker jag på dig ungefär varannan sida när de håller sig i den akademiska miljön, även om det är Oxford. You will relish it, my dear.

  5. Frankofilen Says:

    Underbart, Brideshead Revisisted var den första bok jag köpte när jag flyttade hemifrån och började plugga i Uppsala. Dags för en omläsning snart tror jag. Har du vågat dig på filmen ännu?

  6. anders wennerstrand Says:

    Nix, och jag tror att våga sig på är helt rätt formulering. Kan väl bara bli en besvikelse efter boken och tv-serien? Jag befarar hopträngda förlopp och allt för renodlade känsloutvecklingar i det formatet.

    Uppsala är en utmärkt miljö för romantiseringar av det slaget. På Västgötaspången vid femblecket en majmorgon kan vem som helst börja tala om enhörningar och grottboende profeter.

  7. Dr M Says:

    Det krävdes lite övertalning i passkontrollen på Stansted, men efter dyra och heliga löften om bot och bättring gick det bra. ;-)

    Oxford som stad känns ju om möjligt ännu mer gammalengelsk och ärkeakademisk än Cambridge, så det blir säkert en sann njutning. Nu måste jag bara ta tag i det där med att skaffa mig tweedkostym…

  8. anders wennerstrand Says:

    Du får flera alternativa förslag på lämplig utstyrsel i boken ;-) Och till skillnad från mig kanske du förstår all tegelakademisk jargong…

  9. Thomas Says:

    Oho, glöm då inte sonen Auberon som drog till med vinvärldens mest infamösa liknelse, i sin vinkolumn i The Spectator:

    ‘… [Waugh] compared one wine to ”a bunch of dead chrysanthemums on the grave of a still-born West Indian baby”. …’

    ( http://www.guardian.co.uk/news/2001/jan/18/guardianobituaries.booksnews )

    Jag har för mig att citatet ovan ansågs vara kulmen på en våg av allt mer bisarra målande adjektiv, varefter recensentkåren marscherade tillbaka mot mer konkreta beskrivningar. Och idag nöjer vi oss, utom möjligen Allen Meadows’ läsare, i stort sett med plummy jammy monsters. Dags att omvärdera?

    (Auberon Waugh skrev dessutom vad jag minns som en läsvärd självbiografi.)

  10. anders wennerstrand Says:

    Auberon Waugh, i all sin gallspyende talangfullhet, var en stor underhållare och, har jag för mig, ännu mer vinintresserad än farsan – och citatet måste vara ett av vinvärldens bästa/mest unika/mest over-the-top. En klassiker. Nån dag ska jag låna på mig lite läsning och lära känna honom bättre. Men hittills har jag inte sett något av Evelyns lågmälda, på guldvåg uppmätta stilistik som är så uppslukande.

    (Beklagar förseningen – länken skickade kommentaren till spamkön utan att passera gå, och där blev den liggande ett tag.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s