2001 Orlando Abrigo Barbaresco Vigna Montersino
Hand upp: Hur många vet vad en pinnbock är? Nej, inte ett handarbetsredskap från någon backstuga i en Ivar Lo-roman. Stadsbor…
Jag hade förstås ingen aning förrän lillebror skickade ett sms från skogen och berättade att han hade skjutit en. Och att vi skulle äta upp den. 
Man vill ju gärna veta vad det är för kreatur man ska ta med vin till. Alltså: Om man är född till rådjur (eller annat ståtligt skogsdjur), men hornen inte har hunnit bli mer än pinnar, då är man en pinnbock. Och riskerar att ugnsstekas till 55 grader och hamna i en hårt reducerad sås på egen fond.
Abrigo är ännu en i raden av egendomar där sonen har skaffat vinmakarexamen och klivit in i den gamla familjefirman. Modernist, får man nog säga, med ekfat i källaren och merlot i backen. Trivia: Giovanni Abrigo och hustrun/vinmakarkollegan Virna gör barolo i hennes fars firma, Lodovico Borgogno, och med Virna på etiketten och vid spakarna har den gamla draghästen börjat få lite nytt rampljus. Alltså inte att förväxla med Giacomo Borgogno, eller bröderna Serio och Battista Borgogno uppe i Cannubisluttningen. Eller någon annan Borgogno. Välkommen till Piemonte.
Men nu gällde det barbaresco från den högt belägna Montersinogården och lyckade 2001. Den doftar så att man lika gärna kunde ha ställt en italiensk flagga i karaffen, en intensiv och påtaglig doft. Körsbär med kärnor och mörka bär omsluts av läder och en ordentlig dos tjära. Här finns en antydan till fat – runt ett år på nya barriquer, enligt hemsidan – men inte mer än en snygg kryddig slöja. Läckert.
Det är mer tryck i smaken än jag minns från förra försöket för några år sedan. Stora och täta men mogna och härliga tanniner håller ihop ett paket av frukt och någon blommig överton. Det känns som en lillebror till Scavinos Carobric som fått ett rejält lager salt tjärkaraktär med sig. Montersinon har inte den perfekta slipningen hos Scavino utan är lite kantigare, men bjuder på utmärkt kraft, lädermognad, sötfrukt och anis. En utmärkt representant för varsam modernisering, men tjärigheten och just den lite grovyxade känslan för tankarna bort från internationell strömlinjeform.
Dessutom kostade den under 300 spänn på sin tid, och finns fortfarande listad för 329 kronor i beställningssortimentet. Men om den finns i verkligheten vet jag förstås inte. Någon som har beställt nyligen?
//anders
PS: Finare Vinare drack den här så sent som i våras och bjuder på lite mer barbaresciana.
Explore posts in the same categories: mat, vinEtiketter: Barbaresco, Italien, nebbiolo, Piemonte, Treiso, vilt
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Nettare e gioia 
augusti 31, 2008 den 14:08
Beställde en för några veckor sedan så jag tror nog att det kan finnas ett par flaskor kvar. Vi provade den förra helgen bredvid Barbaresco Basarin 2004 och för egen del kom Montersinon ut som ganska klar vinnare. Basarins doft var härlig men i munnen tyckte vi kanske att den var lite för läskande. Montersinon kändes däremot mer kompakt och hade precis som du skriver ett fint tryck i smaken…
augusti 31, 2008 den 15:27
Montersino är verkligt sympatiskt vin som ger svårartad mersmak. Fint balanserat! Men den där merloten i backen fick Abrigo gärna ympa om med barbera eller dolcetto! Vi beställde Livraie Langhe Rosso för ett tag sen och eftersom vi inte gjort någon research kom det som en total överraskning när baksidestexten löd ”da uve Merlot”! Trots att vinet på sitt sätt är ok känns det väldigt atypiskt för området och likaså rätt opersonligt – särskilt om man jämför med originalet från högra stranden (senaste exemplet 2004 Château Plantey). Vi pratade vid bordet i går kväll om italiensk merlot, och nog känns det som druvan fått en lite väl framskjuten plats i den italienska vinvärlden. Alla dessa toscanska prestigeviner. Umbrier som Falescos Montiano och Sportolettis Villa Fidelia. Osv, osv…
augusti 31, 2008 den 16:57
Klart man vet vad en pinnbock är! Jag säger till när jag har någon som är klar att ätas.
/oskar
augusti 31, 2008 den 20:58
Tack för det beskedet, Mårten. Det är så svårt att få god B&B för mindre pengar att den här framstår som ett riktigt bra köp, åtminstone så länge det är 2001 som säljs. Kul att ni också gillade den.
Nej, italiensk merlot är ett snårigt kapitel, inte minst piemontesisk merlot. Jag tycker att man anar rätt tydligt att pendeln börjar svänga åt andra hållet igen och druvan ifrågasätts av allt fler. Jag har inte druckit de allra bästa, som Masseto eller Redigaffi, men vad som händer på sådana prisnivåer spelar knappt någon roll. Är inte version 2.0 av de lokala klassikerna de nya prestigebuteljeringarna, i stället för internationella druvor och 24 månader på hårdrostat?
Oskar, bonne chasse! Jag lovar att ta med dryck och glatt humör. Hälsa familjen.
september 3, 2008 den 0:32
Tack för senast Anders det satt fint med god mat å dryck, jag var på bolaget idag och beställde 2 krukor finca sandoval, mycket gott.
/Fredrik
september 3, 2008 den 7:02
Tack själv, tack själv. Utan dig hade väl Carnegie Porter fortfarande varit det mest spännande öl jag druckit…