2004 Ridge Lytton Springs

Lytton Springs och Geyserville från Ridge är egentligen de enda zinfandelviner jag dricker numera. Druvan har en så sprängmatad potential för frukt, restsötma och alkohol att det krävs dubbla seldon för att den inte ska bli Ronald McDonald, och ingen har bättre grepp om den än Paul Draper och hans team. Dessutom har de visat sig kunna bli oväntat gamla, och plocka på sig sekundärtoner utan att tappa greppet. Inte heller något man väntar sig av vilken zin som helst.

Lytton Springs från 2004 åker fram som kvällssnackarvin. Doften är precis som vanligt, öppet fruktig med blandade mörksöta skogsbär och övertoner av blåbär. Ekfaten är ganska framträdande, men det stör mig inte i de här vinerna. Ridge lufttorkar träet i stället för att rosta, och har alltid haft en så elegant touch i händerna. Och blåbärspaj ska ha lite vaniljsås.

Syrorna är helt okej, vinet har skapligt rena konturer och mer tanniner än man förleds att tro. Arton procent skaltung petite sirah är ingen dum idé. Söta björnbär är gott. Men jag kommer inte ifrån att Lytton Springs har haft större ögonblick än 2004. Lite av elegansen och fräschören saknas. Trycket i själva frukten är inte heller sitt vanliga parfymerade jag, utan det är alkohol och sötma som står för rondören. Jag har druckit fler flaskor och känt ungefär likadant.

Gott, visst. Man kan dricka betydligt sämre vin än 2004 Lytton Springs – men också betydligt billigare. Andra år har lagt ribban högre (hej, 2002) även om Parker delar ut generösa 90 poäng. Och egentligen gillar jag ju Geyserville, med större andel carignan från gamla stockar, bättre.

//anders

PS: Det är klart att det finns annan god zin. Men jag orkar bara inte vada genom sirapsträsken med 16,5 procent alkohol brännande i näsan för att hitta den.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “2004 Ridge Lytton Springs”

  1. Frankofilen Says:

    Tack för de återkommande påminnelserna om att kolla upp Paul Drapers viner. En fullständigt vit fläck på min karta som såklart måste färgläggas med egna upplevelser nån gång. Kanske med nollfemmorna, eller ett besök?

    För okomplicerad Zinfandel när andan faller på har jag gillat Seghesios Sonoma, åtminstone i några tidigare årgångar. Ingen sirap, men visst, det är ju ingen Chiroubles direkt…

  2. Henrik Says:

    Jag sällar mig till Frankofilen. Seghesio, och det ska vara standard-Seghesion, inte Old Vine.
    Just 2002 fick 93-94p i WS och jag drack en för cirka 6 månader sedan och den var faktiskt direkt elegant i all sin neo-brutalism och hade också mogna, lite tertiära aromer till bär- och fatattacken. Jag har en kvar och den lär ju inte få se 2010, men jag är säker på att den skulle klara det utan vidare.
    Och jo, jag tycker den klarar sig bäst själv.
    2004 var inget sirapsträsk, men inte alls lika bra som 2002. 2006 på SB nu, men jag har ingen koll på årgången.

  3. anders wennerstrand Says:

    Ett besök vore antagligen riktigt roligt, go for it. Santa Cruz-bergen (om du nu inte vill till zingårdarna i Sonoma) är oerhört vackra. Tills vidare är exempelvis 2005 Geyserville ingen dum idé.

    Väldigt många hyllar Seghesio, faktiskt påfallande många, men jag har aldrig riktigt fått någon kick av dem. Jag har till och med varit på Seghesio, men det börjar bli ett tag sedan, så det är kanske dags att testa igen.

  4. JW Says:

    Jag provade det här vinet för första gången nu i sommar över två dagar men till mat (kyckling dag 1 och biff dag 2) och jag kan bara hålla med om tanninerna – en positiv överraskning. Var rädd att vinet skulle ha fallit ihop dag 2 men doften hade blivit mer komplex och vinet smakade även som bäst dag 2. Helt klart ett av de bättre zin jag provat, om inte det bästa…
    Nu blir jag nyfiken på Geyserville, tack för tipset!


  5. Pling – där trillade polletten ner. Vi gillar alltså Geyserville lite extra för att det är carignan VV i mixen! Det fattade vi inte för arton månader sen – innan vi smakat geniala carignanviner från exempelvis Gauby, Barral och Mas de Capitelles.

    Paul Draper verkar vara en fantastisk person som verkligen förstått och kan uttrycka vad riktigt vin egentligen handlar om. Det finns ett schysst slutkapitel i ”Questions of Taste” där han säger så många bra saker att ni bara måste läsa det. Ja, Ridges hemsida går ju inte av för hackor heller – artiklarna om arbetet i vingården är ganska exakt vad vi fick höra av Barral i somras…

  6. anders wennerstrand Says:

    JW, visst gillar man greppet? Även om allt förstås är relativt här i världen. Geyserville har ofta lite mer om man ska jämföra, så by all means, prova.

    FV – det borde ju ligga i linje med er eskalerande carignanspiral. Det vore kul att prova den komponenten från fat före assemblage. Frankofilen, du får väl göra ett försök ;-) Och Questions of taste åker upp på väntelistan.

  7. Claes Says:

    Ett besök på Ridge i Santa Cruz Mountains kan verkligen rekommenderas. Hitta man Montebello road och snirklar sig upp i bergen blir man rikt belönad.

    Man har en fantastisk utsikt över ett landskap som faktisk påminner en hel del om Toskana.

    Om vädret tillåter erbjuds besökarna smakprov ute i trädgården under ett stort Akaciaträd. Det blommade när vi var där och det vimlade av kolibrier i

    det. Skyltarna med texten ”beware of the rattlesnakes” kändes lite hotande, men ”håller ni er bara borta från rabatterna, är det inget problem” lugnade

    oss.

    Vid bordet under Akacian kunde vi prova (Minns inte årgångarna):
    +Ridge Zinfandel Essence – Sent plockad ren Zin med drygt 17% alkohol och en sötma i klass med ett portvin
    +Ridge Lytton Springs Late Harvest – Också sent plockad, bara LS och inte alls så söt som Essence. Köpte en 91a som vi drack 2001. Amarone är inte helt olikt.
    +Ridge Paso Robles Zinfandel
    +Ridge Santa Cruz Mountains Chardonnay
    +Ridge ATP Series Barbera och Carignan – Viner som bara släpps till medlemmar i Advance Tasting Programme, och uppenbarligen besökare. De var extremt unga minns jag och lämnade inga bestående intryck hos mig.

    Har inte besökt deras Lytton Springs winery dock. Det är öppet dagligen medans Monte Bello-anläggningen bara är öppen på helgerna.

  8. anders wennerstrand Says:

    Så ska en resebyråteaser se ut! Man tackar. Jag har varit i krokarna men inte på anläggningen, så jag sträcker mig bara till att bergen är fantastiska. Men när jag kommer tillbaka står Ridge nog överst på listan. En liten skallerorm ska man väl klara av.

    Hm, tanken på LS Late Harvest till riktigt dyr mörk choklad kittlar lite i gommen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s