2004 Domaine la Barroche Pure

Ty den som har, åt honom skall varda givet. Julien Barrot är 28 år gammal – och håller på att lägga vinvärlden för sina fötter. Robert Parker höjde nyss betyget för 2005 La Barroche Pure till klingande 100 poäng, om än i inofficiella Hedonist’s Gazette. Grannbloggarna som tittade in i somras berättar att den jäveln dessutom är oerhört charmig. Och snygg.

Men okej, etiketterna är faktiskt ganska räliga.

Pure är alltså en twentysomethings försök att krama essensen ur Châteauneuf. Med hjälp av hundraåriga grenachestockar utan komplementdruvor. Rubriken Quintessence of a soul på baketiketten har lite för mycket av kristaller och delfinsång över sig, men jag fattar vad han vill. Och jag har länge sett fram mot att prova vinet.

Färgen: Ganska ljus, lätt röd. Sedan ned med näsan. Sedan stannar klockorna.

Vardagsrummet fylls av jordgubbar och hallon med sanslös närvaro och finess. Det här är Platons idé om skogshallon. Plocka ett i skogen – och det behåller inte den här fräschören i tio sekunder. Bland de första topptonerna finns lika nyplockade körsbär. Skulle man stanna här är det läskigt mycket som pekar mot moderna pinoter från, säg, Nya Zeeland eller svalare delar av Kalifornien. Eller Platons idé om dem, då.

Men man behöver inte stanna där, och det kommer så mycket mer, och vinet rättar in sig i châteauneufledet. Längst fram i châteauneufledet. Örter i massor. Tydlig lakrits, som späd fänkål. Pinje och en viskning av tobak. Rått kött kryper sakta fram; grillat kött ännu senare. Allt mer av den speciella senigt animaliska känsla som Châteauneuf är ensamt om. Och så en svag parfym av något som liknar passionsfrukt. Det här är ju sjukt bra.

I munnen är vinet lätt och elegant, med en fantastisk närvaro som tar andan ur en. Visst, jag hör också panegyriklarmet tjuta, men vad ska jag göra? Femton procent alkohol är som borttrollade. Vilken balans, vilken koncentration, vilken lätthet. Vilket superbt öga för detaljer.

De platonska hallonen och jordgubbssylten står fortfarande i centrum, men har fått en överrock av lakrits med en liten sälta. Jag hittar apelsinskal också – jag älskar citrustoner i rejäla röda viner. Smaken glider fram utan svackor till en lång ringande eftersmak med örter och lakrits bredvid något som får en att tänka på skogen. Tanniner och syror: Se kapitlet Balans. Det vore spännande att få den här med lite ålder på, men den är så galet god i sin nuvarande fas att jag tvivlar på att den överlever.

Det här är en ny front i Châteauneuf för mig. Jag kommer inte att överge gamla brettdoftande hästtäcken. Men jag är också en sucker för renhet. Visst vilar Pure på fruktmassan, men det är renheten som definierar vinets karaktär. Julien Barrot brukar understryka att han strävar efter finess när han gör vin, och jag hittar inte en enda aspekt av 2004 Pure som inte bär finessen på bröstet. Precis så vill jag att modernisering ska gå till.

Den här flaskan blev stående ett tag i onödan, men nu är den slut, och förväntningarna på nollfemman sprängde just alla dammluckor.

//anders

PS: Det finns förstås en massa att läsa om Julien Barrot och Domaine La Barroche [sajten just nu under ombyggnad], som han tog över på allvar 2002. Storyn är den gamla vanliga: Familjegården sålde till négocianter i alla år, innan den unga drivkraften kom in i bilden. Frankofona läsare hittar hans blogg här.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

17 kommentarer på “2004 Domaine la Barroche Pure”


  1. Härligt att läsa, Anders! Och så grymt gott det är! Visst är detta ett vin vi vill dricka nu, lagring känns nästan onödigt när det är – just det – så sjukt bra och förhållandevis utvecklat. Kallmaceration och pigeage, man tänker på ambitiös bourgogne. Så elegant…

    Några nördiga detaljer: vinet lagras i en enda urgammal foudre om 35 hektoliter. Ingen större risk för eksmak alltså, vare sig fransk eller av annat ursprung. Förr sålde man enligt uppgift mestadels vinet till Chapoutier, men knappast till kooperativ. Har ni druckit någon god Barbe-Rac (ja, det har vi) så är det nog delvis Christian Barrots förtjänst !

    Den fula deo-etiketten är fixad i och med nollsexan. Nu snövit (men inga dvärgar). Och visst klarar sig Julien utan reklambyråsvamlet. Är det möjligen någon som har lagt in en förhandsbeställning?

  2. anders Says:

    Nej, jag har svårt att se mig spara det här, frestelsen känns redan övermäktig. Tack för påpekandena – här och där på nätet hävdas barriquelagring, men förstahandsuppgifter litar vi på. Dessutom smakar det ju som sagt verkligen inte fatlagrat… Jag har också sett 06-etiketterna, och det är åtminstone ett fall framåt. Beställningen är lagd och förväntningarna numera tunga. Heja Julien.

  3. Frankofilen Says:

    Underbar, inspirerande läsning. Visst hör man panegyriklarmet tjuta – hur skall den stackars nollfemman någonsin kunna leva upp till alla föväntningar kan man undra – men vad skall man göra som sagt. Lysande gott vin! Den nya etiketten på nollsexan är väl ändå ett lyft tycker jag…

  4. anders Says:

    Jag lät med flit bli att läsa om din post innan jag hade skrivit klart (även om jag så klart läste den när det begav sig), och vi verkar ju nästan mer rörande överens än vanligt… Samma upplevelse av att allting liksom stannar till lite, och så vilda hallon toppade med lakrits och apelsinskal. Det blir med darrande händer man drar upp 2005 nån gång, men FV hävdar ju att det ska vara helt okej.

  5. Henrik Says:

    Tack för ännu en stor läsupplevelse.
    Tack också för tipset om 06:orna.
    Hystade iväg ett mail igår kväll efter en visit här – svar dagen efter med positivt besked.
    Go Julien (och Anders)!
    Enda nackdelen är att man knappt vågar tänka vad 07:orna kommer att kosta …

  6. anders Says:

    Tack själv! Det värmer.

    Hittills har ju Gabriel och Bristly varit fenomenala på att hålla priserna hitom det vansinniga, måste man säga. En medlem på eBob erbjöds 2006 Pure för 300 dollar flaskan. Parker gav ju som sagt nollfemman en inofficiell perfect score – you do the math. Det här är verkligen ett av årets godaste viner och jag ser hemskt mycket fram emot fortsättningen.

  7. Thomas Says:

    Johan var vänlig nog att i början av sommaren bjuda på en selekt blindprovning inkluderande Pure’05. Ett strålande, strålande vin som för min egen del fick mina mörk-chokladreceptorer att trigga stenhårt. En ljuvlig och aningen konfunderande upplevelse.

    Kanske någon av oss sommarsömniga Drucketrecensenter vill försöka sig på en genomgång av det sjöslaget?

  8. anders wennerstrand Says:

    Den posten skulle jag verkligen, verkligen vilja läsa. Om 2005 Pure fanns med blev det väl inte bara Castillo de Gredos i alla andra glas? Schysstarå…

    Jag får suga lite på 05-karamellen innan jag drar upp första flaskan, tror jag. Det får inte gå inflation i smaklökandet. Jag räknar redan med fyrverkerier och solförmörkelse.

    PS: Nonsensmejladresser får kommentarer att fastna i spamfiltrer, där de ligger och möglar bland ryska porrlänkar. Lämna blankt bara.

  9. Frankofilen Says:

    Jag har full förståelse för sommarsömnighet och att tiden och orken att blogga om vin lätt kan saknas ibland. Men jag saknar er på Drucket! Skönt att höra att ni verkar må bra. ”En ljuvlig och aningen konfunderande upplevelse” – det låter spännande. Jag vill också läsa. Snälla…?

  10. Henrik Says:

    Jag sällar mig till de som bönfaller er på Drucket – redovisa sjöslaget!
    Och känn nu ingen press på er att komma med någon skattkammarö-motsvarighet till ”Mord på bongdård”, alls inte …

  11. Thomas Says:

    Jag tror det är främst Magnus som sitter inne med anteckningarna — själv var jag i en slags hypnotiserad hänryckthet mot slutet och saknade alltså disciplin — men bara för att hålla förväntningarna uppe så kan jag citera mailtråden innan:

    ”Magnus … wrote:

    Ok, då kör vi på tisdag. Kl 19?

    Funkar fint. Frågan är hur vi gör med dekanteringen. Jag skulle
    iofs kunna dubbeldekantera flaskorna några timmar innan. Det
    borde väl kunna fungera?

    Vilka tycker ni vi ska ta med?

    2005 Domaine du Pégaü Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée
    2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservé
    2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure
    2005 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape

    2005 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Blanc
    2006 Domaine du Pégaü Châteauneuf-du-Pape Blanc Cuvée Réservée

    Mitt förslag är att vi stryker en av dom vita, förslagsvis

    2005 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Blanc

    och om vi vill minska till fyra flaskor så skulle jag nog luta mot
    att ta bort

    2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservé”

    Take it away, Magnus —

  12. Thomas Says:

    (Eh, jag ser att blogprogramvaran tagit bort indenteringen. Brevet är alltså från Johan, Magnus skrev första raden.)

  13. anders wennerstrand Says:

    Mmm… läslängtan… ;-)

    Som Frankofilen var inne på: Man ska aldrig ställa krav i bloggarsammanhang. Men vi saknar er.

  14. Johan.S Says:

    Trevlig recension! Jag håller med i stort om 04an även om jag kanske inte blev precis lika förtjust. Då var Mon Aieul 04 ett strå vassare för mig. Pure 05an har mer av det goda än 04an och de kommer jag nog ha svårare att låta ligga…

    Jag skulle ta bort Pegau 05 om jag vore er. Den var givetvis jättegod men jag tror den har stor potential att bli relativt mycket bättre om en 3-5 år.
    Mvh

  15. anders wennerstrand Says:

    Mon Aieul 2004 har tyvörr inte korsat min väg, men det blir en mental anteckning om den. Och tack för bidraget till berget av förväntningar på Pure 2005…

  16. Mårten Says:

    Tack för härlig läsning! Tänkte dricka en Pure 2004 inom kort och undrar därför – hur lång tid lät du din få i karaffen, alternativt hur lång tid tror du att den bör få i karaffen innan konsumtion?

  17. anders wennerstrand Says:

    Hej och tack! Jag tycker ofta att det är roligt att följa med när ett vin tinar upp, så jag gav mig nog på den redan efter en halvtimme eller så och fick mycket tillbaka. När maten var klar hade det nog stått minst två timmar i karaff. Frankofilen tyckte att den var helt väck från början och gav den fyra timmar med strålande resultat. Ärligt talat minns jag inte längre i vilken fas den var som godast… Hvergang, liksom. Men några timmar, i alla fall.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s