2004 Château la Nerthe

Efter sextio timmars jobb behöver man smeka alla sinnen samtidigt. Det blir italienska korvar, ostar lite varstans ifrån och gratis Puccini i Vitabergsparken. Sommaren tar en liten revansch efter att ha blivit duktigt spöad ett par dagar. Och så nysläppta la Nerthe som förstås måste utvärderas asap.

Det här slottet brukar vara mycket pålitligt och gör châteauneuf med ursprungskänsla utan att egentligen höra till den hårdaste old school-falangen. Ungefär hälften ligger på ek, resten på stentankar från 1500-talet som man anar en viss stolthet över. Ofta mer åtkomligt som ungt än många av grannarna, med ett lyft i frukten som jord & ört-laget saknar. För övrigt avstjälkar la Nerthe så gott som hela skörden och nöjer sig med skaltanninerna, vilket kanske hjälper till att förklara den renhet i fruktspetsen man ofta hittar i vinet. Och så alla 13 druvorna.

2004 brukar beskrivas som skolboksversionen av klassisk CdP. Normalitetens bålverk, inklämt mellan monstrositeten 2003, som ingen verkar ha vetat hur man skulle tackla, och hyllade 2005. Det är svårt att tro att la Nerthe skulle göra en besviken då.

Vinet tjuvprovas kvällen före, pop’n’pour. Doften är fortfarande lite fatdominerad, men söt och ungdomligt charmig frukt spritter under. Här finns röda vinbär, unga hallon och begynnande björnbär i en version som är en aning parfymerad. Man anar anis och violer. Allt är förstås mycket ungt, vilket ger en känsla av att byggstenarna inte har satt sig helt på plats än, men det ger andra fördelar. I bakgrunden väntar köttiga toner och ett embryo till tobak – visst doftar det châteauneuf. Det som inte finns än är komplexiteten. Ibland känns det nästan som ett fatprov.

Men det är nästan överraskande njutbart i munnen. Saftigt och friskt med fin kropp och en tydlig sälta, som de där godisarna som kombinerar lakrits med skogsbärssmaker. Här finns mer av de animalier som inte riktigt kommit fram i doften, plus en mineralisk känsla. Tanninerna är närvarande, men mogna och fina, och den totala balansen är underbar. Tillsammans med tydligt moget och sött fruktmaterial pekar det tveklöst mot en fin framtid. Tänk bara när frukten rundas av och sötman djupnar…

Dagen efter, när Gianni Schicchi blåser de snikna släktingarna på gamle Buosos arv, har en mörkfruktig känsla smugit sig in bredvid hallonen: Mörka körsbär och björnbär med magnifik fruktsötma. Tanninerna är lite mer markerade och vinet känns lite eldigare. Jag får ideliga flashbacks till Castello di Brolio från samma år och skyller på de söta körsbären och hinnan av fataromer som ligger som ett sammetstäcke över skattkistan. Men den charmanta parfymen är ohotad.

Det är inget snack om att den här upplagan av la Nerthe är köpvärd. Det är ju jättegott precis som det är, med bara en snabbluftning, och kommer att bli kalas på ett helt annat sätt i sin mogna inkarnation. Hade jag inte lite ost kvar?

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “2004 Château la Nerthe”


  1. Att öppna eller inte öppna, det är frågan? Du löser problemet galant, beväpnad med korkskruven! Så fick vi veta vad våra nyinköpta buteljer går för, utan att ens behöva glutta i förväg. Om de blir bara i närheten av så bra som årgång 2000 är lyckan gjord. Vänta, vänta, vänta… låt se nu, tlll …2012…

    Parkopera verkar kul om bara det förbannade regnet tar paus i rätt stund. 55 minuter är nog lagom långt även för en åttaåring…

  2. anders Says:

    Det var väl tur att jag fick agera testpilot år er för en gångs skull, instead of just piggybackin’. Jag ligger väl fortfarande lite back på den fronten ;-) Men jag hoppas fortfarande att ni ska falla för nyfikenheten och dra upp en och ge en second opinion. Den är faktiskt jättegod i dag; jag anar att minst 25 procent syrah hjälper till.

    Vad gäller Vitabergsparken är det här nog den mest barnvänliga opera jag har sett. Kort, komisk och på svenska. Vi håller tummarna för skärpning på väderfronten.

  3. Frankofilen Says:

    Som alltid intressant att läsa fler åsikter om ett vin man druckit. Visst är det absolut gott redan nu, men jag tar ändå till mig din framtidstro, korsar fingrarna och lägger undan några flaskor… Med tanke på hur fin nollettan var vid bara sju års ålder och med tanke på den kanske något svagare årgången tror jag man törs tjuvkika redan framåt 2010…

  4. anders Says:

    Jag såg att du kände dig lite mindre övertygad. Jag gick framför allt igång på den slanka och saftiga munkänslan, plus snygg hallonparfym och känslan av mogen fruktråvara. La Nerthe är ju också väldigt spelbar som ungt jämfört med många av grannarna. Jag fick ingen känsla av vattnighet eller gleshet, bara slank kropp i positiv bemärkelse, och tyckte att det var rätt bra sjuss i smaken. Den sista slatten hade nog varit öppen i åtminstone tre dagar utan att tappa, tvärtom jag jag runt och småmyste lite förtjust med några centilitrar i taget. Så utan att vilja höja till några skyar – det är lite enkelt, som du är inne på, men har charmen för att väga upp – känner jag mig klart positiv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s