Italienska för nybörjare

Kära Milko!

Säg efter mig: Mjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölkmjölk (fortsätt på egen hand medan jag gör mig en Milkomjölkmjölkfri espresso).

Vänligen upplys mig sedan om huruvida jag ska skratta, gråta eller börja leta bombrecept på internet. Tack så mycket.

//anders

Explore posts in the same categories: prat

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

19 kommentarer på “Italienska för nybörjare”

  1. Björn Says:

    HAHAHAHAHAHA…….harkl…..boink!!

  2. Dansk-i-08 Says:

    latte-segmentet par excellence….tjejer, tjejer, tjejer så tag det lugnt…….

  3. Dr M Says:

    Helt i klass med alla sabla kaféer som serverar Tidningarnas telegrambyrå. (Tjaj-te… I rest my case.)

  4. anders Says:

    Tjaj-te/chai-te etc får också håren att resa sig lite. En vän med rötterna i Teheran har samma problem med naan-bröd… Salsasås, anyone?

  5. Sven Says:

    Whats da problem?? lattemjölk är i alla fall mindre pretentiöst än baristamjölk och varan har så vitt jag vet en annan protein/fettsammansättningän vanlig 1,5%ig mjölk, eller!?

  6. anders Says:

    Visst är det mindre pretentiöst. Men att kränga mjölkmjölk är inte mindre skrattretande för det.

  7. totte Says:

    ”The la Trattoria means the the Trattoria….” från Mickey Blue Eyes…passningen känns befogad…

  8. Frankofilen Says:

    Det är inte så lätt med språk alltid. Fråga bara Ian Rush: ”I couldn’t settle in Italy. It was like living in a foreign country”. Och Johnny Ekström beklagade sig väl över att han inte ens kunde det italienska ordet för spaghetti?

    Italienare på besök i Sverige måste undra varför det beställs så mycket mjölk på caféerna. Men så är det ju med språk, det är den ”svenska” snarare än italienska betydelsen som avses, och med våra vällingtraditioner är det väl inte så konstigt att vi tagit drycken till oss och att vuxna människor häller i sig varm mjölk med en gnutta kaffe hela dagarna. Även på franska beställer man ju ”un crème” när man vill ha kaffe med skummad mjölk, åtminstone i större delen av Paris. Fast där gör ju maskulinumformen att man inte kan missta det för en beställning av grädde…

  9. anders Says:

    Ah, but those were the days… Tangorabattens walesiske häxmästare.

    Det är ju så, när man väl råkat lära sig något går det inte att bara skaka av sig avarterna; de gnager på näthinnan. Den där ”svenska” betydelsen kommer aldrig att kännas bekväm, varken för talorganen eller smaklökarna. Fransmännen har åtminstone själva växlat över till un crème.

    Har du märkt att somliga har börjat säga, inte bara skriva, chevré?

  10. Henrik Says:

    Ian Rush, jo, på den tiden vann Liverpool inte bara Europacupen utan också alla jävla ligor och cuper som fanns.
    Men hans tangorabatt spöades lätt av Steve Heighway som sitt namn troget hade egen gata på högerkanten då the days verkligen var the days för the scousers.
    I övrigt tycker jag chevré (hört senast i går då mina kamrater mindes då jag fyllde vår gemensamma kyl på Bretagnesemester) är nästan värre än lattemjölk.
    På ett hak nära jobbet där jag ofta köper mig en latte har ”baristan” sedan länge förstått att jag gillar kaffe, inte välling. Han ger mig alltså dubbel dosis café och halv dos lattemjölk – för samma pris.
    Får en att undra vad man egentligen betalar för.
    Och Johnny Ekström lär enligt artikel i Offside vara mer kung i Empoli nu än då så även göteborgska sprakfålar kan tydligen lära sig sitta om de blir tillräckligt gamla.

  11. Henrik Says:

    Glömde för övrigt en sak. Bombrecept – vågar man skriva så på en blogg utan att få FRA efter sig?

  12. anders Says:

    They got my number. And yours…

    Jo tack, det var inte lätt att vara liten fotbollsknatte och inte hålla på Liverpool när alla plastfans vände sina billiga kappor efter vinden. Men jag råkade se Johnny Bråttoms allsvenska debut på Ullevi – och fick berätta om det 500 gånger i Sevilla många år senare när han hade gjort succé i Betis med en rad baljor i de första matcherna. Vin kan vara en isbrytare, visst, men man behöver lite fotboll i bakfickan också.

  13. Henrik Says:

    Jo, jag började hålla på Chelsea då Peter Osgoods och Alan Hudsons polisonger gjorde Kings Road till the place to be.
    Det har inte varit lätt genom åren kan jag säga – blått hade, liksom i politiken, det lite småknepigt mot rött.
    Men nu, blått rules lite varstans. Det känns rätt bra förutom de dagar man går förbi Abramovitjs yacht när den låg vid Stadsgårdskajen och man fylls av en svårplacerad, men distinkt känsla av skam.

  14. anders Says:

    Mm, snabba framgångar och skammen över dem är precis vad som följer när man tar genvägen och säljer sin själ till djävulen. Väl omvittnat i mytologin.

  15. Frankofilen Says:

    Chevré, ja *Dr Hibbert-skratt*. Det är inte så lätt med språk…och det är ju det svenska uttalet som avses, snarare än det franska… vilket är helt ok… så länge man är lobotomerad.

  16. Dr M Says:

    Schävré, Sitroäng, Angtrekå… det är inte lätt med franska, särskilt inte när man tror att man fattat, men inte har det. Och jag är tyvärr fortfarande inte frankofon, även om jag tack och lov läst på tillräckligt om uttalet för att få det rätt oftare än inte.

    Och på området matord som folk inte kan uttala om så deras liv hängde på det har vi ju alltid Worcestershire sauce (eller i amerikansk inkarnation: Worcester sauce). Försök uttala det korrekt för en svensk och se om han/hon fattar vad du vill ha. Och det är ändå engelska, som de flesta svenskar talar åtminstone halvhyggligt.

  17. anders wennerstrand Says:

    Wussy sauce… Tur att man inte vill ha det ;-)

    Franska är allt annat än lätt och man kan inte förväntas kunna uttala det – och precis som engelska skulle de ha rensat upp i uttalsträsket innan de blev demokratiska och bakbundna, så att inte samma ljud kan skrivas på 43 olika sätt. Men det intressanta här är spaningen, den lingvistiska bumerangen: Allt fler kaféer börjar sätta akut accent på sista e:et -> mer eller mindre frankofona svenskar ser felet och ondgör sig över det -> det felaktiga uttalet hörs så ofta på stan, diskuterat av dem som irriterar sig på det, att det börjar fastna i sin egen rätt. Den loopen kan man doktorera på.

    Hoppas du har det bra därborta och att du hittar den undanglidande tebutik du behöver!

  18. Dr M Says:

    Jo tack, den loopen är snygg! Det är nästan något Fredrik Lindströmskt över den: man inser att det ligger något i hans resonmang, men man kommer inte ifrån känslan av en grundläggande principlöshet.

    Här är det fint. Dryga två veckor i Sverige har skjutit utforskandet av te-utbudet en smula på framtiden, men jag har i alla fall kunnat konstatera att det mest spännande alternativet hittills är det lilla marknadsståndet i kanten av torgmarknaden på Market Hill. Vem hade trott det? Dit ska jag gå och fylla på bassortimentet imorgon, tänkte jag. För mer exklusiva inköp finns ju alltid möjligheten att beställa från diverse näthandlare, något jag vet att flera teentusiaster gör, men som jag fortfarande inte gett mig på själv. Hög tid.

  19. Frankofilen Says:

    Just ”angtrekå” kom upp på semestern…. Det har ju slagit igenom så totalt att man nästan blir lynchad om man ger sig på att uttala det som det skall. Trots att Hasse Alfredson redan på sextiotalet påpekade att det faktiskt heter angtrekåt med å ;-)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s