1999 Château Gruaud Larose

Usch, det låter galet pretentiöst. Smaka själva: ”Gruaud Larose är min favorit bland Médocs andra cru-viner”. Det låter som om jag årligen får hem ett par lådor från alla 14 slotten och öppnar några i veckan till kåldolmarna. Men ändå – av de andra cru jag smakat på har Gruaud Larose lyckats bäst med att kamma just mina smaklökar medhårs. Nittionian åker med till Uppsalavännernas födelsedagsmiddag efter ett smakprov hemma på Creutzgatan.

Glaset får stå uppslaget ett tag innan jag tassar dit och sniffar. Doften är – nektar och glädje. Essensen av cabernetdominerad bordeaux. Rik, yppig, generös och ren frukt med söt profil, egentligen mer åt mörka körsbär än de vanliga svarta vinbären. Nyans på nyans. Välavvägda fat, mest lätta toner av vanilj och mandel. En tydlig och ädel cederkomponent bredvid tobakstoner ger klockren cigarrlåda. Burgundiska gamla löv. Och så flera sorters läder som så ofta dyker upp i bordeaux med lite ålder för mig.

Men Gruaud ska man låta bli om man inte gillar hästar och deras boningar. Visitkortet, tryckt på nyflådd hästhud, räcks över även av nittionian. Det är fascinerande, och underbart, att få ett lass stallbacke bredvid så ren och läcker frukt. Fransmännen brukar ofta tvinga oss att välja.

Munkänslan påminner oss om hur ovan man är vid låg alkohol numera. Så lätt och fin – och nej, det betyer inte vattnigare vin. Smaken är tydligt mogen med läder och hästar bredvid härligt mogen sötfrukt, mer åt vinbär här än i näsan. Den har kommit långt, och äldre än så här behöver det inte vara för min del. Tanninerna är nästan upplösta och finkorniga som söderhavssand, och frukten perfekt.

Och när du tror att det roliga är slut har du hela efterfesten kvar. Jag hinner rafsa ihop en handlingslapp, knyta skorna och ta mig halvvägs till affären innan eftersmaken klingar av. Magiskt. Här dominerar en blodigt järnsmakande mineralåder som hänger kvar från mittsmaken, tillsammans med blyerts, en funkigt animalisk karaktär och tobak. Det är inte varje dag man står och smackar framför röd gubbe i Lindhagensrondellen. Solklart årslistematerial.

Det är lätt att förstå varför de här vinerna ägde världen under några hundra år. Det är lika lätt att förstå varför fylliga viner med solig restsötma är lättare att sälja till 2000-talets exploderande vinmarknad. Men sådan här nyansrikedom, komplexitet och, ja, smakrikedom utan sirapstyngd gör mig lika barnaglad varje gång.

//anders

PS: Våra åsikter stämmer fint överens, men för en mer, hrm, grafiskt naturalistisk beskrivning hänvisas som vanligt till Drucket.

Explore posts in the same categories: vin

Etiketter: , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

14 kommentarer på “1999 Château Gruaud Larose”

  1. Anders, Skåne Says:

    Jag delar din uppfattning om detta slotts förträfflighet! Spännande att höra dina intryck av 99:an!

    Jag var med och testade samtliga årgångar från detta slott(mellan 2001 – 1988)tillsammans med Lundamunskänkarna förra veckan. Den enda årgången som saknades var just 1999.

    Vad som imponerade allra mest var slottets jämnhet, 1991:an var fantastiskt god och harmonisk och där fanns fortfarande frukt och struktur för ett ännu längre liv/utveckling-kvällens absolut mest positiva överraskning.

    Den ”söta” profilen i doften tyckte jag var ett av vinernas minsta gemensamma nämnare.

    Det upplevdes också som att slottets viner behöver tid på sig för att allt ska smälta samman till fullständig harmoni, 2001:an kändes lite kantig.

    Förresten, det är ett sant nöje att läsa om dina vinupplevelser!

    Anders, Skurup

  2. anders Says:

    Å, vilken rolig provning! Den hade jag givit mycket för att få sitta med på. Jag har den största respekt för Lundamunskänkarna, som verkar hitta på mycket roligt och attrahera gott om kunniga vinmänniskor.

    Roligt att läsa om jämnheten mellan åren, och att ett obesjunget år som 91 kan stå upp mot de andra. Många ger tekniska direktören Georges Pauli credit för att slottet har hållit stilen trots ett antal ägarbyten sedan han klev på 1970. På senare år har ju GL fått en del skäll för sina senare årgångar, men dem har jag inte smakat.

    Utvecklingsmässigt var jag förvånad över hur långt den här hade kommit. Dags för villa och sval källare…

    Och Anders, tack för de vänliga orden. Kul att du trivs här – feel free to spread the word.

  3. jb Says:

    Gruaud-Larose är en av mina absoluta favoriter, speciellt 1999. Jag håller som bäst på att samla till en liten vertikal som än så länge börjar med 1966:a. Tyvärr är den inte helt tät (än :-) Vi får se hur länge vi klarar att vänta med att dricka den.

    Senast vi provade Gruaud-Larose 99:an var på Eriks vinbar. Eftersmaken är verkligen magisk. Den sitter i länge länge.

  4. Frankofilen Says:

    Underbar bordeauxpoesi, läser med sonens haklapp på. Här känns det som att man skall ta proffsens tidiga omdömen med en rejäl nypa salt och väga in lagringseffekt och track record. Verkar gå att finna vinet ute i Europa för en femhundring i runda slängar… låter som att det utan tvekan är värt de pengarna?


  5. Vilken morgonläsning! DN får snällt vänta, detta är mycket viktigare… precis som du beskriver den vill man ju att det ska smaka… swish, direkt upp på inköpslistan. Förresten, när vi är inne på Saint-Julien, är det någon som har smakat på Branaire-Ducru 1999 eller 2001?

  6. anders Says:

    JB, en vertikal tillbaka till 60-talet låter som en dröm. Tack och lov tillverkas ju de här vinerna i hyggligt stora volymer, så med viss ansträngning (och väl tilltagen plånbok…) går det säkert att täppa till luckorna.

    Frankofilen, jag behöver haklapp bara vid tanken… Solklart värt €49 eller vad Vivinum skulle ha, om du frågar mig. Mittsmaken är inte en sådan som ger höga poäng – aningens gles om man ska hacka lite – men komplexiteten, doften och eftersmaken gör vinet till en fin upplevelse. Dessutom är jag inte lika bortskämd med högklassig bdx som proffsen, så jag är inte förvånad över att deras förtjusning inte matchar min.

    FV, skönt att det är någon mer som skummar vinbloggar innan solen har gått upp ;-) Som sagt, jag tror inte att ni blir besvikna i relation till priset. 1999 Branaire korkade jag upp i höstas med katastrofalt resultat, en före detta St Julien som både smakade garderobskysst och hade en touch av klorkork. Så om ni provar kommer jag läsa med stort intresse.


  7. Fy för den lede… det måste väl ändå varit en defekt flaska. Var den nyligen inköpt?

  8. anders Says:

    Nä, inte särskilt, och den hade åkt några mer eller mindre omilda turer mellan olika boenden och städer. Så ja, jag är tämligen övertygad om att själva flaskan inte var okej – korktonen kröp fram så sakteliga dagen efter, och den visade upp just sådan självdöd mittfrukt som låga halter TCA brukar kunna åstadkomma – och tror inte att ni kommer att ha några problem. Men som sagt, mitt intresse för vad ni tycker blev desto större.

  9. Frankofilen Says:

    Anders, det visar väl med all önskvärd tydlighet att man inte skall förläsa sig på poäng. Och att bättre Bordeaux utvecklar sig synnerligen väl med lagring. Jag blir ruggigt sugen på ett visitkort av nyflådd hästhud…

  10. anders Says:

    Så är det definitivt. Poängsiffror utan beskrivande omdömen är oanvändbart. Och min egen smak har utslagsröst.

    Den här var jag förresten så sugen på när jag köpte den att jag inte läste på ett skvatt i förväg. Alltid roligt att tycka något själv först och sedan läsa recensioner – ofta blir det ju av nöden tvärtom… Vore kul att höra vad du tycker framöver.

  11. Fredrik Johansen Says:

    Gruaud Larose har en särskild plats i mitt hjärta och är en av mina favorit Bordeauxer, jag var på slottet och ”praktiserade” 1998 då jag gick min sommelier utbildning.
    Det innebar mest en rundvandring och att få smaka på den ojästa druvmusten men ändå ett av dom slotten som faller mig mest i smaken.
    Tack för en tevlig blogg Anders! är här och tittar ibland, skriv gärna mer om öl om du provar det oxå, annars kan du få lite uppslag nästa gång jag skall upp till lillebror då brukar jag ta med lite sjuka grejer från ”öl källaren”.
    Sägervi
    Fredrik

  12. anders Says:

    Men se god morgon Fredrik! En rundvandring på GL och lite ojäst hade man inte tackat nej till, fast det är klart, ska man praoa vill man ju ha lite mer att bita i. Kul att du kikar in och verkar trivas – man är ju alltid lite byxis för vad riktigt kunniga människor ska tycka om ens tyckande. Hoppas allt är bra i Hbg.

    Fast du vet ju att jag är helt rudis på öl… Kanske när jag blir pensionär?

  13. Konjären Says:

    Att det här låter som något mitt i min smakfåra goes without saying. Jag har en vecka på flygplatshotell i Heldingfors att se fram emot (start lördag), och har hört en hel del om deras fine wine bar. Skall hålla utkik efter Gruaud L; än så länge har jag bara provat andravinet Sarget de GL och det övertygade inte fullt ut den gången. Saknade just en del av stall och bly, om jag minns rätt.

  14. anders Says:

    Ja, specialbaren på Sjöskog har man ju läst en del om; osannolikt men kul! Ser fram emot rapport. Hoppas du får lite tid i Helsingfors också, det är en rätt rolig stad. Kolla in något av de senaste numren av Gourmet för en restauranggenomgång, om jag minns rätt. Och så kalvbräss på Sea Horse, som inte har ändrats ett dugg på 40 år.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s