Årets tredje SQN, och annat fullmatat

Dags för Divinebonanza igen. De här provningarna är lite enklare än januarivarianten som radade upp världsklassviner som om de vore dagisbarn i reflexvästar. Ändå hälls en Sine Qua Non och en rad viner rätt långt upp i stratosfären även den här gången. Och så hamnar jag bredvid nyzeeländska Craggy Ranges chefsvinmakare Steve Smith och har en kalastrevlig kväll med en dialekt som fortfarande skär i öronen. A tavola:

Första flighten

2007 Craggy Range Te Muna Road Sauvignon Blanc
CR gör inga blends utan bara vingårdsbetecknat. Den här sauvignonen har faktiskt en helt strålande doft, intensiv och kryddig men långt från överaromatisk nyzeeländsk vinbärsbuske. I stället sval och ren frukt, citrus och krusbär, med flädertoner ovanpå och en antydan till fat (15 procent har legat på använd ek, berättar Steve, så det är bara en viskning). I munnen har vinet jättefina syror och utmärkt balans, citrustoner som drar åt clementin och grapefrukt, kryddor och nästan en liten pepprighet. Jättegott i en egen stil som bara tigger om en sommarlax och knockar min inre sauvignonskeptiker med första jabben. Skönt att slippa åka slalom runt sanningen inför bordsgrannen.

2006 Saintsbury Carneros Chardonnay
Smörig, hårt ekad doft med popcorn, rostade nötter och mogna äpplen. Ung, stor, lite artificiell smak med konstiga syror och mest smör och trä, trots bara 20 procent ny ek. Missar hela tavlan som det står Anders chardonnayideal på. Quo vadis, Saintsbury?

2006 Antica Terra Willamette Valley Pinot Noir
Spännande, Willamette i Oregon får mycket kudos i amerikansk press. Den här pinoten öppnar med snygga blommiga toner åt roshållet. Under ligger en kryddigt intensiv doft med mörk körsbärsfrukt, nästan svarta vinbär, ren och välfokuserad. Riktigt bra känsla i munnen, tät och fin, ungt och primärt men med saftig mörk frukt och en aning lakrits. Fritt från träsmak, med fräscha syror. Om du gillar rik nya världen-pinot är det här ett kap, men även pinotiska frankofiler som jag kan uppskatta fräschören som lägger den i den lätta änden av USA-spektrumet.

Andra flighten

2004 Havens Merlot
Rätt liten doft som växer med luftning. Plommon med svarta vinbär dominerar med lite parfymerad karaktär. Tyngd i munnen med plommonfrukt och kryddighet uppstagat av rekorderliga tanniner. Det är lite tjockt och syrafattigt, men inte klumpigt och jag skulle gärna dricka det till rätt mat. Fanns med på Vinordic också.

2004 Havens Bourriquot
Ännu ett återseende från Älvsjö. Havens försök att göra en egen Cheval Blanc – namnet är bondfranska för en bångstyrig häst. Snygg spetsfrukt med vinbärssylt och björnbär, korintkaka och en likörskvätt. Dessutom gott om stallfunk och läder under, tack för det. Smaken är ganska lätt och elegant trots koncentrationen, ett möte mellan gammaldags och modernt som blandar animalier och mörk likörfrukt. Bland kvällens vinnare.

Craggy Range Sophia
Merlotdominerat med 28 procent cabernet franc och en skvätt cabernet sauvignon och malbec. Riktigt charmig doft med tydlig fatkrydda och bittermandel bredvid varmt kryddig frukt; björnbär och korinter och så lite kirsch på toppen. Tyvärr känns smaken rätt enkel och man anar att doften inte alls hunnit ut i hörnen på smakrummet. Helt okej tanniner, choklad och intensiv mörk frukt, men inte alls lika intressant som doften.

Tredje flighten

2004 Havens Napa Syrah
Ett hav av fataromer – choklad, kaffe, kryddor – döljer en blyg antydan till björnbärsfrukt. Smaken är för mig parodiskt översöt och syltig, med en antydan till brett som kunde varit god i Pégau men känns helt malplacerad här. Inte alls min sorts syrah. Synd, Havens viner i förra flighten var ju bra.

2005 Andrew Will Champoux Vineyard
Bordeauxblandning med helt egen personlighet. Fatig choklad och kaffe går snyggt med en mintton och plommontonad söt frukt. Men frukten har flera övertoner som är jätteroliga, jag tänker på både hjortron och fallfrukten under äppelträdet. Äpplena blir tydligare i smaken och allt jag kan tänka på är vilket kul och udda vin det här är. Okej, bra tanninstruktur också. Synd att det kostar 500 spänn…

2005 Forman Cabernet Sauvignon
Snygg cali cab-doft med intensiva svarta vinbär, grafit, fataromer, lite grön paprika och en fin läderton. Bra smak, riktigt ädel. Välbalanserat med perfekt vinbärsfrukt och alla tanniner som behövs, slankt och påfallande osyltigt. Stort.

Fjärde flighten

2003 Ojai Bien Nacido Syrah
Oj, så amerikanskt. Så galet intensivt att det slår över i lösningsmedel. Superkoncentrerad likörfrukt med slipad spets, bittermandel och blommor i alla hörn. I munnen är det inte fullt så tjockt som doftknocken och den svarta färgen lovar, men ändå en rejäl kyss. Björnbärssylten plockar upp lite russin med tiden och bredvid finns något som påminner om te. Alltså, det är välskräddat in i minsta detaljstickning, men för överdrivet för mig.

2003 Ojai Melville Syrah
Nästa vingård – och det tar flera minuter innan jag plockar upp någon skillnad när båda bullrar så mycket. Melville står ändå ut som snyggare, med mer lakritskaraktär i doften. Söt mörk frukt saknas inte i en smak som fortfarande är tydligt ung med bra bett i tanninerna. Blommorna finns här också, och lite mer rhônska drag av hallon, asfalt och tjära.

2005 Sine Qua Non Atlantis
Äntligen stod prästen i predikstolen. Svårt att få tag på, förstås, och redan värt uppåt 300 dolares på andrahandsmarknaden i USA. Syrah med fem procent grenache och två procent viognier. Doften är obegripligt koncentrerad – tänk professor Balthazars ynka droppar ur den stora maskinen efter långt vankande av och an. Blytung björnbärsfrukt plus hallonlikör, någonting åt nöthållet och rätt mycket fat som ger choklad, mandel och bakkryddor. Att smaka är som att vara Aleksej Morozov och titta för mycket på pucken med Douglas Murray i närheten. När man vaknar kan man urskilja en smak som liknar doften, plus något blåbärspajigt och roliga övertoner av apelsiner och päron. Och så duktigt med fat, och en långlång eftersmak. Det är sjukt intensivt – men mest eldkraft utan utsmyckningar. Inte tillnärmelsevis lika komplext, nyanserat och intressant som Heart Chorea, och vi ska inte prata om More than just a number. Det man undar är ju om den här förvandlas till Heart Chorea om några år, eller förblir en stridstjur med mer muskler än hjärna.

Handlingslappen påfylld, skuldsättningen påökt? Nja. Många viner på den här listan är hemskt roliga att prova men för dyra för att man ska kräva mindre än hallelujaupplevelser. Craggy Ranges sauvignon blanc kan det nog bli, och kanske någon flaska av Havens Bourriquot för att se hur den åldras, men sedan vete tusan.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

7 kommentarer på “Årets tredje SQN, och annat fullmatat”

  1. Claes Says:

    Jag anade att du var den Anders som satt bredvid Steve Smith. Själv satt jag tre steg bort på samma sida av bordet.

    Våra uppfattningar om vinerna är i stort sett helt i harmoni. Sauvignon Blancen från Craggy Range i flight 1 var riktigt bra. Antica Terra var väldigt angemnäm och för mig som inte gillar spretiga feminina Bourgogner ett mycket trevligt vin…. till att börja med. Till och med den lilla provslurken växte till nära too much på slutet. Synd.

    Bourriquot var helt klart mest angemnämt i Flight 2.

    Flight 3 vann Forman starkt. Andrew Will var mer intressant än direkt gott, men väckte ett intresse.

    Flight 4 har vi inte riktigt samma uppfattning om. Jag gillar verkligen dessa Ojai-syraher skarpt, och håller med dig i dina beskrivningar av dofter och smaker men inte deras intensitet och den överdrivenhet du upplever. Att Melville var det vassare av vinerna är vi helt överrens om. Skulle nog kunna tänka mig att inhandla ett par flaskor av var.

    Atlantis Syrah Fe2O3 var en härlig avslutning. Din beskrivning är återigen klockren, bortsett från avsaknaden av nämnandet av Pyrex (något man sprutar på inomhusväxter för att bli av med oönskade invånare) som för mig är ett doftattribut att tillskriva stora Syrah-viner. Det märkliga när jag jämför med dina intryck är att jag upplever detta vin som klart mindre intensivt än sina flightkompisar. Närmast lite glest. På ett positivt sett, så att man verkligen kan komma åt alla dessa smaker. De är inte hopkletade till en stor fruktig massa på något som helst sett. Jag kommer att vårda mina tilldelade flaskor ömt ett par år och sedan ge fullständigt den i andrahandsmarknaden.

    //Claes

  2. Frankofilen Says:

    Fina noteringar, Anders. Och tack för ännu ett perspektiv, Claes. Det är alltid roligt att jämföra olika intryck. Kunde inte låta bli att jämföra även med Artberg som delade ut ett hårt ransonerat G och tyckte Havens Syrah var ”rökig…stram god syra…” Smaken är verkligen som baken…

  3. anders Says:

    Kul med välformulerade synpunkter från någon som var där! Alltid roligt dessutom att vara överens – och nästan ännu roligare när vi inte är det. Det är rätt lite jag dricker som ligger på sådana nivåer när det gäller koncentration som fjärde flightens viner, så jag är inte helt van vid känslan. Den typen av koncentrerat uttryck man hittar i exempelvid barolo och châteauneuf är en annan sak, här handlar det mer om extraktionen. Lite för mycket Varma Koppen för mig, men jag ser ju hur snyggt utgjorda de är, så där stannar det vid en ren smaksak.

    Det ska som sagt bli spännande att se vart Atlantis tar vägen. Med erfarenheten av Heart Chorea tror jag att blockbusterkänslan kommer att sjunka undan och ge mer plats åt nyans och balans. Klankl vann över mig i supporterklubben med kropp och själ den gången.

    Andrew Will måste vara ett av de mer personliga viner jag stött på på ganska länge. Men en femhunka – nej, nej. Och som du säger, med bara lite lägre volym hade Antica Terra varit kalasfin med sin förföriska doft. Fast lite Pyrex kanske man ska lägga pengar på.

    Det är för mig helt obegripligt att Artberg kunde tycka att Havens Syrah hade en stram syra. Jag tyckte restsötman var obehaglig. Och om det fanns fördomar med i den oblinda bilden borde de snarare ha verkat åt andra hållet – jag gillade ju de två andra Havensvinerna…

  4. claes Says:

    Det är väl skönt att man kan så olika uppfattningar om ett vin. Annars skulle ju alllt vin smaka som Gato Negro eller något strömlinjeformat sydafrikanskt jolm.

    Vad jag uppskattar med att läsa dina, och för den delen Finare Vinares och Frankofilens, inlägg är att era detaljer som dofter, smaker och syror ofta är överrenstämmande med mina upplevelser. Men hur vi uppfattar summan skiljer sig rejält.

    Jag är helt fast i USA-Syrah just nu, men Havens Syrah var verkligen inte mitt vin. Håller med om restsötman. Artberg kan ibland ramla iväg och beskriva vinet så att man undrar om han druckit ett annat i själva verket. Gäller även doft- och smakbajsaren Per Bill.

  5. Vintresserad Says:

    Hej Anders,

    Trevlig, initierad och synnerligen välformulerat (som vanligt altså:-), man tackar!

    Ytterligare intryck från samma Divine-kväll finns på:
    http://vintresserad.blogspot.com

    och ännu några andra på:
    http://www.winepunk.net

  6. Peblin Says:

    Gammalt inlägg, men sökte lite på Havens och landade här av alla ställen ;-)

    Flaskvariation måhända? Drack Havens Syrah 2004 i helgen och blev helt såld – skulle definitivt klassa det som stramt, bra syra och i god fransk stil. Och då är jag *helt* allergisk mot restsötma.

    Nåväl. Har precis införskaffat en laddning Havens Syrah & Merlot från bolaget. Lär finnas tillfälle att återkomma i frågan om några år eller så.

  7. anders wennerstrand Says:

    Men se godafton. Hm, flaskvariation brukar ju vara sista utvägen att skylla på när man har bortåt skogen fel om nånting ;-) Och just RS borde väl knappast variera mellan flaskor?

    Merloten och Bourriquot har jag druckit flera gånger med likadana anteckningar – och tyckt om – men Havens Syrah, alltså… Nej, jag tyckte att den var söt, överfatad och snudd på äcklig, trots positiv bias gentemot producenten. Men nu blir jag så nyfiken på ett omprov att det nästan blir till att gå och skaffa en flaska. Kan väl bli en tidig glöggsats om jag visar mig hålla med mig själv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s