Sneak preview: Breuers nollsexor
Tillbaka i människobyn. En lång långhelg i sagosolstrålande Jämtlandsfjäll gör underverk för ens sportiga självbild och solbränna, men det digitala livet blir kvar på E14. Beklagar således att ni fått vänta på onsdagens lilla smygtitt på 2006 års skörd från rieslingfantomen i Rheingau.
Vinbaren hade hur som helst raggat upp Theresa Breuer som gästspelare och passade på att korka upp alla hennes fyra cruviner. Som vanligt – denna outtömliga källa till credit på den här bloggen – även i femcentiliters provningsglas till tvåsiffriga priser. Ett sällsynt tillfälle att känna dyra flaskor på pulsen före släppet. Lyx för en svensk under monopolets stora aprilparaply.
Först ut: 2006 Berg Rottland – och saliven börjar forsa redan av en vidunderligt fin doft. Förvånansvärt öppen, strålande ren rieslingfrukt med höga, ljusa citrustoner. Rejält med oljig skiffermineral stöttar under; dessutom en del äpple med lite bakskåpskryddor.
Smaken är ung, ren och verkligt högsyrlig med duktigt bett. Citrusskalan och unga äpplen bestämmer med ett ordentligt mineralstråk igenom. Eftersmaken är lång och stålig med äppeltoner och besksyrlig grapefrukt. Frukten är inte utvuxen i smaken, men vinet är inte fördensskull det minsta glest. Riktigt bra.
Glatt vidare! 2006 Berg Roseneck är lite mer stängd, men doften är tydligt sötare och mer parfymerad än fjällbäcken från Rottland. Drypande blomtoner, honung, persika och ananas finns, men inte utan citrusfräschör – allt förstås på Breuerskalan, som tar upp det strama hörnet av andra producenters palett. En liten vaniljton kryper fram efterhand.
Smaken är också sötare och charmigare än Rottland, tilltalande spelbar och kryddig. Frukten är förhållandevis generös, rätt aromatisk med persika, melon och en läcker honungston. Duktiga syror och blankt stål balanserar; den kryddiga eftersmaken drar nästan åt muskat. Ett charmtroll att rodna inför.
Familjemonopolet Nonnenberg gör precis tvärtom: Släpper inte ens in mig i barnkammaren. Stängt på grund av trotsålder står det på brevlådan. Tyngdpunkten i den doft som finns ligger på grus och metall, med en liten päronunken svampton som brukar betyda pinot gris för mig.
Samma champinjoner går igen i smaken som är äppeljuicig men kort och knuten. Jämfört med syskonen har Nonnenberg en tristare, kartigare syra som känns ovanligt illa integrerad, som i vissa varmare områden där man måste hälla i den efteråt. Solklar besvikelse med himmelska 2005 ringande i gommen. Dålig flaska? Låga halter TCA (svamp = källare = smygkork)? Trista lokala klimatbetingelser 2006? En ful ankunge som blir svan om fem år? Nonnenberg hamnar helt klart på kanskelistan när pengarna tryter i maj.
Toppflaskan Berg Schlossberg, däremot, kan motivera ett besök på pantbanken (tar de Ojais baspinot, tro?). Bara färgmättnaden pekar ut den som storasyster. Doften är väldigt bright, ljusfruktig och alldeles skinande ren med lite skifferolja. Inte olik Rottland, men med högre oktantal och längre horisont. Mycket breuerskt vin – unga citrondoppade äpplen rinner längs en stenig, kritig mineralåder. Lysande.
Smaken är ren koncentrerad kraft. Rätt öppen, med strålande balans och mer av allt än syskonen, kanske med undantag för att Roseneck tar hem blom- och kryddklasserna. Schlossberg har massor av frukt utan att bli ett dugg slampig. Citron, grape och pigg grönäpplighet dominerar, alltså det fräscht svala facket i fruktkorgen, med lite vit persika. Smakkomponenterna är oerhört välavägda och det här kommer att bli ett stort vin när det kläcks ur puppan.
Köa och köpa, alltså? Japp. Schlossberg är smärtsamt dyr, men strålande bra. Rottland överraskar positivt och är snart ganska åtkomlig; Roseneck är förförisk och svår att låta bli. Och jag lutar åt att Nonnenberg kom ur en måndagsflaska. Det blir en tung ryggsäck andra maj, full av vin och havregryn.
//anders
PS: Tack E&P för fantastiska dagar. Inte minst fredagsvädret ordnade ni bra. Och grattis till det nya civilståndet.
Etiketter: Rheingau, Riesling, Tyskland
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
april 14, 2008 den 18:41
Vad skönt att du hann dit! Vi fastnade i vardagen och fick nöja oss med tröstpris i form av omogna bråkstakar från Barbaresco. Nu vet vi vad vi redan anade – att det bara är att plocka på sig, som man kan förvänta sig från Breuer. Rottland och Schlossberg låter underbara! Skönskrift som vanligt på denna adress, och Nonnenberg kommer nog runt med tiden…
april 14, 2008 den 20:24
En vardag av 2004-barbaresco kan jag tänka mig att fastna i ;-)
Nä, men synd att ni inte lyckades komma loss, ni hade gillat det. Det är å andra sidan bara några veckor kvar, och ja, man kan lugnt plocka på sig. Fast Nonnenberg satte myror i huvudet på mig, verkligen helt olik nollfemman. Och usch, Schlossberg är uppe på 450 spänn…
april 14, 2008 den 21:21
Vänta nu – kommer det VITA viner man också måste köpa i maj? Har ju redan planer på att inteckna lägenheten bara för det som kommer från Rhône och Piemonte. Det är nästan så man hoppas att monopolet följer sin trogna tradition med så gott som enbart grillvin från södra hemisfären i junisläppet.
Tack för förhandstitten i alla fall. Men det var huggarns vad Breuervinerna har dragit iväg. Känns som bara härom året man kunde köpa alla lägen för mindre än tre hundra..
april 14, 2008 den 22:01
Vi var också där och tittade på den osannolikt unga elitoenologen Theresa Breuer och hennes viner. Jag kan i stort sett hålla med om dina slutsataser. Jag smakade inte alla viner, men av de jag smakade var Schlossberg bäst (strålande bra!) och Nonnenberg en besvikelse. Även jag hade 2005an kvar på tungan och 2006an hade inte många likheter med den tidigare årgångens über-rieslingen. Men vi kanske drack ur samma spene? Kan i så fall ha varit en måndagsflaska.
/Drucket
april 15, 2008 den 8:11
Frankofilen, visst är det jobbigt? Jag sitter och räknar och räknar här, och det hade räckt utmärkt med Rhône och Piemonte, tack så mycket. Och pytteallokationer av allt, så väntar man det minsta är hela klabbet slut. Och så fick jag just cykeln snodd, så kassan krympte dramatiskt :(
Men jag kommer inte att kunna stå över Breuer. Upptäckte just en missad Auslese GK i listan också…
Magnus, kul att ni testade – kommer till och med en liten post, kanske? Nonnenbergmysteriet tätnar, men som du säger kan vi ha delat spene. Jag hängde på låset vid fem för att hinna med tåget till fjällen på kvällen, så om ni var där hyggligt tidigt är det till och med troligt.
april 15, 2008 den 12:26
Anders, jag filar på en Drucket-postning om just den Breuerkvällen, men jag är lite försenad.
Jag undrar f.ö. om inte skillnaderna kan ha sitt ursprung ur att Nonnberg kommer från Rauenthaler och de övriga från Rüdesheim. Dåliga förhållanden i Rauenthaler under 2006, helt enkelt?
april 15, 2008 den 18:01
Den läsningen ser vi fram emot, Thomas. Jo, den teorin går inte att avskriva. Nonnenberg kändes bara så påtagligt mycket sämre att det borde vara något mer, men det kan ju räcka med lite lokala skurar när man inte vill ha dem.
april 16, 2008 den 16:31
Appropå Pantbanker och Ojai – Själv har jag precis varit i Santa Ynez och bl a hängt i baren i Los Olivos och varit på the Hitching Post och försökt göra en Sideways live… Ojai fanns väl representerad bland handlare i hela dalen (inte minst i staden Ojai) men kan inte minnas att det var någon som rekommenderade den. Ej heller är Ojai med i Sideways, om det nu är ett tecken på något. Så ha inte för stora förhoppningar hos Pantbanken! ;-)
Och visst – fruktbomber finns det ju gott om. Så när jag stod där inne i ”Los Olivos Cafe & Wine Merchant” – ett ställe som f ö varmt rekommenderas! – försökte jag på bästa sätt poängtera att ”I’m european – do you have any Pinot with like no fruit?” Vi får se hur det blev med det…
april 17, 2008 den 15:25
Santa Ynez skulle jag inte ha något emot just nu. Det var inte meningen att ta heder och ära av Ojai, deras baspinot råkar bara vara det senaste vin jag druckit som för all del var helt schysst men inte i närheten av sin prislapp. Månne är det dags för lite Sideways snart, jag är rätt nyfiken på att korka upp en Sea Smoke.
”..a pinot with like no fruit”, ha!
april 19, 2008 den 18:34
Väldigt rolig läsning! Och just som man hoppades på att Breuer 06 skulle vara skit alltihop så man kunde koncentrera sig på Spinetta m fl i majsläppet ;)
Min Breuer-bana började för två år sen när jag köpte EN flaska Berg Schlossberg 2004 och delade med några kompisar. Fortfarande är det nog min hittills största Rieslingupplevelse, trots ett så ungt vin. Jag känner igen mig i den fina beskrivningen av 06:an.
april 20, 2008 den 12:07
Tjenare Holger! I hate to pop your bubble, men Breuer 06 är rätt långt från skit. Jag har inte ens börjat räkna på majsläppet i ren förnekelse.
Och även när man känner att Breuers viner har mer var att ge är de väldigt goda även i ungdomen, som du är inne på. Ett trevligt drag.
april 22, 2008 den 11:26
Särskilt för oss som inte riktigt har ett österlenskt slott med stora, djupa källarvalv inom det möjligas horisont är det ju onekligen kul med viner som är spelbara innan pensionsdagen. Tyvärr omöjliggör förestående flyttplaner för tillfället även kortsiktiga investeringar, för att inte tala om lagringsvänliga flaskor, men väl på plats i England kan jag ju tänka mig att att investera i en flaska eller två som tål att drickas innan nästa långflytt. Breuer bör man bevisligen hålla ögonen på.
april 22, 2008 den 12:41
Östitalienskt? Ah, österlenskt…
I England ryktas det att man får sälja vin även om man inte heter Systembolaget, kan det stämma? I så fall ökar ju chanserna att köpa färdiglagrad Breuer. Annars får du väl hyra ett förvaringsskåp på pågatågsstationen i Lund :-)
april 22, 2008 den 20:31
Jag kunde för all del tänka mig ett slott i östra Italien också, men nu var det Österlen jag var ute och åkte runt på häromdagen, och där finns också ställen man kan trivas på.
Jo, jag har också hört rykten om att andra än Staten(tm) får sälja alkohol till populasen på den där ön jag ska flytta till. Det låter ju nästan lite rebelliskt, sådär … osvenskt, du vet. ;-) Utbudet av färdiglagrad Breuer ska jag definitivt undersöka.
maj 7, 2008 den 9:21
[…] oförlöst men magnifikt ren, med citron, grape och äpplen bredvid en rejäl dos borstat stål. Home, sweet home. Facit: 2006 Georg Breuer Berg Rottland. Vi ses 2010, men det är rätt långt från äckligt i […]