1999 Scavino Carobric

Obalans har rått i mitt liv på sistone. Jag har ofta tänkt på Barolo, jag har pratat om nebbiolo som min absoluta favoritdruva, jag har livligt diskuterat de små byarna och deras obändiga viner – men jag har inte druckit dem på onödigt länge. Ordnung muß sein.

1999 Scavino CarobricDet tar flera dagar att vrida nacken av korkskruvsångesten, men jag är till slut för nyfiken på var Carobric står efter åtta år. Snabbt i karaff innan jag kommer på andra tankar. Scavino gör som ryssarna och smäller ihop de tre vingårdarnas första stavelser till en uttalbar förkortning: Cannubi, Rocche di Castiglione och Bric dël Fiasc blir Carobric. En sådan cuvée ger ofta bättre möjligheter att hantera svåra år. Å andra sidan argumenterar många för att 1999 är underskattat i Piemonte.

Nå, nog med teori och rakt på kärnbudskapet: Det här är en enastående upplevelse. Doften är så rik och intensiv att huvudet börjar snurra, och då menar jag inte välkammat hänförd yrsel – tänk Linda Blair i Exorcisten. Moreller, torkade jordgubbar, körsbärskärnor, bittermandel, anis… lite löv och tobak i bakgrunden. Och så, medan vi sätter i oss rådjuret och schalottenlöksmarmeladen, tränger sig tjäran fram mellan bänkraderna och sätter sig ogenerat mitt i salongen. Jag älskar den där tjärdoften som aldrig blir så intagande som i barolo.

Smaken är lika bedövande intensiv, högextraherad och tjock men inte inställsam eller syltig, med lite tobak i eftersmaken. Enrico Scavino drar åt det moderna hållet, framför allt med tanke på extraktionen och faten, men detta är bona fide barolo.

Vinet är absolut inne i sitt drickfönster – men lika absolut inte uppe på toppen. Ungdomen talar framför allt på två sätt: 1) Frukten har samma karaktär av nykrossade bär som ung port, och 2) man ska tillhöra dem som gärna äter tanniner till frukost för att få ut max av Carobric i dag. Som jag. Tanninerna biter ifrån som ett lejon, men smakrikedomen runt omkring hanterar dem galant. Ett lysande viltvin. Ännu godare om fyra år, när garvsyran givit plats åt mer mognadstoner och komplexitet? Jag tror och hoppas det.

Är det oseriöst att på stående fot utse en kandidat till årets topplista redan i januari? Å andra sidan har väl bordelaisarna pratat om århundradets årgång flera gånger sedan millennieskiftet.

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “1999 Scavino Carobric”

  1. Henrik Says:

    Härligt att du ändå fick god utdelning på att vrida nacken av korkskruvsångesten.
    Att utse en ”kandidat” till årets topplista i januari är inte oseriöst på något sätt.
    Kandidat är en sak, färdigutbildad specialist en helt annan, så att utse två årgångar av åtta till århundradets årgång när 92 återstår däremot…
    Själv tänker jag nästan dagligen på Barolo just nu – skyller på F&V:s rymdfärder och något så prosaiskt som en ut en in-principen.
    Min fru är inne i en aningen sluten fas just nu, men jag är säker på att hon öppnar upp sig och är beredd på att kasta skor, gamla klänningar och annat vrakgods från garderoben snart igen.
    Om någon månad eller två har jag säkert plats för något dussin eller två baroli (och barbaresci).
    Sedan ska jag ha korkskruvsångest i många år – härligt!


  2. Tack för den här posten! Den första flaskan 1999 Carobric korkas alltså snart upp även hemma hos oss. Vi behöver också kandidater till topplistan 2008…

  3. Frankofilen Says:

    Du sätter ju en härlig standard på topplistan direkt på det nya året åtminstone. Härlig läsning, Anders.

  4. anders Says:

    Vältajmat, Henrik – 2004 var ett strålande år i Piemonte och de flaskorna börjar ticka ut på marknaden nu (därmed inte sagt hur många som når Systembolaget, men i alla fall). Problemet är väl att du får sätta hänglås på dem så länge att du hinner glömma var garderoben är nånstans. Det vill säga konstant ångest bortemot 2012 och en rejäl tannintandborstning då och då för att hålla lågan brinnande. Det är en svår passion, barolo, men den bästa när det klickar.

    F&V, det är bara att korka upp. Ni har ju att göra för att matcha fjolårets lista :) Se till att ha lite riesling på lut under tiden bara; vår fick tre timmar i karaff och det är nog ett minimum.

    Frankofilen – jag funderade ett tag på om jag var dum som öppnade året med en tungviktare. Men det kändes inte rätt att låta sitt liv styras på årsbasis…

  5. Frankofilen Says:

    Anders, man skall dricka det man har lust till och gärna årets topp redan på nyårsdagen om det är det man känner för. Däremot tycker jag det finns en poäng med att inte dricka sina toppviner hela tiden – lite ”standardviner” emellanåt gör att magin kvarstår varje gång man öppnar en speciell flaska. En Pétrusvertikal till lunch en gång per vecka gör en nog lite blasé…

  6. anders Says:

    Så sant, så sant. Den tanken är trösterik under långa perioder när budgeten ser ut som min. Låter lite som sura rönnbär, men jag tror faktiskt att det stämmer.

    Slå en signal nästa gång du käkar lunch, det låter roligt :)

  7. Frankofilen Says:

    Visst, idag vankas troligen blodpudding till sonen och fil och smörgås till mig. Och en 1982 Pétrus på Magnum… borde funka utmärkt till havre fras.
    Finns ju en fin tradition i brittiska herrklubbar annars: överkokta vitaminbefriade saker formerly-known-as-grönsaker, paj på slaktavfall, flottiga pommes frites. Oh, and a 1961 Lafite, old chap. Tally-ho.

  8. anders Says:

    Aaaah ha ha ha!

    (eller ROFL, som amerikanerna envisas med att skriva i chattar)

  9. Henrik Says:

    Fast säger de verkligen en 1961 Lafite – räcker det liksom inte med att bara säga Claret på väg uppför trappan till klubben?
    Och så en port med cigarr for after medan man diskuterar konsekvenserna av the war, Thatcher och varför allting var bättre på Disraelis tid.
    Och vad gäller Petrus, det är nån uppkomling, va? Går det verkligen att ha vertikaler på ett vin vars topp inte är äldre än 1975?


  10. […] i stora bokstäver direkt på skärmen. Det är fullkomligt obegripliga mängder tannin. Högextraherad barolo framstår som treveckors beaujolais noveau med hälften sockerdricka. Som om cantinan hällt ut […]


  11. […] år som 2000, men om det vore problemet borde det smaka just för ungt på ett igenkännligt sätt. 1999 Carobric häromsistens var också ungt, men underbart i sin kaxighet. Bara att vänta flera år på nästa […]


  12. […] håller ihop ett paket av frukt och någon blommig överton. Det känns som en lillebror till Scavinos Carobric som fått ett rejält lager salt tjärkaraktär med sig. Montersinon har inte den perfekta […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s