Chateauneuf-du-Pape: 2003 mot 2004

Tillfalligt online… En halvtimme pa snigellina far bli en blixtgenomgang av tisdagens Chateauneufprovning, utan vare sig diakritiska tecken, formattering eller bilder. Poangen med provningen: Jamfora det extrema 2003 och det normala, men ganska bra, 2004 i Chateauneuf med hjalp av nagra hogt rankade tungviktare. Lineup: Domaine Pegau Reserve, Clos des Papes och Domaine de la Mordoree Cuvee de la Reine des Bois, blandad ordning, halvblint. Det har varit mycket diskussion om 2003 i CdP som jag inte hinner ga in pa, men helt kort utropades aret till en potentiell fullpoangare for att sedan nedgraderas, och manga tror inte att vinerna kommer att halla.

Vin nummer 1: En harlig parfymsky med kirsch och ungefar samma sorts bjornbar som i manga syrahviner, bra koncentration och en aning sylt. Gott! Frukten foljer med i munnen, mest bjornbaren, men ocksa en liten portvinston som skvallrar om 2003. Duktiga tanniner, lovande. Mycket gott.

Facit: Mordoree 2003. Mitt nast basta vin i kvall, slaget pa mallinjen.

Vin nummer 2: Lite ljusare korsbarsrod. Nagot spritig, lite tom doft med ljusa bar, hallon och tobak. Syrlig hallonfrukt i smaken, ganska god, men mer alkohol an fruktkropp, blyga tanniner och lang eftersmak.

Facit: Clos des Papes 2004.

Vin nummer 3: Ljusast pa bordet med nagn tegelnyans. Latt doft med riktigt mycket tobak, skapsdofter, russin och torkad frukt. Smaken ar lite tunn och snipig med mest torra smaker, russin, te, torkade korsbar och jordgubbar, lite lakrits som vaxer fram. Bakad karaktar, silkestanniner.

Facit: Clos des Papes 2003. Det vin jag tyckte minst om. 99 poang hos Parker…

Vin nummer 4: Tatare farg igen. Superstallig doft! Alska eller hata. Fin, anda ratt frasch frukt med bra koncentration, plommon och morka bar. Mest stall aven i munnen, kryddskap och sot bjornbarsfrukt med bra kropp, sandiga och tydliga tanniner och en god eftersmak med lite tobaksblad. Utmarkt.

Facit: Pegau 2004. Nummer ett for mig, eftersom jag gillar stallkaraktaren. Harfint mot fraschare Mordoree 03.

Vin nummer 5: Kvallens morkaste glas. Vaniljglass och hallonsylt, kex och allman fin fatkaraktar bredvid lite drottningsylt, samt orter och en liten gron ton. Latt frukt i munnen, harda, karva tanniner, knuten frukt som later alkoholen dominera och en liten jordgubbston. Kanns alldeles for ung, otillganglig.

Facit: Mordoree 2004.

Vin nummer 6: Stallet igen. Aromatisk frukt med korsbar, lader, svampskog och orter, och en liten unken ton. Fin tat tyngd i munnen, ganska elegant och hogfruktig med hallon och korsbar, nagon salta/lakrits, balanserad syra och finkorniga men patagliga tanniner.

Facit: Pegau 2003. Bronsplats (ni borjar ana att jag gillar lagardsbacke i vin)

Att para ihop vinerna per egendom var inte jattesvart. Pegau stod ut med sin tydliga stallighet och Mordoree med en fraschare fruktprofil. Tobak och ljusa bar karaktariserade Clos des Papes, som jag trots allt tyckte minst om. Jag satte alltsa en 2004 hogst upp, med all den personlighet den visade upp, men med annan dagsform kunde det kanske lika garna ha varit den lackra Mordoree fran knasiga 2003 som tog guldpengen. Och sa ytterligare en nolltrea pa tredje plats. Unga Mordoree var ocksa ett mycket bra vin, men tydligt oforlost, medan Clos des Papes i min mun hade for mycket alkohol i forhallande till fruktkroppen.

Gotta go. Hittills inte minsta droppe vin i Mexiko. Som sagt: Glom inte bort Nettare e gioia tills jag ar hemma i december.

//anders

Explore posts in the same categories: vin

7 kommentarer på “Chateauneuf-du-Pape: 2003 mot 2004”


  1. Inte vara orolig! Vi glömmer aldrig Nettare… Intressant läsning, och det tycks inte oväntat som att 2004 La Reine des Bois ska glömmas fullständigt i många år – så det gör vi förstås. Mer överraskande är att 2004 Clos des Papes gav ett så pass svagt intryck vid provningen. Vi tyckte ju att det var ett av årets fem bästa smakprov! Så är vi till slut också lite nyfikna på om du ska hitta en drickbar mexikansk nebbiolo…

  2. anders Says:

    Nu blev jag genast lugnare. I gar drack jag faktiskt resans forsta glas vin: 2002 Torres Sangre de Toro, ratt fin arom men inget att skriva hem om. Mexikos vinlistor innehaller en knapp handfull av de mest internationella husen i Rioja och Chile, till svenska priser. Casillero del Diablo for 250 spann, nagon? Undra pa att man valjer underbar idiotstark mat och kall, lattdrucken ol for en femtiolapp inalles… Daremot har en del gammal god tequila slunkit ned och forsvarat familjen mot sitt tvivelaktiga rykte.

    Clos des Papes: Dagsform? Flaskvariation? Jag gissar pa personlig smak, ratt och slatt. Med sa mycket alkohol vill jag ha mer frukt for att inte reta mig pa obalansen. Fa se om jag byter spar med mer erfarenhet.

  3. Frankofilen Says:

    Den här posten hamnade lite i skymundan eftersom du var bortrest men är inte mindre intressant för det. Rent allmänt verkar det som att både nolltreorna och nollfyrorna befinner sig lite i trotsåldern för närvarande om man skall tro alla TNs man läser, enligt min egen erfarenhet av 2003 Pégau stämmer det till viss del även om det fortfarande var ruggigt gott sist jag smakade i somras. Jag är precis som du svag för deras lite lantliga (brettiga?) stil.
    Annars trodde jag Clos des Papes skulle falla dig mera i smaken, den brukar ju beskrivas som den mest eleganta av de viner ni provade. Å andra sidan brukar familjen Avril mena att deras viner sluter sig rejält efter 2-3 år, och det kan kanske stämma utifrån dina intryck om man nu nödvändigtvis vill leta ”förklaringar”, det kan ju som du skriver helt enkelt handla om smak. Nolltrean verkar ju dessutom dela vinälskare i två läger.
    Jag har ingen jättestor erfarenhet av Mordorées CdP men har några årgångar liggande. Rent allmänt tycker jag deras husstil drar åt det stundtals väl maffiga och hyperextraherade hållet, inklusive rosévinerna och de vita. Hög kvalité men inte allas tékopp. Deras 2001 RdB Lirac hoppas jag fortfarande skall komma ur sin bittra eldiga kostym. Roligt att höra att nolltrean var så bra.

  4. anders Says:

    Tänkte väl att du tyckte något :) Många intressanta synpunkter på en gång. Och överlag tror jag att du har väldigt rätt. Att Clos des Papes gått i ide ett antal år skulle vara en trovärdig förklaring till att den egentliga smakpaletten inte visar sig och vinet ger ett tunt, torftigt och alkoholdominerat intryck. Det krävs ju rätt mycket smak för att matcha så mycket alkohol. Och så många kunniga människor har ju tyckt om dem, så visst vill man leta förklaringar.

    Brett i Pégau – absolut. Ett riktigt bra exempel, skulle jag tro. Jag har inte svårt att förstå varför somliga inte gillar det här…

    Jag tyckte Mordorée hade snygg balans och inte framstod som uppblåsta, men jag har ingen erfarenhet av deras viner. När det gäller fräschör var de överlägsna, och den där lilla parfymtonen är jag svag för. 2003 var påtagligt mycket bättre på att absorbera fattonerna på ett snyggt sätt, jag undrar om 2004 någonsin lyckas med det fullt ut. Men det är intressant att fundera över hur ett lite mer smakrikt och fruktigt vin lätt får ett försprång i provningar (rent generellt, alltså, även om Mordorée på intet sätt saknar nyanser). Jag tror nog att jag kan hålla huvudet kallt med sex glas och gott om tid, och satte trots allt bonn-Pégau som etta – men tänk dig 40-50 viner på en kväll och en tryckdeadline över huvudet.

  5. Frankofilen Says:

    50 viner eller mera på en gång och en deadline – då skulle jag nog också börja leta tetraviner med minst kräkeffekt…
    Å andra sidan är det nog sällan journalistprovningarna bjuder på en knippe viner av sådan här klass av samma ursprung. Det är kanske lättare att ha en åsikt om en Shiraz på box kontra en 150-kronors Riesling. Dessutom så verkar det ju som att de har möjlighet att prova vinerna under sju timmars tid vid tre olika tillfällen innan det är dags att publicera om de vill, så fullt så knappt om tid verkar det inte vara. Men visst verkar det jobbigt att leverera omdömen på löpande band om så många viner. Framför allt kan jag känna hur svårt det vore att skriva TNs, det är redan nu svårt att variera sig när vinet smakar just Bordeaux tex. Och långsökta associationer för sakens skull känns inte rätt heller. Jag förstår till viss del om man nöjer sig med några klyschor i stil med ”mullig ursprungstypisk stil med snygg fatbehandling” och mest koncentrerar sig på stjärnor och siffror. Även om det blir tråkigt att läsa.

  6. Frankofilen Says:

    Intressant kommentar från Vincent Avril i dagarna angående Clos des Papes 2003 och 2004. Postat av Tanzer med anledning av debatten om det finns flera varianter av nolltrean på marknaden, saxat från eRP: ”our wine usually tastes good for the first year or two. Then, because of the mourvèdre component, it typically closes up, becoming animal and reduced. Today I never put the 2003 in vertical tastings; I wouldn’t show the 2004 either at this point unless a visitor specifically asked to see it.” Kan kanske förklara dina intryck, om man nu måste leta orsaker som sagt.

  7. anders Says:

    Det där är spännande. På eBob har ju folk till och med börjat sammanställa lotnummer, och vart de sålts, för att stämma av mot erfarenheterna och se om vissa lots är markant bättre eller sämre. Allt eftersom Clos des Papes-fantaster haft så diametralt olika upplevelser av nolltrean. Jag lutar rätt mycket åt att Avril har lösningen här.

    Kan eventuellt vara värt en uppföljningspost någon gång. Tack för din heads up.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s