Bönhörd: Jakten på det svarta guldet

Ännu en rad kvällspass – ännu en vecka i torrdocka. Så döm mig milt för att jag skriver om kaffe i stället för vin, eftersom det är den enda sensoriska njutning som förunnas mig. [Tårdrypande emoticon här, violiner tonar upp]

När jag skaffade min första Gaggia Classic för ett antal år sedan började jakten på bönor som kan ge mig kaffe som kan mäta sig med minsta hål i Rosettaväggen i Italien. Kaffebranschen har kastat mer än ett avundsjukt öga på vinvärlden och sett hur intresset växer så fort människor lär sig att det är skillnad på olika druvor, distrikt och tillverkningsmetoder. Med kunskap och intresse följer köplust – titta bara på hur vin klättrat ur den stora brännvinsskuggan i Sverige i takt med att fler lärt sig skilja på Parador och Pavie. Säljfolket i kaffesvängen är inte dumma, och de ser var pengarna finns. Alltså kör de hårt med single estate-beteckningar, bönsorter, mikroklimat, terroir och allmän konsumentuppfostran – allt med ett språkbruk som är en karbonkopia av vinmarknadens. Men i verkligheten finns en rännil att sovra i bredvid den globala vinoceanen.

Som i sagorna ser man inte det som finns mitt framför näsan. Skatten fanns i en svart plastpåse i Västermalmsgallerian. Av alla ställen. På promenadavstånd.

Isola från Johan och Nyström i Södertälje har de egenskaper som är viktiga för mig. Det har förgyllt mina långsamma förmiddagar införIsola kvällsskiftena ett par år nu, så det känns okej att tacka med lite oförblommerad textreklam. Isola är fylligt och kraftigt, utan att man frestas att överextrahera för att slippa den vattniga mitten som mycket kaffe dras med. Jag vill ha en framträdande rostad beska och överlag ganska torra toner, men låg syra, och det har varit svårt att hitta. Isola har mer nötter och choklad än fruktighet i profilen och lyckas bli balanserad och kraftfull espresso och samtidigt ha en tillräckligt aromatisk smak för att ge en smakrik morgoncappuccino.

Ta mig tusan om det inte är dags för första ”primören” från Médoc i helgen. Sist i Sverige världen?

//anders

Explore posts in the same categories: prat

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Bönhörd: Jakten på det svarta guldet”

  1. Peblin Says:

    Tack för tipset, måste provas.

    Det närmaste jag kommit det ”optimala” espressot är bönorna som säljs på den lilla italienska glasserian vid Fridhemsplans T-bana, vilket väl torde vara på vägen till V-malmsgallerian för dig ;-) De har det fina varumärket ”Italian Espresso” eller nått liknande och får en att sukta bigtime efter en citruspumpad biscotti.

  2. anders Says:

    Tack själv för tipset! Jag har druckit kaffe där några gånger, och det är inte dumt, så det är väl läge att plocka hem några bönor.

    Såg förresten alldeles nyss dina nya långposter på Bon Logg. Kan rädda min kväll på ett fredagsdött jobb.

  3. Frankofilen Says:

    Ajajaj vilken huggarns snygg rosetta. Grymt imponerande! Inspirerar till att värma upp maskinen för att öva. Isola är riktigt gott, även om jag inte fick någon wow-upplevelse. Återgick till Mauro De Luxe men måste självklart prova en ny påse snart, du beskriver ju kaffet så att det vattnas i munnen. Verkar som om vi är ganska många Kungsholmsbor i vinbloggosfären.

  4. anders Says:

    *rodnar* Det är måhända lite fånigt att leka med maten, men det går inte att komma ifrån att det är roligt att få till en snygg rosetta (om än lite charmigt skev) en mörk fredagsmorgon…

    Lustigt, jag gjorde tvärtom och testade Mauro men blev inte hundra procent nöjd. Men det tog mig ett tag att få ordning på Isola, den är inte ett dugg förlåtande om man inte får alla detaljer på plats. Sista veckan har jag dessutom kämpat med en batch som varit fuktigare än tidigare och nypt igen filtret direkt.

  5. Peblin Says:

    E säger ”Ni är såå NÖRDIGA allihopa”. Amen.

    …har du bytt ångrör eller får du till ett så bra µ-skum med orginalpipan på Gaggian?

  6. anders Says:

    Guilty as charged… Men E om någon borde väl vara införstådd med det vid det här laget :)

    Nix, inget nytt ångrör (funderade på det och fick ett pris på runt 800 spänn, tack, men nej tack). Men jag flyttade lite på några packningar i Gaggias plastmojäng för att strypa luftintaget ovanifrån. Och det känns lite svårt att erkänna på något sätt, men Arlas baristamjölk is the shit.

  7. Frankofilen Says:

    Underbart kaffenörderi! Trots flyttad packning blev jag aldrig vän med Gaggians plastmunstycke, även om det såklart handlar om träning. Blev för mycket diskmedelbubblor för mig. Ett nytt Rancilio ångrör kan man få för knappa 300 spänn på kaffemaskinen om man vill prova att byta.
    Baristamjölken är härlig, men jag tycker vanlig mellanmjölk fungerar utmärkt också. Bäst går det att skumma, oavsett mjölksort, precis efter att man gjort stora underhållsprogrammet med avkalkning och grupprengöring. Däremot tar det en tid innan kaffet blir bra igen. Aldrig får man vara riktigt nöjd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s