La Nerthe, Mastroberardino och lite sauternes

Vi har tur och lyckas få hem såväl gudsonen med föräldrar som nygifta fanflyktingarna M&M till oss på samma lördagkväll. Sex vuxna gör utan att blinka av med 1 700 gram helstekt rosa entrecôte och en större gratäng med mandelpotatis, svartrötter och persiljerötter plus några hekto västerbotten och tre, 2000 Radicifyra vitlökar. Reduktionen på balsamvinäger och portvin blir svartblänkande asfalt av ett halvt paket smör på slutet.

Inför en sådan rundsmörjning dyker jag tacksamt ned i Taurasilådan. Mastroberardino gör en Radici Taurasi utan riservabeteckning, med något halvår mindre på en blandning av stora fat och barriquer, och limmar på en svart etikett i stället. Jämförelsen med den färska erfarenheten av riservan är jättespännande – och skillnaden är inte så stor. Koncentrationen och komplexiteten är de två faktorer som gör den vita etiketten till vinnare. Stor, söt, svart frukt kommer upp i näsan, kryddorna finns där, tobak och mognadstoner som antyder att den här flaskan hunnit längre än exemplet härom veckan. Mindre färska fruktnyanser den här gången, mindre körsbär men mera mogna björnbär, något lättare kärna som sagt, och en lång 2001 La Nertheeftersmak full av läder. Tanninerna tar tag i tandköttet, och jag älskar det. Och till en rejäl köttbit är det svårslaget.

Vi häller Château La Nerthe från 2001 i glaset bredvid för att testa ett vin med annan karaktär. Den här grenachedominerade Châteauneufen känns lite solbakad i kväll, med hallon som får underordna sig örter och lakrits i doften. La Nerthe brukar gå att dricka ung, men det här exemplaret blir rätt påtagligt bättre under kvällen när frukten växer fram bredvid lite tobak. Rätt mycket katrinplommon och russin, intensiteten och fräschören finns inte riktigt och jag bli inte kvitt känslan av att något inte är helt koscher med den här flaskan. En liten värmekyss någon gång i ungdomen?

L kokar äpplen med muscat och julens alla kryddor så att man riktigt hör1999 La Tour Blanche tomten sitta och skrocka i köket, och toppar med crème fraîche och rostade hasselnötter. Jag plockade för ett tag sedan hem ett parti 1999 La Tour Blanche som låg och samlade damm i Göteborg och måste prova. Doften har vanilj, honung, aprikos, apelsinskal, honungsmelon och lite lösningsmedel som blåser bort med lite tid. Härligt simmig tyngd i munnen, russintoner, mjuk persika; mogen, tät och fin. Syraknarkaren i mig vill ha mer fräschör, men de andra receptorerna får vad de ska ha. Fynd för de 179 kronor jag betalade alldeles nyss, mer tveksamt för 350 bagare i beställningssortimentet.

*

Update: Konstigare saker har hänt. Men medge att det är lite bisarrt att även Frankofilen plockade fram just La Nerthe från just 2001 i helgen… Bättre flaska här således.

Update 2: Kvällens tilltänkta offer, 1999 Château Branaire, degraderades till midnattssörpel sedan det visat sig att den farit illa i vår numera avskaffade Closet of Death. Dämpad doft och ingen kropp. Skärpte till sig lite framåt nattkröken och levererade en helt okej doft med svartvinbär, körsbär och trä, men kroppen uppstod inte från de döda. Bummer.

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “La Nerthe, Mastroberardino och lite sauternes”

  1. Frankofilen Says:

    Ser man på – det var fler som drack 2001 La Nerthe igår. Håller med om allt du skriver, inklusive tobaken, kul. Visst blev vinet bara bättre efter hand, framtiden ser ljus ut. Däremot tyckte jag vår flaska hade både fräschör och härlig intensitet utan att vara varm, stabbig eller alkoholeldig. Intensiv koncentration utan tyngdkänsla är bland det jag imponeras mest av i vin. Flaskvariation eller helt enkelt dagsform, mat eller jämförelse med andra viner, det är ju så förbaskat svårt att veta, men jag känner igen den där känslan du beskriver.

    Också kul att höra vad du tyckte om 2000 Radici Taurasi. Vi gillade den skarpt som du vet.

  2. anders Says:

    Njutbart var det, men lite fishy och inte tillräckligt fräscht bland alla korinter. Radici däremot var en fullträff igen, muskler i silkespapper, man vill bara ha mer. Mastroberardino i olika former dyker ju upp nu i november, men givetvis i små kvantiteter, så det är bara att hoppas på svag konkurrens.

    Tyngdlös intensitet, ja tack. Vet precis vad du menar.

    För övrigt testade jag en skvätt av Branaire nu på söndagskvällen igen och kände lite klor i eftersmaken. Kanske nytt bränsle till smygkorksdiskussionen.

  3. Henrik Says:

    Avskaffade closet of death?
    Har det byggts ett skyddsrum istället?
    Skämt åsido, förvaring är jobbigt. Jag har två garderober. En closet of death, med typ rumstemperatur där det bästa man kan säga om temperaturen är att den är jämn.
    Sedan har jag en garderob till där tempen 6-8 månader om året ligger på 12-14 grader. Under sommarmånaderna stiger tempen till 18-19.
    Renovering av köket gav inte plats för vinkyl och vi planerar inte att flytta. Var hyr man in sig i en smidig och något så när tillgänglig (dvs centralt belägen i Sthlm) vinkällare? Finns det sådana kvar i Gamla Stan eller måste man vara ättling i rakt nedstigande led till Sturarna för att komma till?
    Nåja, hittills har mina garderober faktiskt tjänat mig väl. Förvånansvärt litet antal flaskor har hittills dött korkdöden under de 6, 7 år jag lagrat viner lite mer på allvar.
    Dock finns det ju något hundratal flaskor med korken kvar…
    Synd på la Nerthen, bättre lycka med 1990:an. När jag läser det här njuter jag av minnet av min nyss knäckta Mont-Redon 2001.
    Till sist, Taurasi – see ya in line!

  4. anders Says:

    Förvaring är ett rent helvete. Vi har rent fysiskt plats för en vinkyl (även om åsikterna går isär kring hur mycket i vägen den skulle vara…), men de som är tillräckligt stora ligger ju på prisnivåer som motsvarar oerhört mycket vin. Eller flera resor i Piemonte/Toscana/Bourgogne/Mosel/Provence/[fyll i själv]. Ligger över 150 flaskor i dag och intresset visar inga tydliga tecken på att avta. Så det är garderob som gäller. Dock har vi avskaffat den allra värsta, den i köket. Mina erfarenheter liknar dina än så länge, rätt få sabbade exemplar och gott om snyggt utvecklade.

    Även lagringsservice är såvitt jag har hittat hittills ohemult dyrt, men jag kanske får leta vidare för att ta hand om de allra mest långsiktiga pannorna. Tusan om det inte går att vaska fram en Sture någonstans i annalerna.

    När det gäller taurasi känns det ju som om jag gör mig själv en otjänst genom all reklam… Vi hoppas på att intresset fortfarande är rätt smalt.

  5. Henrik Says:

    En kompis till mig hyrde förut in sig i någon källare i Gamla Stan där han också ordnade en provning. Hyrde du plats fick du för en faktiskt ringa summa låna lokalerna inklusive glas och karaffer ett par gånger om året. Vi hade en kul provning där med bordeaux-tema där jag fick upp ögonen för italiensk merlot…
    Han tyckte till sist bara att han kunde köpa vin för pengarna istället… Om man satt med ett tillräckligt stort antal flaskor som verkligen var långa projekt skulle det möjligen vara värt det, men…


  6. […] är ett ganska typiskt Ch9duPape med bra smak, trevlig doft och ett angenämt anslag. På bloggen Nettare e gioia och Le Francophile kan man läsa om 2001:an medan man på Drucket kan man läsa om årgång […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s