Hösttröst: Gaja vs Glaetzer

Torsdag kväll och inte minsta pip i telefonen från Systembolaget. Internet svämmar över av rykten, spekulationer och konspirationsteorier om hur beställningscirkusen kring nollfyrorna från Bordeaux skötts och misskötts av monopolet, CIA och al-Qaida. Butikschefernas kreativitet med de centrala direktiven verkar ha spelat en avgörande roll för vem som får vad. Och kvar i limbo hänger de det handlar allra minst om, konsumenterna, utan vare sig information eller vin, och kastar långa blickar mot Bryssel.

Vi flyr irritation och snål oktobervind med hjälp av dovhjort och tryffelpotatismos hos Pontus by the sea. Och nej, jag är inte avlönad av Frithiofs krogimperium – L jobbar sådär en 20 meter därifrån och längre gick inte att gå i den eländiga höstkylan. Vi beställer varsitt glas, byter med varandra och siktar på största möjliga kontrast.

2005 Glaetzer Wallace är 70/30 shiraz/grenache, Barossa Valley rakt igenom med 14,5 procent alkohol (Wallace är mamma Judiths flicknamn). Ben Glaetzer har snabbt gjort sig ett namn med ambitiösa Barossaviner som blivit all the rage i USA – och 2005 Wallace bekräftar alla fördomar om den amerikanska smaken. Supermogna druvor från en superfruktig årgång, en hel hink björnbärssylt med plommon och rätt snyggt definierad mint och eucalyptus. Här finns lite kryddor och röd grenachefrukt, väl integrerade fat och sötma, tungt och dubbelplusfylligt – allt uppumpat till skrattspegelproportioner och onödigt eldigt. Men det är ett bra vin, och den som gillar stilen kommer att tycka om det. Bra till hjorten? Absolut, men bättre till efterrätten om du frågar mig.

Ca’ Marcanda är Piemonteikonen Angelo Gajas utflykt till den toskanska kusten. Jag har fått mycket njutning av den rena bordeauxblandningen Magari, och testar systervinet 2005 Promis. Merlot är basen med 55 procent, påfyllt med 35 procent syrah och 10 procent sangiovese med ett år i barrique. Vinet är redan riktigt utvecklat med en oväntat stor läderton, bredvid sötbittra körsbär. Jag hade aldrig gissat på över hälften merlot, får jag erkänna, men Italien är inte att ta miste på. Inte mycket till tanniner i munnen, men fin syra och vinet är SÅ mycket slankare än aussien. Nästan tomt i mitten innan man inser att det bara är steroiderna som inte finns där. Kanske inte ett optimalt viltvin, och en bit efter Magari i klass (syrah ger mig sällan något i Italien, till skillnad från bordeauxdruvorna), men solklart mitt val.

Liten känga också till Pontus för de undermåliga glasen med nästan raka kanter som snodde oss på nyanserna i vinet. Jag var inte på tå och orkade inte klaga, men en skvätt vin för 150 spänn borde serveras i ett glas där man känner dofter.

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Hösttröst: Gaja vs Glaetzer”

  1. Frankofilen Says:

    Jag tycker Wallace är helt ok med tanke på vad det är och vilken stil det är gjort i. Jag gillar sådan här viner som omväxling. Vad som blev mera svårsmält är den blandning av amerikansk och fransk ek man har använt där den amerikanska tog överhanden för mig. När jag väl tänkt tanken ”hmm dill” och börjat associera till gamla mögiga Riojor så fanns ingen återvändo.

  2. anders Says:

    Det låter som om vi är överens: ”Men det är ett bra vin, och den som gillar stilen kommer att tycka om det.” För min mun är det litet för mycket. Man jag har också hört att 2004 var lite mer nyanserad och inte lika fruktextrem. För övrigt är jag också dillallergiker, men de tonerna måste ha försvunnit med de eländiga glasen…

    Jag lade undan några Amon-Ra för skojs skull som det ska bli kul att rova någon gång.

  3. Frankofilen Says:

    I den första flaskan vi drack, som var den jag postade om i april, märkte jag faktiskt inte dillen, utan det var vid senare tillfällen. Det är ju så ibland att när man väl hittar en doft eller smak man inte gillar så går det bara inte att komma runt.

    Amon-Ra är säkert lysande, Drucket var ju lyriska. Har funderat på att köpa. Annars tycker jag Glaetzers viner under Mitolo-etiketten är trevliga.

  4. Vintresserad Says:

    Har du provat 2003 av PROMIS? Hittade en flaska i källaren för en tid sedan och undrade lite… när köpte jag den egentligen? och när skall den drickas? och till vad… Uppslag och ideer är välkomna! Så går det när man är velig och köper enstaka flaskor av sådant som verkar intressant och inte provar med en gång.

  5. anders Says:

    Nix, inte smakat på den. Men 2003 var in i helsike varmt även i Bolgheri, så med tanke på hur snabbt 2005 mognat skulle min gissning vara att du inte har så mycket för att vänta längre. En rekorderlig köttbit borde funka bra.


  6. […] Ca’Marcanda Promis 2005 importeras av VinUnic. Andra som druckit vinet är Nettare e gioia. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s