2002 Silex d’Orfeuilles Vouvray

Måndagkväll i oktober, vi orkar inte laga mat och regredierar tacksamt till den bästa färdigmat som finns: Fullmatad, färsk norsk oktoberkrabba. Visst är det fantastiskt? Det kan inte bli inte slöare än så – 2002 Silex d’Orfeuilles Vouvrayden behöver inte ens tre minuter i mikron. Delad och klar av tjejen i fiskdisken. Och så är det en av de godaste gåvor den nordiska höstnaturen öser över oss. Kostnad för en stor hona: 52 kronor per person. Capricciosa, anyone?

Vi slår ihop en snabb aioli med sherryvinäger och gott om fransk senap och tar fram det enda vita vi hittar i kylen. Silex d’Orfeuilles måste ligga bra till som världens fulaste etikett: Brunt sepiamurrig med illa typograferad text i, just det, brunt och sepia – och oläsligt guld. Och så fuskbrända kanter som på skattkartorna man ritade på dagis. Au secours…

Illamåendet lägger sig med första doften. Härliga gula äpplen samsas med lite päron, någon tropisk ton åt melonhållet, sötmandel, en pyttegnutta arrakspunsch, rejält med sten och rök och – törs jag skriva det? – en del våt ylleunknad. Vinet är härligt visköst i munnen, nästan oljigt om det inte vore för de höstfriska limesyrorna. Äpplena finns här också, och citrus, tillsammans med hela det dammiga stenbrottet, och en rökton som tar över i den långa eftersmaken och nästan drar åt lakrits. Seriöst och absolut osött. Och herregud så gott.

Den som inte gillar mineraler är härmed varnad. Vinet möter havsmineraliteten i krabban på ett underbart sätt som skulle ge flintaallergiker en dödlig dos. Jag är rätt förtjust i Loiredalens cheninviner men blir ändå glatt överraskad. Silex d’O hamnar på vår stamrepertoar redan efter första försöket. [edit: slutsåld…] Säkert rätt lagringsdugligt med tanke på den höga syran, men jag är rädd att punschtonerna tar över och snor scenen från mineral och fräschör.

//anders

Explore posts in the same categories: mat, vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “2002 Silex d’Orfeuilles Vouvray”

  1. Frankofilen Says:

    Medryckande läsning – visst är det härligt med färsk krabba. Och så läckert vinet låter – själv var jag inte riktigt lika begeistrad när vi drack en flaska till Moules Marinières i september. Gott och korrekt, men inget överbetyg om jag minns rätt, det blev ingen post av det. Nu blir man ju sugen på en flaska till! Det verkar dock vara sparsamt av det på hyllorna…

  2. anders Says:

    Jag tror jag föll för kompromisslösheten – de verkar gilla kalk och flinta, så de vräker på med det. Dessutom massiva syror. Inget fjäsk.

    Och tyvärr verkar du ha helt rätt i att det enda som återstår på SB är några felförda lagersaldon. Typiskt. Jag glömde bort den här flaskan efter köpet – skulle förstås ha druckit den direkt och skaffat fler. Hoppas på en återlansering.

    //anders

  3. Henrik Says:

    Jag har ett par flaskor kvar och trillade också dit på kompromisslösheten i framför allt syrorna.
    Just syrorna är faktiskt det som får mig att tro på lagringsdugligheten.
    Dock, med så få flaskor kvar i garderoben är jag inte helt överttygad om att jag får reda på hur lagringsdugligt vinet är. Å andra sidan, ett vin från 2002 för 109 spänn med de syrorna fortfarande i full spinn… Jag ska försöka spara en flaska åtminstone te år.
    Jag trillade dit på Loire-CB i samband med en resa till Bretagne 1997. Det är skillnad på Bretagne och Sydafrika i det här fallet och inte till Sydafrikas fördel.

  4. Henrik Says:

    En sak till – när man så att säga är hemma i monopolets trygga famn gillar jag när det är fula etiketter på bra vin. Det minskar liksom risken för att folk ska sno sig åt några flaskor bara för att etiketten är snygg.

  5. anders Says:

    Ja, visst är det härligt med sådana syror efter fem år? Jag tror absolut att de kan ligga några år. Men jag skulle för det första inte kunna vänta, för det andra vara lite rädd för att det smakar för mycket Moulin Touchais utan sötma 2010.

    Rätt om etiketterna också. Den här klarar uppgiften utmärkt…

    //anders

  6. Rosman Says:

    Jamen, vinet är ju fortfarande strålande, sparade en flarra som fick ge upp härom dagen. Samma upplevelse som anders beskriver, bara en aning större,,,

  7. anders Says:

    Kunde just tänka mig att det lever och har hälsan. Typiskt att man inte lyckades sticka undan en låda…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s