I Olofsons garderob

Har ni läst Peder Sjögrens Svarta palmkronor? Gör det. Finns här och där på antikvariat och second hand-affärer; en översvämmande rikt målad burlesk från 40-talet om akterseglade svenska sjömän i Grao, Valencias sunkiga, vitlöks- och oljestinkande hamnstad. Livsnödvändig för hispanofiler. Här finns Olofson, en enorm göteborgare med en mössa som ser ut som ett höstlöv som singlat ned i håret på honom, och i dag kom jag att tänka på Olofson.

Han tillbringar nämligen hela den lysande öppningsscenen i en garderob och vet inte hur han ska ta sig ut. Han har på en nyck smugit in i garderoben hemma hos den outhärdlige norske sjömansprästen i Grao, och blivit kvar där tittande i gamla tidningar, ”djupt och allvarligt försjunken i sitt studium”, skriver Sjögren, ”i synnerhet som bilderna föreställer vackra kvinnor”. Och plötsligt upptäcker han att det är någon i rummet, och han har ingen aning om hur länge vederbörande varit där. Och där sitter han i rävsaxen.

För han kan ju inte bara gå ut som om inget hade hänt. Alltså sitter han kvar. Fast då blir det ju ännu konstigare att lämna garderoben. Alltså sitter han kvar. Och snart är det alldeles omöjligt. Alltså. Och så vidare.

Lite så kan det kännas att inte ha skrivit något på fyra månader. Om ni undrar.

Men det mesta går som bekant att lösa med riktigt bra pinot noir (även om ett par sänkta flaskor på vägen borde ha haft tillräckliga propplösande egenskaper). Det finns ingen druva som ger så mycket åt näsan under sådana där filttoffliga höstkvällar som är bland det lyxigaste årets lyckohjul har att komma med, ni vet den vackra hösten när man fortfarande kan ha ytterkläder i ylle och kisa mot solen innan den försvinner i en malström av gråmulet och fruset snor och tjockt och vindtätt. Majbubbel, sommarvitt, juleport – måste jag välja en kombination av årstid och vin är oktoberpinoten oslagbar. Och med tårna inne i resonemanget kring varför insåg jag att jag kände igen det någonstans ifrån. Beklagar skåpmaten.

Absurt nog är det, inser jag, snarlikt vin i kupan den här gången. Samma druva från samma hörn av Kalifornien, de svala västra delarna av Sonoma County även om det står Sonoma Coast på flaskan den här gången. Dimodlad pinot härifrån har en egen karaktär som går att skilja ut om man skärper sig lite, en rosenkindad fräschör med höga toner som med lite vilja kan påminna om hösten i Rålambshovsparken (ta det lugnt nu; bildligt, menar jag, det där friska nypet i kinderna och näsan).

Men den här producenten kör storslalom runt Dutton-Goldfield om vi ska dra jämförelsen vidare. La Neblina är cuvéen från Radio-Coteau, blandad från några lägen i Sebastopol och Occidental och underbar i både munnen och näsan. Syrliga körsbär är stommen, men den kryddiga profilen har nyans, resning och ett ovanligt djup som håller näsan kvar under kanten. Rätt mycket CA PN, även av hög klass, smakar för mycket syrah för mig, men Eric Sussman är bourgogneskolad och det märks, inte minst i den där grönmyntiga fräschören. Dessutom lite tobakskryddigt motstånd från en del stjälkar. Och så en lång, välskulpterad efterklang med bara den minsta lilla värme. Ahh.

Sade jag perfekt frukt? Ett riktigt nästaklunkvin. En vanlig oktoberdag. Man tackar.

//a

About these ads
Explore posts in the same categories: prat, vin

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

13 kommentarer på “I Olofsons garderob”

  1. Ulrik Says:

    Kul du kom ut ur garderoben, Anders.
    ;-)

  2. Winepunker Says:

    Vi har saknat dig.

  3. Gabriel Says:

    Dra mig baklänges.

  4. Birk Says:

    Härligt inlägg! Och grymt kul att läsa om Sonoma pinot och okänd producent.

  5. vinogram Says:

    ..och om garderober.

  6. PB Says:

    Själv sitter jag kvar i min garderob och sniffar på mina Bourgogner….lite som Ferdinand……små inlägg likt detta ruskar om och kanske, kanske kan få ut även mig…

  7. MartinW Says:

    Vaffan! Liket lever?

  8. Henrik Says:

    ”Från några lägen i Sebastopol …” Låter mer som om du just sluppit ut ur en Solzjenitsynsk Gulag än en prästs garderob, men jag klagar inte, alls inte.
    Dimodlad pinot låter som ett kul projekt, varför inte parallellt med lite seriös Kiwi-pinot?

  9. anders wennerstrand Says:

    Det smakar inte bourgogne, men bourgogneinfluerad PN i andra riktigt bra regioner brukar passa mig utmärkt. Och om någon ställer upp lite kiwidricka bredvid lovar jag att inte tacka nej.

    Lever, nja, vet inte – vågar inte känna efter… Qui vivra verra.

  10. finare Vinare Says:

    Heja Anders!
    /S

  11. Harald Says:

    Välkommen tebaks

  12. Vintresserad Says:

    Det är ju just sådana ”bara-en-klunk-till-viner” man behöver när oktober just övergår i november, och mörkret lägger sig djupare än man trodde möjligt. Och en sådan post för oss andra att läsa!

  13. zwampen Says:

    Drack brodern Las Colinas i helgen med samma njutning.
    Eric har en underbar förmåga att balansera den söta frukten med underbar fruktsyra och kryddighet i sina viner?!
    Såna viner gör att mörkret är lättare att övervinna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.